The wolves will bring Paradise

tumblr_nrj6ftiCR41qm9y5qo1_500

Wolf’s Rain är en episk berättelse om instinkt, filosofi, osannolika möten och i mitten av detta de komplexa relationerna mellan karaktärerna. Det finns tre raser i den här dystopiska världen; människor, vargar (som även kan se ut som människor) och de som kallas ”the Nobles”. Huvudberättelsen rör sig runt fyra vargar, som på märkliga vägar samlas kring ett syfte, och det syftet är att finna Paradiset. Enligt legenden kan endast vargar finna vägen, och för att göra det behöver de ”Lunar Flowers”, blommor som endast blommar i månsken. Låter corny, men i det här fallet finns det en artificiellt skapad ”Lunar Maiden”, Cheza, en blomma med ett medvetande, som ska hjälpa dem att öppna vägen till Paradiset. Birollernas berättelser är också en stor del av seriens starka punkter med flera intressanta karaktärer. Det är politiska maktspel, tragedier, kärlek och plot twists, allt en bra berättelse kan tänkas behöva. Du känner för karaktärerna och blir bländad av hur vacker berättelsen är.

Läs vidare ...

Lara, min Lara

Tomb_Raider_II

För ett tag sedan läste jag att Alicia Vikander ska spela Lara Croft i en kommande Tomb Raider-film och min första reaktion var den kanske orättvisa: ”Men… Är inte hon för liten?” Sedan började jag googla, för att ta reda på om Lara Crofts längd bara var något jag hade fått för mig. Lara har genomgått en del förändringar under de 20 år (!) som har gått sedan det första spelet släpptes, och har tydligen under den tiden hunnit krympa från 1.80 till 1.68.

Läs vidare ...

The 100, säsong 3: ”How you reach the goal matters, too”

clarke copy

Förra veckan sändes sista avsnittet av säsong tre av The 100. Som alla som följt den här bloggen vet så har The 100 varit lite av en bergochdalbana för mig – jag älskade de första två säsongerna, blev sjukt taggad på början av säsong tre och tappade närapå helt intresset när serien halvvägs genom den deteriorerade i någon slags tragisk shockvalue-döda-alla-som-inte-är-vita-dudes-spiral av strunt. Jag var tillräckligt hooked på serien för att fortsätta titta trots att varje efterföljande avsnitt gjorde mig mer och mer besviken – fram tills de sista två, ”Perverse Instantiation” del 1 och 2, där serien lyckas återfå åtminstone lite av sin forna storhet. (Vilket inte betyder att jag förlåtit dem för Lexa eller Lincoln. Eller Hannah. Eller Monroe. Eller Anya.)

Läs vidare ...

”I’ve never saved the world before. Feels good”

legends copy

Fia: Legends of Tomorrow som kom i januari har snabbt blivit min nyaste favorit-show efter Wynonna Earp (nu när The 100 lagt sig till med tråkiga fasoner). Kanske var det tidsresorna. Kanske var det Arthur Darvill. Kanske var det Captain Canary-shippen som jag stenhårt håller fast vid. Det är en underhållande serie, stundvis rätt spännande, men det jag gillar bäst är nog att den lyckas vara väldigt rörande och fin med. Det har börjat bli rutin att jag och Anna snackar efter varje avsnitt, och nu när sista avsnittet kom så har vi båda kastat oss över det och tänkte nu sammanfatta våra tankar kring hela säsongen.

Läs vidare ...

”Vampires don’t do dishes!”

whatwedo.jpg.

Hur är det egentligen att vara vampyr i en nutida stad? What we do in the shadows är en charmig mockumentär (en fiktiv dokumentär) där ett filmteam följer fyra blodsugande rumskompisar i Wellington på Nya Zeeland, och därmed får en inblick i stadens övernaturliga liv. Det visar sig vara rätt vardagligt – fixa mat, ta hand om hushållet, hitta något roligt att göra och se fram emot den årliga vampyrfesten – men också sorgligt. Det är ju lite svårt att hänga med i samtiden när man är flera hundra år gammal, inte kommer in på nattklubbar eftersom ingen bjuder in en och man oftast äter upp eventuella nya vänner man lyckas skaffa. De dras såklart också med de vanliga problemen som uppstår när man delar bostad: någon har inte diskat på fem år, någon annan har blodat ner soffan. Jobbigt. Och så är det Petyr, som är 8000 år gammal, bor i källaren och ser ut som Nosferatu. Han har lite svårt med den sociala biten, så att säga.

Läs vidare ...

Jubilee

CRAFT 2

Bästa filmen The Craft (1996), även känd som Den Onda Cirkeln, fyllde 20 år idag! Hurra hurra hurra!
För att fira detta, kommer vi på bloggen att lotta ut ett bok-kit med temat ”Hur man åkallar en urkraft och förlorar sin verklighetsförankring”.

Just kidding. Men 83% av oss (medlemmar, inte per medlem) kommer faktiskt åka till Åcon, en årlig SF- och fantasykongress. För ungefär ett år sedan var vi också där, och kläckte bland annat idén om denna förträffliga blogg.

Läs vidare ...

He knows the Musketeer Motto: ‘Every man for himself’

maxresdefault (2)

The Musketeers dök upp på Netflix för ett tag sen och jag har suttit ned och sett de två säsongerna som finns i nuläget. Från början hade jag inte tänkt att rekommendera serien, den är trots allt ganska medioker på många sätt. Men nu mot slutet av andra säsongen så har den tagit sig rätt så bra intrigmässigt. Det är lättsmält vardagsunderhållning, men jag gillar musketörernas vänskap, jag gillar Constance, heck, jag gillar till och med kungen och drottningen! (Serien har troligen blivit nedlagd efter tredje säsongen, men vi får se.)

Läs vidare ...

”Things will definitely be different this time”

Trailern för femte och sista säsongen av Person of Interest är här! Till skillnad från de tidigare säsongerna består den här bara av tretton avsnitt, vilket antagligen inte är en direkt nackdel då de tidigare 22-avsnittssäsongerna innehållit en del filler-avsnitt, men samtidigt känns det sorgligt att den här fantastiska serien tar slut då den ändå hållit en imponerande jämn kvalité under sina fyra långa säsonger.

Läs vidare ...

Första titten på Wynonna Earp

wynonnaearp

Syfys nya övernaturliga Västern-serie Wynonna Earp, gjord av en av skaparna till Lost Girl och Killjoys, är baserad på serietidningarna med samma namn som handlar om en fiktiv ättling till den historiska figuren Wyatt Earp, en av Vilda Västerns mest kända revolvermän. Wynonna är hans barns barnbarn och det vilar en förbannelse över hela hennes familj – Wyatt avrättade 77 brottslingar under sin livstid och när varje ny Earp-ättling fyller 27, vaknar dessa 77 till liv igen som odöda kannibaler. Ättlingens jobb är att skicka tillbaka dem till helvetet med hjälp av Wyatts revolver, Peacemaker, och först när en ättling lyckats döda alla 77 kommer familjen få frid.

Läs vidare ...