Time is of the essence

Detta inlägg är en del av Fiktiviteters temahelg om resor i tid och rymd. Jag kommer prata om vad jag älskar med tidsresor och så kommer jag tipsa om några Fia-Favoriter. Checka gärna in Marias inlägg imorgon kl 14 med!

Resor-i-tid-och-rymd

Varför tidsresor?

Mitt specialintresse inom litteratur, film och tv-serier är tidsresor. Jag älskar spekulationen om determinism å ena sidan och makten över det egna ödet å andra sidan. Hur allt har betydelse. Allt från de små vardagliga tingen, till de stora valen, och de människor vi väljer att omge oss med. Jag gillar också när tidsresenärer besöker andra epoker och ser den tiden genom nutidens filter. Det är intressant att se hur vi tolkar det som varit, men också hur vi tänker oss att människor som levde förr tolkar den värld vi har idag.

 

I About time, en av mina favoritfilmimages (13)er, möter vi Tim som är en siste sonen i en lång ätt av män med förmågan att resa i tiden. Hans far, som spelas väldigt underbart av Bill Nighy, berättar lite tafatt för honom på hans 21-årsdag att ”det här kommer låta knasigt, men… du kan resa tillbaka i tiden”. Tim tror förstås inte på honom, men för skojs skull går han med på att prova, och mycket riktigt så funkar det. Jag vill inte ge bort för mycket av handlingen, men kan verkligen rekommendera denna pärla. Den har många känslolägen och visar på ett väldigt dramatiskt sätt hur oåterkalleliga vissa livsval kan vara. De är allvarlig men samtidigt humoristisk. Den är faktiskt bättre än Tidsresenärens hustru, även om Rachel McAdams är bra i båda. :)

Jag älskar också filmer där tidsresenären är från framtiden, och hela tiden ligger steget före, och försöker smälta in i 1900-tals världen eller ännu tidigare. I filmen Star Trek Voyage Home kommer en stor utomjordisk sond förbi jorden år 2286 och stör alla sändningar och orsakar stormar och andra extrema väderfenomen. Sonden sänder ut en signal som kallar på knölvalarna som finns i haven. Problemet är att alla knölvalarna dog ut under 2000-talet på grund av att de jagats av människan till utrotning. Då beslutar sig Kirk och gänget att resa tillbaka till San Francisco under 80-talet och hämta ett par knölvalar som kan besvara sondens signal. Det sker en hel del roliga förvecklingar då gänget stöter på tidstypiska 80-tals saker så som svärord, girighet och efterdyningarna av det kalla kriget mellan USA och Ryssland. Det är så färskt i minnet att Chekov, som är ryss, möter på mycket motstånd och misstankar när han söker efter kärnvapen i Alameda. (Go figure! ) Filmen brukar inte (av hard core trekkers) anses vara en bra Star Trek-film, men det är en bra film enligt mig. Man tar upp viktiga saker som sjukvård, miljöförstöring och kastar ett sken på hur människor relaterar till varandra vilket ger en food for thought.

En annan Star Trek-rulle som hanterar tidsresor är Star Trek First Contact, där gänget i serien The Next Generation nu tagit över. Filmen spelades in 1996 och visar på hur man på 1990-talet spekulerade att 2000-talet skulle se ut.

Enligt Star Treks tidslinje så skedde den första utomjordliga kontakten under mitten av 2000-talet, då Zefram Cochrane gjorde historiens första warp-färd och fångade Vulcanernas uppmärksamhet. Den första kontakten var avgörande för utvecklandet av warpteknologin och andra saker, och satte bollen i rullning vilket ledde till bildandet av United Federation of Planets år 2161.

Borgerna och Enterprise är i början av filmen mitt uppe i ett stort rymdkrig där federationen äntligen lyckas få övertaget och förstör nästan hela borgkollektivet. Men Borgerna ger sig inte så lätt, de inser att de är på väg att dö ut och öppnar en tidsvirvel till 2000-talet, dagarna före warpfärden. Enterprise förstår att de vill ändra på historien så att federationen aldrig bildas, och följer då efter dem för att se till att historien får ha sin gång och mänskligheten kommer i kontakt med Vulcanerna.

Jag gillar denna film så skarpt eftersom att det är en fiktiv dåtid där våra hjältar från framtiden skapat en bild av Zefram Cochrane som den store och vise hjälten, men när de väl reser tillbaka och träffar honom så upptäcker de att han bara är en helt vanlig man. Det slår an en sträng hos mig. Historien ges betydelse då vi ser vad det lett till, men medan vi lever i den så inser vi inte hur viktiga saker vi gör.

Gänget försöker (precis som gänget i Voyage Home) också smälta in i 2000-talet. Deanna Troi försöker prata med Zefram och motivera honom till att göra sin warpfärd, med hjälp av massor med tequila shots.

484d938dd6d0d77f28931b68c9bf3a90

Jag älskar Deanna Troi.

Det finns massor att säga om tidsresor, men dessa tre filmer är nog mina favoriter. Förutom Doctor Who förstås, men det finns så många som redan pratat om doktorn, så jag tänkte att jag skulle prata om något annat. Jag kan även tipsa er om filmen Safety Not Guaranteed som också är helt briljant, och böckerna Blackout och All Clear av Connie Willis som handlar om tidsresande historiker från Oxford 2060 som åker tillbaka till London under Blitzen och fastnar där. Mycket spännande och bra.

Vad tycker ni om med tidsresor? Sound off!

 

10 kommentarer

  1. Tack för ett välskrivet och tänkvärt inlägg! Jag är inget Star Trek-fan, men blir mycket intresserad av filmerna du skriver om. Tidsresor är något jag också tycker är spännande – att stå inför något helt annat, kanske till och med något man trodde man kände till men är helt annorlunda! Det är en spännande känsla.

    • Tack själv! Håller helt med. Star Trek är härligt! Du kan skippa den första filmen Star Trek The Motion Picture, och börja med Khans vrede. Film nr 2,3 och 4 (valfilmen) är egentligen en trilogi, så du kan med fördel se dem tätt inpå varandra. Femman är så där, men de blir bara bättre och bättre sen. :)

  2. Tack för filmtips (har bara sett den där Star Trek-filmen om valarna, som jag gillade), men ännu mer tack för den där Connie Willis-omnämningen på slutet! Jag läste och tokälskade Domedagsboken som jag förstått är den första boken i serien som fortsätter med To day nothing of the dog och böckerna du nämner. Jag har inte vågat läsa om Domedagsboken (som är ett tips om du inte läst den!) eftersom jag tyckte så mycket om den, men jag kanske helt enkelt ska ge mig på de andra istället.

    • Tack själv för underbart anordnad helg!
      Och jaaaa, ge dig på dem! De är asbra. I mean it.

      Jag har faktiskt To Say Nothing of the Dog hemma, men bör jag läsa Domedagsboken först?

      • Jag vet ju inte hur starkt kopplade de är till varandra, men jag vet att de hör ihop. I Domedagsboken reser de till medeltiden och jag tror att det kan vara delar av samma forskarlag som är med i To day nothing…

  3. Jag ramlade över About time när jag flög till USA alldeles nyss. Jag håller med om att det är en mycket trevlig film. På vägen hem från USA såg jag en annan film som gav samma känsla av välbehag. Visserligen handlade den inte om tidsresor, utan om en person som inte åldras. Men känslan är ändå liknande. Filmen jag pratar om är ”The Age of Adaline”.

  4. Tack för ett spännande och tänkvärt inlägg! Star Trek för mig är den TV-serie som gick i slutet av 70-talet. Såg den som barn och mister Spock var ju rysligt festlig, tyckte man då. Men man hade nog inte så höga krav på den tiden… ;)

    • Tack själv. Star Trek blev ju kultförklarad redan på 60-talet så jag skulle påstå att det är ett tecken på din goda smak att du gillade den. :)

      Star Trek franchisen gav ju upphov till sex serier och 12 filmer, och har inspirerat forskare och vetenskapsmän till nya upptäckter och format vårt samhälle. Den tar upp viktiga frågor och för intressanta resonemang om vår nutid, vilket får tittarna att fundera kring det samhälle vi lever i och hur vi relaterar till varandra. Det är nog få tv-serier som varit så tongivande och framåtsträvande och som utmanar tittarna så pass mycket. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *