American Gothic

americangothic1 En annan tv-serie som inte heller kan kallas bra, men däremot underhållande, är mordsåpan American Gothic i tretton avsnitt. Den utspelar sig i Boston alldeles nyss (någon i andra halvan av säsongen hann nämna Brexit), och handlar om en rik familj som måste omvärdera om de verkligen känner varandra, efter att pappan dör och det visar sig att han kanske hade något att göra med seriemördaren Silver Bells Killer.

Eller var det inte pappan, utan äldste sonen Garrett, som har varit borta i fjorton år? Var det yngre sonen Cam, som har drogproblem och oklara minnen från sina tonår? Var det mamma Madeleine, som har svar på allt och skulle göra vad som helst för att få sin vilja fram? Ambitiösa dottern Alison, som är politiker och kampanjar för att bli vald till borgmästare? Även om hon själv inte har något med Silver Bells att göra, kan skuggan som faller från hennes familj förstöra hennes karriär. Vad är hon villig att göra för att hindra det? Den enda som är fri från misstankar är yngsta dottern Tessa och jag vet inte ens hur jag ska beskriva henne i denna uppräkning. Hon vill bilda familj med sin man som är polis? Tråk. Nämnda polisman utreder såklart Silver Bells-fallet och slits mellan sitt jobb och att skydda familjen.

Det roligaste med American Gothic är att den kämpar så hårt för att leva upp till sitt namn. Ständigt skeva kameravinklar – underifrån, ovanifrån, från sidan – och bara rakt på om det skapar en snygg symmetri. Det må vara lite överdrivet, men jag gillar det. Lägg till konstig granne, konstiga poliser, skum trädgårdsmästare och så Cams psykopatbarn Jack som försöker ha ihjäl både djur och kusiner bara för att han är nyfiken på hur de ser ut inuti. Det färglösa dagsljuset som gör alla överdrivet grå i ansiktena. Lager på lager av lögner. Det lyckas inte riktigt, men jag är klart road av försöket. Och jag skulle vara rätt nöjd om hela serien utspelade sig i familjen Hawthornes hus, som trots att det inte lider av något gotiskt förfall framstår som ett riktigt skräckfilmshus. Den välstädade lyxvarianten, alltså.

americangothic6

Mordmysteriet är inte jättespännande, dialogen är ibland smärtsamt klyschig och det är en del grejer med Garrett och hans kärlekshistoria och allmänt snack om ”the importance of family” som man gör bäst i att bara förtränga, men jag hade helt enkelt kul när jag såg American Gothic. En av mina favoritscener var när Cams skräckfilmsunge levererade visdomen ”Did you know that secret psychopaths often decorate their homes with predatory birds?” varpå Cam gick ut i hallen och följande fantastiska bildruta skapades:

americangothic2

Gapfniss.

Smått och gott:

* En av sakerna jag gillade helt oironiskt var att den relation som hade absolut mest kemi och värme var Alisons affär med hennes campaign manager Naomi.

* Att de fyra vuxna barnen alla bor hos mamma Madeleine ett tag ledde till lite fint prat om barndomsminnen. Jag gillar skildringar av vuxna syskon.

americangothic3

 
* Det ledde även till att mamma Madeleine försökte skicka sina vuxna barn till sina rum under en obekväm familjemiddag.

americangothic4

 
* Stackars Dylan Bruce, är ”tråksnygg och ointressant” hans standardroll?

* Det slår snett i mitt huvud när Enrico Colantoni dyker upp i otrevliga roller. Han är ju Veronica Mars pappa!

* Man skulle antagligen kunna göra väldigt många reaction gifs, om man var bra på sånt.

ag_reaction

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *