American Ultra

americanultra

Jesse Eisenberg och Kristen Stewart är kanske inte skådespelare man tänker sig som protagonisterna i en actionfilm, men i American Ultra är de just det. De spelar ett pårökt par, Mike och Phoebe, med luddig framtid. ”The perfect fucked up couple”, säger Mike, men rättar sig sedan: Han är en fuck up, och hon är perfekt. Mike är den strulige av dem, och Phoebe den med koll. Eller som en polis uttrycker det: ”You’re his girlfriend, you’re his mom, you’re his maid, you’re his landlady.” Seriöst, ska det handla om att hon bara är omhändertagande, självuppoffrande och ständigt förlåtande? Men det visar sig att det inte är hela historien. Mike har tidigare tillhört CIA och varit en specialtränad hemlig agent. Det kommer han inte ihåg, eftersom hans minne har blivit manipulerat, men nu är någon ute efter att mörda honom för att utlåna de sista spåren av programmet han var en del av. Även Phoebe är mer än hon verkar.

American Ultra är som ett romantiskt indiedrama om människor i rutig flanell sammansmält med en brutal actionfilm. Det är en lekfull film med en del bra idéer och där det brutala våldet bryts upp av att actionscenerna ofta också är roliga. Här är allt ett vapen – konservburkar, trädgårdsredskap, leksaker, frusna hamburgare.

Och ändå. Den är bara en och en halv timme lång och ändå hann jag bli rastlös. Det största problemet är att den romantiska biten faller rätt platt för mig. Jag bryr mig inte direkt om Mike eller Phoebe. Deras kärlekshistoria ska vara det som bär filmen känslomässigt, men jag känner inget. Det är inget fel på Eisenberg eller Stewart var för sig, men jag tycker att de har noll gnista tillsammans. Då uppskattar jag bifigurerna mer. Den lågmälda Connie Britton är sevärd som vanligt, här som CIA-agenten som vill rädda Mike, och Topher Grace är underhållande som inkompetent rövhatt som av anledningar som ingen begriper har hamnat i maktposition. Mest gillar jag Petey, en stackars hunsad CIA-anställd som bara är med i några få scener men som ändå är roligast i hela filmen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *