Att se och se om

När en får möjligheten att skriva på Den onda cirkeln tackas det inte nej, så är det bara. Men vad sjutton ska jag skriva? Förslaget kom att jag skulle ägna ett inlägg åt en bra bokfilmatisering eller en film jag ofta återkommer till. Bra förslag, men insåg jag rätt snabbt, inte så kompatibla med den jag är nu för tiden. Jag ser så sällan film…

 

Men jag har gjort och det första som kom upp när jag började tänka var Stolthet och fördom, den där BBC-varianten med Colin Firth och Jennifer Ehle. Den är så galet bra, så närmast bokstavligt adapterad och så är den ren trygghet i filmformat. Till den återvänder jag om och om igen.

 

12226693_10153372419351359_1003964561_n

Annars har jag haft perioder (i tonåren) när jag sett och sett om filmer som Dirty dancing och Speed, välkomna att analysera den kombon. Dödligt vapen ingick också i omtittningscirkusen liksom De omutbara, jag kan inte räkna alla gånger jag sett de filmerna, men det är garanterat över trettio i alla fall. Och Anne på Grönkulla-serien (som jag dessutom såg om med min dotter härom månaden, den håller än).

 

12348444_10153372419601359_1752000208_n

Den här hösten har jag låtit bröderna Winchester och ängeln Castiel guida mig genom gråvädret. Jag har sett fem säsonger Supernatural sen september och det är inte utan att jag är lite yr i huvudet… Jag brottas mycket med Supernatural för att jag känner att jag egentligen inte borde fastna så för en serie med (nästan) enbart manliga karaktärer, men det är en intressant bild av manlighet som växer fram (försöker jag intala mig själv när det är som värst). En inte alls lika mansdominerad serie är tack och lov Agents of S.H.I.E.L.D som jag just nu ser säsong två av, och vilken säsong det är – andlöst spännande och bra från första stund.

 

12348210_10153372419296359_1346091296_n

Det är just nu, men jag har faktiskt serier jag återkommer till också, klassikerna. Buffy är en sån, senaste omtittningen gjordes förra året. Firefly ser jag om med jämna mellanrum, det är väl det enda positiva med den där allt för tidiga nedläggningen, att det går att se igenom serien igen på väldigt kort tid… Men jag har annat än Whedon också, Doctor Who ser jag om ibland, i små portioner och den där inledande miniserien på nya Battlestar galactica.

 

I dagsläget har jag inga större framtidsplaner vad det gäller det jag tittar på. Jag ämnar se färdigt åttonde säsongen, den sista som finns på Netflix i dagsläget, av Supernatural och så är jag nog snart klar med Agents of S.H.I.E.L.D. Sen är det jul och då vet jag inte. Lite sugen är jag på att se om Wolf Hall i helgerna, men då får det inte bli hetstittning, Wolf hall kräver tid och långsamhet, och stora mängder tröstande julgodis tänker jag. Marmeladkulor? Marsipan? Choklad? Kanske helt enkelt allt på en gång.

Av: Helena Hagelin
Detta inlägg är del av Den Onda Cirkelns gästbloggarhelg, Lucia 2015.

5 kommentarer

  1. Men åh! Supernatural är helt okej att bli beroende av. Och Buffy säger jag aldrig nej till. Den tittar jag och min man på lite då och då. Bara helt enkelt den bästa serien ever.

  2. Så många yes på denna bloggpost. Jag håller fullständigt med om favoriterna. Frågan är: Vad är det som gör att samma personer som gillar Stolthet och fördom gillar Agents of Shield eller Doctor Who?

    • Det är helt klart en utmaning att hitta sambandet men det måste ju finnas där någonstans… Nu kommer jag ägna onödigt mycket tid åt att försöka analysera detta ;-)

      • Yes! Jag vill se ett murderboard a la Castle, med röda garntrådar mellan olika punkter och skärmbilder i en portfolio som ser ut att vara fotade i smyg av en privatdetektiv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *