Jane Austens värld på Skokloster

Förra helgen drog en delegation från Uppsalas Geek Women Unite-grupp till Skoklosters slott och tittade på utställningen Jane Austens värld. Utställningen är uppbyggd kring kostymer från Austen-filmatiseringar, och visar, förutom tolkningar av tidens mode, tidstypisk konst, möbler och andra föremål ur slottets samlingar. Exempel ur romaner och brev används för att berätta om kläder, ekonomiska villkor och sociala normer – det var ok att brodera när man hade besök, men inte att stoppa strumpor.

 

Det första rummet handlade om vad kvinnor förväntades kunna för att vara attraktiva på äktenskapsmarknaden (hint: gärna måla med akvarell, men inte med olja, för det var för MÄN!), om det sociala livet och i synnerhet att ”gå på visit”. Det gjorde man vanligtvis mellan kl. 11-15 på dagarna och en visit förväntades vara 15-30 minuter lång. Jag hade ingen aning om att det var så specifikt. En i vårt sällskap kommenterade att det var lagom med tid för att avhandla det senaste skvallret och vädret och sedan sitta i obekväm tystnad en stund innan man fick gå därifrån.

Den här klänningen från 1995-versionen av Övertalning såg vid första anblick ut att höra till ett barn. Hon spelade huvudrollen måste ha varit pytteliten.

Festkläder:

 

Den berömda skjortan.

 

Inte underkläder från filmerna, men de visar tidens stilar, tillsammans med informationstexter om att på den här tiden började man med nymodigheter som att tvätta både sig själv och sina kläder oftare. (De övre klasserna, såklart.) Vi gick också på en dramatiserad visning där en tjej spelade kammarjungfru och levererade skvaller i stil med ”Jag har hört att Mr Darcy har 15 skjortor! Förstå hur mycket arbete det innebär för hans butler att ta hand om dem.”

Mariannes klänning i Förnuft och känsla från 1995.

Bröllopsutstyrslar:

Man hade inte särskilda bröllopskläder utan tog sina finaste kläder. Rika kunde kosta på sig en ny klänning till bröllopet. Kopplingen mellan bröllop och vitt var att vitt var dyrt och därmed fint.

Avslutningsvis provade vi kläder. Eller åtminstone en bahytt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *