#52FilmsByWomen

En vecka försent har jag bestämt mig för att hoppa på The 52 Films By Women Pledge, som helt enkelt innebär att en på ett år ser 52 filmer regisserade av kvinnor. Jag har dessutom bestämt att det bara ska vara filmer jag inte tidigare sett och att det i största möjliga mån ska vara filmer jag faktiskt är intresserad av att se istället för att gå via en färdig lista. Dessutom har jag tänkt blogga om så många av filmerna som möjligt. Läs vidare ...

”Forgive me for my wrongs, I have just begun” – Suicide Squad

Det finns filmer som är charmigt dåliga. Cheesy och over the top, men ändå roliga och värda att slänga bort två timmar av sitt liv på. Suicide Squad är inte en sådan film. Suicide Squad är en film där en rastlöst sitter av tiden i biosalongen medan en pinsam röra av actionsekvenser, taskigt skådespel och förspilld potential spelas upp på duken och undrar hur det är möjligt att så mycket pengar och så mycket resurser lagts på något så ofantligt mediokert. Suicide Squad är inte den sämsta film jag någonsin sett men däremot är den oerhört provocerande i sin menlöshet. Läs vidare ...

Ghostbusters och bristen på kontextbefriad tråk-snygghet

Alla borde läsa den här tumblr-tråden om Holtzmann från Ghostbusters, kvinnliga karaktärer som är sexiga för den kvinnliga blicken och Foz Meadows tillägg om hur kvinnliga karaktärer aldrig får ha en personlig stil utan bara är ”snygga”:

I haven’t seen the film yet, but the above ties into something I’ve been saying for ages about the way female characters are routinely presented as being The Same Kind Of Conventional Beautiful without any reference to context: it ignores the fact that personal presentation is an expression of personality […] The stereotype becomes a cheap shorthand excuse for dressing the characters as though they’re heading for a glamour shoot, because god forbid “this woman cares about fashion” be translated as “wears really gorgeous, practical rainboots and sews pockets into all her skirts” instead of, as it more commonly is, “has perfectly styled long hair worn down at all times and always wears heels, even if they’re an FBI agent in the field”. Läs vidare ...

Trailer för Wonder Woman

I och med att Comic Con i San Diego hölls för några månader fick vi den första trailern för Wonder Woman. Jag gillar inte hur mycket plats Chris Pines Steve Trevor får i trailern (kan den här filmen fokusera på Dianas relationer till andra kvinnor, snälla) eller amazonernas fula ”rustningar” – inte bara är de sexualiserade och opraktiska, utan ser också ut som de plockats från ett av de där dåliga onlinespelen som alltid dyker upp i irriterande pop-up ads snarare än något som producerats för en storfilm med mångmiljonbudget. Dåligt! Läs vidare ...

Central Intelligence: ”You’re like Jason Bourne in jorts!”

Häromkvällen var jag och såg actionkomedin Central Intelligence med Dwayne Johnson och Kevin Hart i huvudrollerna på bio tillsammans med Nahal och hennes syster. Filmen handlar om Bob Stone som återvänder till sin hemstad för sin high school reunion och söker upp sin enda och bästa vän från skolan, Calvin Joyner, för att ses för första gången på tjugo år. Vad Calvin inte vet är att Bob, som var skolans mest utsatta mobboffer under skolåren, har blivit en hemlig CIA-agent och är på väg att dra in honom i ett komplicerat terroristfall. Läs vidare ...

OITNB, Poussey och perspektiv

Innehåller spoilers för säsong fyra av OITNB.

Fjärde säsongen av Orange Is the New Black släpptes för en dryg vecka sedan och har redan hunnit röra upp mycket känslor, framförallt på grund av att seriens fanfavorit Poussey i näst sista avsnittet dödas av en vakt vid en fredlig protestaktion bland samtliga fångar på anstalten som klimax i det narrativa arc influerat av dödsskjutningarna av svarta män och kvinnor i USA, Black Lives Matter och I Can’t Breathe som byggts upp genom säsongen. Poussey är den artonde queera kvinnliga karaktären som dött på tv i år. Läs vidare ...

Just noise in the system

Jag reagerade med blandade känslor när jag hörde att Person of Interest skulle läggas ned efter en femte avslutande och dessutom nedkortad säsong. Å enda sidan kändes det bra att serien skulle få avslutas på topp istället för att pågå för länge och hinna försämras och att en säsong på tretton avsnitt snarare än 22 bara skulle göra serien gott genom att eliminera filler-avsnitten. Å andra sidan kändes det tråkigt eftersom det alltid är trist när en serie en älskar läggs ned, trots att en vet att inget bra varar för evigt. Sista avsnittet, return 0, sändes för ett par veckor sedan och jag tänkte att det var dags att sammanfatta mina tankar kring sista säsongen. Läs vidare ...

Sårbarhet, mänsklighet och kvinnliga karaktärer

Jag påbörjade en twitterrant med tweeten ovan men insåg att jag hade mer att säga än vad jag förmådde uttrycka genom Twitter så det fick bli ett blogginlägg istället.

Har ni tänkt på hur varenda person inblandad i att skapa actiondriven popkultur med kvinnliga karaktärer – regissörer, manusförfattare, skådisar, etc – ständigt pratar om hur viktigt det är att deras kvinnliga hjältar är både badass och sårbara på samma gång? Missförstå mig rätt, det är viktigt med kvinnor som får vara sårbara på diverse sätt utan att förminskas eller hånas för det, men vid någon punkt verkar detta insisterande på (alltid en specifik typ av) sårbarhet börjat kopplats ihop med vad som gör en kvinnlig actionhjälte mänsklig och, i längden, välskriven. Läs vidare ...

En ska aldrig säga aldrig

Jag är djupt allergisk mot actionhjältinnor som bär högklackade skor i fältet eller när de vet att de rimligen kommer hamna i en situation där de behöver sparka rumpa. Ännu mer allergisk är jag mot att de där tiocentimetersklackarna framställs som en helt logisk, nödvändig och inte minst empowering del av varje actionhjältinnas utstyrsel (om det nu är sant, var är Batmans klackar?). Läs vidare ...

The 100, säsong 3: ”How you reach the goal matters, too”

Förra veckan sändes sista avsnittet av säsong tre av The 100. Som alla som följt den här bloggen vet så har The 100 varit lite av en bergochdalbana för mig – jag älskade de första två säsongerna, blev sjukt taggad på början av säsong tre och tappade närapå helt intresset när serien halvvägs genom den deteriorerade i någon slags tragisk shockvalue-döda-alla-som-inte-är-vita-dudes-spiral av strunt. Jag var tillräckligt hooked på serien för att fortsätta titta trots att varje efterföljande avsnitt gjorde mig mer och mer besviken – fram tills de sista två, ”Perverse Instantiation” del 1 och 2, där serien lyckas återfå åtminstone lite av sin forna storhet. (Vilket inte betyder att jag förlåtit dem för Lexa eller Lincoln. Eller Hannah. Eller Monroe. Eller Anya.) Läs vidare ...

”Things will definitely be different this time”

Trailern för femte och sista säsongen av Person of Interest är här! Till skillnad från de tidigare säsongerna består den här bara av tretton avsnitt, vilket antagligen inte är en direkt nackdel då de tidigare 22-avsnittssäsongerna innehållit en del filler-avsnitt, men samtidigt känns det sorgligt att den här fantastiska serien tar slut då den ändå hållit en imponerande jämn kvalité under sina fyra långa säsonger. Läs vidare ...

Första titten på Wynonna Earp

Syfys nya övernaturliga Västern-serie Wynonna Earp, gjord av en av skaparna till Lost Girl och Killjoys, är baserad på serietidningarna med samma namn som handlar om en fiktiv ättling till den historiska figuren Wyatt Earp, en av Vilda Västerns mest kända revolvermän. Wynonna är hans barns barnbarn och det vilar en förbannelse över hela hennes familj – Wyatt avrättade 77 brottslingar under sin livstid och när varje ny Earp-ättling fyller 27, vaknar dessa 77 till liv igen som odöda kannibaler. Ättlingens jobb är att skicka tillbaka dem till helvetet med hjälp av Wyatts revolver, Peacemaker, och först när en ättling lyckats döda alla 77 kommer familjen få frid. Läs vidare ...

The 100 och döden

Det senaste avsnittet av The 100 ”Stealing Fire” avslutades med att en svart man släpades ut ur en fängelsecell i kedjor för att knäböjande avrättas i en lerpöl i en extremt grafiskt detaljerad slow-motionsscen. Två avsnitt efter att The 100 hamnat i hetluften då de efter en hel säsongs queerbaiting dödat Lexa, dör ytterligare en av seriens minoritetskaraktärer och fanfavoriter på ett vad som känns som närapå utstuderat grymt vis. Utförandet av Lexas död fick (och får fortfarande) kritik för hur seriens skapare använt henne och hennes förhållande med Clarke som en PR-kampanj för att sedan döda henne på exakt samma vis som Tara i Buffy dog – händelsevis den dödsscen som blivit det exempel som främst associeras med intåget av The Dead Lesbian Trope på amerikansk tv. Läs vidare ...

The Faith Diaries

För alla som, precis som vi på Onda Cirkeln, sett och gillat UnREAL har Lifetime precis släppt The Faith Diaries, en webbaserad mini-serie som handlar om Faith efter hennes tid på seriens fiktiva version av Bachelor-såpan.

I The Faith Diaries får Faith ett modellkontrakt med Silver Spur Jeans och flyttar till Los Angeles tillsammans med sin bästa vän-och-kanske-flickvän Amy. Uppväxta i en konservativ småstad i Texas som de är, är L.A. helt nytt för dem – på såväl gott och ont. Serien består av tio avsnitt på ca tre minuter vardera men lyckas göra mycket med den tiden. The Faith Diaries är betydligt mindre nattsvart cynisk än UnREAL och har mer av en underhållande ton samtidigt som den på ett finstämt vis skildrar Faith och Amys faktiska och figurativa resa från Texas till L.A. och vad det innebär för dem, deras tro och deras relation. Läs vidare ...