Gott nytt år!

Som ni kanske har märkt har det varit ganska tyst här på senare tid, från oss allihopa. Det där livet utanför bloggen, alltså. Kan man inte bara ägna sig åt att titta på tv-serier och skriva om dem? Tydligen inte.

Men hur som helst, vi önskar våra läsare ett gott nytt år med denna bild på en tjock-tv! (Ja, det där är jag. Ja, jag tittade på många gamla fotografier när jag var hos mina föräldrar över julen.)

Läs vidare ...

SATC 3?

Någon dag före jul började nyheten spridas att en tredje Sex and the City-film var på gång och jag kände bara nej, nej, NEEEJ FÖR FAN. Vilket kanske var en onödigt stark reaktion – är man inte intresserad så är det väl bara att låta bli att titta. Men till saken hör att jag räknar den andra SATC-filmen till de absolut sämsta jag har sett. Jag kommer knappt ens ihåg något av den, bara min egen reaktion: att den var en lång och gräsligt pinsam upplevelse och att världen skulle varit en bättre plats utan den filmen. Jag minns att jag fällde en kommentar om att den inte ens hade något handling, och det enda karaktärerna gjorde var att skrika. Ja, inte vet jag. Jag minns som sagt inte och det är kanske en bra sak. Det enda som är liiite positivt med en tredje film är att vi verkligen inte är bortskämda med filmer om kvinnors vänskap i 50-årsåldern (eller roller för kvinnor i den åldern över huvud taget …) men efter den plågsamma röran som var den förra filmen har jag svårt att se fram mot ens det.

Läs vidare ...

The Living and the Dead

Jag skrev i början av veckan att ni borde se The Living and the Dead. Here’s why.

Det är slutet av 1800-talet i England. Gifta paret Appleby – psykologen Nathan och fotografen Charlotte – flyttar från staden till landet i Somerset för att ta över Nathans familjs gård. Det är en omställning med utmaningar för alla inblandade. Charlotte är väldigt intresserad av lantbruk och har många idéer om förnyelse, men hon saknar praktisk erfarenhet och alla som jobbar på gården är såklart inte intresserade av att lyssna på en ung kvinna som har ”lärt sig lantbruk från böcker”. För Nathan river livet i Shepzoy i oläkta sår. Innan Charlotte hade han en annan fru och ett barn, ett barn som drunknade i gårdens damm. Och som om inte de väldigt verkliga problemen som sorg och skuld och hot om dålig skörd var nog, verkar Shepzoys alla gamla spöken och osaliga andar vakna. Det börjar med att prästens dotter blir besatt, och snart har de flesta i byn upplevt något underligt. Även Nathan, som ju är en utbildad man som tror på vetenskapen, ser saker han inte kan förklara på något rationellt vis.

Läs vidare ...

Kostyminspiration

Eftersom det är Halloween känns det passade att posta det här gruppfotot med All Hallows-utklädnader ur BBC:s utmärkta spökminiserie The Living and the Dead:

Jag kommer nog att skriva mer om The Living and the Dead när jag har sett klart, men om jag inte gör det: Den är asbra. Se den.

The Descent

The Descent är en sån där film som jag har tänkt säkert 100 gånger att jag borde se. Det som äntligen fick mig att göra slag i saken var att författaren Pål Eggert skrev om den på Facebook och tyckte att den borde nämnas oftare när det snackas feministisk kultfilm: ”Märkligt med tanke på att den handlar om ett kamratgäng som uteslutande består av kvinnor som ska undersöka ett grottsystem. Som i alla skräckfilmer råkar de ut för jävliga saker, men samtidigt är de tänkande, kännande och kompetenta personer.”

Läs vidare ...

Läskiga kortfilmer

Imorgon är det halloween! Vill ni bli rädda bara en liten stund? Här är några tips:

När jag tittade på dem snubblade jag också över Don’t Answer, som jag visserligen inte gillar lika mycket som de två andra, men som jag tar med på grund av att de har något gemensamt: En sorts vardagsrädsla som jag kan känna igen.

Läs vidare ...

American Gothic

En annan tv-serie som inte heller kan kallas bra, men däremot underhållande, är mordsåpan American Gothic i tretton avsnitt. Den utspelar sig i Boston alldeles nyss (någon i andra halvan av säsongen hann nämna Brexit), och handlar om en rik familj som måste omvärdera om de verkligen känner varandra, efter att pappan dör och det visar sig att han kanske hade något att göra med seriemördaren Silver Bells Killer.

Läs vidare ...

Dead of Summer

För någon vecka sedan insåg jag att det jag såg fram emot mest i tv-väg var säsongsavslutningen av flaggviftande hjältedravlet The Last Ship. Om inte det är ett tecken på att jag inte har följt någonting riktigt bra på ett tag så vet jag inte vad det är. Så vad har jag tittat på för undermåliga grejer? En av dem är Dead of Summer.

Läs vidare ...

Sommar-tv

Vi har sommarplaner!

Maria: Jag har verkligen ingen koll på vad som är nytt i sommar. Nada. Men jag kommer såklart att följa andra säsongen av UnREAL, som var förra sommarens antagligen bästa nya grej. Sommar betyder också ny säsong av OITNB, som jag redan har sett. Jag och sambon har börjat se Person of Interest, som verkar lovande. Annars kommer jag nog mest att titta ikapp serier jag brukar följa, men har hamnat sådär en halv säsong efter med, som Agents of SHIELD eller sådär sju andra – det har inte varit en bra vår för mitt tv-tittande. Eller plocka upp The Americans igen, en väldigt bra spionserie som jag av någon anledning inte har sett på länge. Eller så skiter jag allt och ser om Spartacus. Det börjar dags, eller vad säger du, Anna? ;) Eller så kommer jag inte se något alls för att jag kommer att resa större delen av min semester. Vi får se, helt enkelt.

Läs vidare ...

Skepp ohoj

The Last Ship är en apokalypshistoria om besättningen på ett amerikansk krigsskepp, som när de återvänder från en övning i Arktis upptäcker att resten av världen har drabbats av en svår pandemi. Ombord finns förutom militärer också några mikrobiologer, så självklart ska de försöka rädda världen.

Läs vidare ...

Lara, min Lara

För ett tag sedan läste jag att Alicia Vikander ska spela Lara Croft i en kommande Tomb Raider-film och min första reaktion var den kanske orättvisa: ”Men… Är inte hon för liten?” Sedan började jag googla, för att ta reda på om Lara Crofts längd bara var något jag hade fått för mig. Lara har genomgått en del förändringar under de 20 år (!) som har gått sedan det första spelet släpptes, och har tydligen under den tiden hunnit krympa från 1.80 till 1.68.

Läs vidare ...

”Vampires don’t do dishes!”

Hur är det egentligen att vara vampyr i en nutida stad? What we do in the shadows är en charmig mockumentär (en fiktiv dokumentär) där ett filmteam följer fyra blodsugande rumskompisar i Wellington på Nya Zeeland, och därmed får en inblick i stadens övernaturliga liv. Det visar sig vara rätt vardagligt – fixa mat, ta hand om hushållet, hitta något roligt att göra och se fram emot den årliga vampyrfesten – men också sorgligt. Det är ju lite svårt att hänga med i samtiden när man är flera hundra år gammal, inte kommer in på nattklubbar eftersom ingen bjuder in en och man oftast äter upp eventuella nya vänner man lyckas skaffa. De dras såklart också med de vanliga problemen som uppstår när man delar bostad: någon har inte diskat på fem år, någon annan har blodat ner soffan. Jobbigt. Och så är det Petyr, som är 8000 år gammal, bor i källaren och ser ut som Nosferatu. Han har lite svårt med den sociala biten, så att säga.

Läs vidare ...

Helix

När jag först hörde talas om tv-serien Helix för några år sedan blev jag först förväntansfull. Inte bara för att Battlestar Galactica-skaparen Ronald D. Moore hade sitt namn på en tv-serie för första gången på ett antal år, utan för platsen: att farligt virus bryter ut på en arktisk forskningsstation. Jag älskar snöiga miljöer, platser som är lite avskurna från omvärlden, och få saker skrämmer mig som virusberättelser. Här fanns klar potential för klaustrofobisk stämning i en vild, ödslig miljö.

Läs vidare ...