Marvel: Trailer-Triss i Trikåer

Första trailern för Marvels Black Panther har äntligen släppts och den ser så bra ut! Så snyggt filmat, så bra skådisar, soundtracket är on point. Mycket pepp inför detta!!
Det är verkligen skam att kvinnor och icke-vita lyfts i MCU ett årtionde efter att varenda Chris i Hollywood fått dra på sig ett par tights. Det är nästan som att de väntar på att folk ska ha blivit helt uttråkade när det gäller ALLA andra hjältar unna de tänkte att det kunde va dags för exempelvis en svart man att vara huvudrollen i en superhjälterulle (jag menar, har det gått typ 30 år sen Wesley Snipes spelade Blade?)
Sen är det ju också sorgligt på sitt plan att Marvel, vars samtliga hjältar bör i riktiga städer (gärna New York) till skillnad från DCs Gotham och Metropolis, aldrig någonsin ville göra den research det skulle krävas för att porträttera en riktig Afrikansk kultur av de hundratals som finns. Man valde bort storstäder som Johannesburg och Nairobi och hade så svårt att föreställa sig en modern afrikansk stad som kunde bli ett högteknologiskt centrum, att man gick och hittade på Wakanda för att slipa förhålla sig til något äkta. Som att Wakanda är lika troligt som Thors Asgard. Jag är inte såld på detta, men vi får se hur det presenteras. Vem Vet, det kanske blir en positiv överraskning?

Läs vidare ...

We get it, you’re the immortal Iron Fist…

Iron Fist, även känd som Danny Rand, är en ung man som ärver ett familjeföretag och dess förmögenhet när föräldrarna omkommer i en olycka (Hej Batman/Ironman/Green Arrow!), och som sen lär sig kampsport i någon hemlig sektliknande orden (precis som Batman) av munkar (hrm.. Doctor Strange?), för att återvända till New York och slåss mot korruption och den onda organisationen the Hand med hjälp av sina superkrafter (ja, ni vet, som Daredevil). Med andra ord, Danny Rand var en ganska trött figur redan innan han fick komma upp på TV-skärmen. Har han något nytt att komma med så vet jag verkligen inte vad det skulle vara, men som en avgörande del utav Marvels superhjälteteam The Defenders, en intressant motpol till de mer bombastiska personligheterna i The Avengers, så var det väl inte konstigt att man rotade fram Danny ur glömskan och presenterade honom som något nytt och spännande (hint: det är han inte, han är en tönt).

Läs vidare ...

Your Name

I den lilla bergsbyn Itomori smyger dagarna långsamt fram. Mitsuha är i hela ortens blickfång då hennes frånvarande far driver borgmästarkampanj, och samtidigt snackas det skit i skolan om hennes familjs gamla tempeltraditioner. Hon önskar sig inget hellre än att komma bort.
När hon vaknar i Tokyo-studenten Takis kropp är det med andra ord en välkommen dröm. En underligt långdragen och krävande dröm. Ännu konstigare blir det när Mitsuha vaknar som sig själv igen och får veta att hon betett sig underligt i skolan hela dagen innan.
Taki å andra sidan hade tydligen lyckats gå vilse på vägen till skolan, fikat för en smärre förmögenhet och vinkade av sin snygga kollega efter jobbet, utan att ha något som helst minne utav gårdagen…
Ganska snart listar tonåringarna ut att de börjat besitta varandras kroppar, och att minnena försvinner efter att de vaknat. Det blir allt viktigare att hindra den andre från att skämma ut en och hålla låg profil. Långsamt växer ett nätverk av regler och korrespondens fram, alltmedan Taki och Mitsuhas öden knyts samman över tid och rum.

Läs vidare ...

”They said she danced naked in the town square and enslaved the minister”

Jag har sett många Halloween-relaterade inlägg i sociala medier under den senaste tiden: utklädnader, filmtips, en månad utav skräck-relaterade Instagram-poster, osv.
Anna frågade exempelvis på Twitter varför hon inte kunde komma på särskilt många bra böcker med häxor. Jag och Maria kunde till vår förvåning inte heller nämna särskilt många. För mig har det temat begränsat sig främst till tv-serie/film-mediet.

Läs vidare ...

”Which People?”

Jag gillar inte skräckfilmer. Jag har gett genren ett antal chanser genom livet, och det finns helt klart både guldkorn såväl som bottennapp. Vad jag menar med att jag inte gillar skräckfilm är att jag helt enkelt inte dras till genren. Jag ser det inte på bio, jag har inte skräckfilmskvällar med vänner, jag försöker inte gräva upp den där kultklassikern ur filmhistoriens mörker. Därför är Halloween heller inte en högtid jag kopplar till skräck. Snarare är det en festlig, utländsk högtid kopplad till hösten och mysig stämning. Yeah, I said it. Det är musikalnummer och klara höstfärger, mycket Tim Burton (som på senare år bjudit ena besvikelsen efter den andra, både professionellt som privat) och magi.

Läs vidare ...

Pumpkins Scream in the Dead of Night!

För att hålla igång en mycket ung tradition på en mycket ung blogg, tänkte vi på Onda Cirkeln ha Halloween-vecka även i år!
Datumen som gäller är 31 oktober (Halloween) fram till och med 6 november (söndagen efter Alla Helgons dag).

Årets upplaga av Halloween-veckan blir en blandning utav inlägg skrivna av oss själva och utav gästskribenter. Film eller serie spelar ingen roll; fantastik, romantik eller animerat – allt är välkommet! Enda kravet är att det på något vis kan kopplas till högtiden/festligheterna, och att era inlägg når oss på info@ondacirkeln.se före lördagen den 29/10*.
Vi ser fram emot en toppen gästbloggarvecka med massa roliga (eller läskiga) tips, så skicka oss era inlägg!

Läs vidare ...

Onda Cirkeln på Fantastika!

Idag börjar Fantastika 2016, årets Swecon!
För er som vet vad som gäller och kommer – hurra, hoppas att vi ses där!

För er andra: Swecon är en årlig fantasy- och SF-kongress som tidigare varit främst litteratur-centrerad men nu sträcker sig över de flesta media-format. Det diskuteras romaner, noveller, serietidningar, poddar, långfilmer, tv-serier och maker-kultur. Det är paneler, workshops, intervjuer, presentationer och cirkeldiskussioner över en helg. Är man nyfiken, men har svårt att komma hela helgen, så har man möjlighet att köpa ett dags-medlemskap i dörren:
https://fantastika2016.wordpress.com/medlemskap/.

Läs vidare ...

Jubilee

Bästa filmen The Craft (1996), även känd som Den Onda Cirkeln, fyllde 20 år idag! Hurra hurra hurra!
För att fira detta, kommer vi på bloggen att lotta ut ett bok-kit med temat ”Hur man åkallar en urkraft och förlorar sin verklighetsförankring”.

Just kidding. Men 83% av oss (medlemmar, inte per medlem) kommer faktiskt åka till Åcon, en årlig SF- och fantasykongress. För ungefär ett år sedan var vi också där, och kläckte bland annat idén om denna förträffliga blogg.

Läs vidare ...

Xena – The Next Generation

När jag var liten (typ mellanstadie-/högstadieåldern) var Äventyrssöndag en grej. Det var tre avsnitt actionshower med antikens Grekland, typ, som fond, och man fick följa Herkules och Xena och ibland även unge Herkules (kudos Ryan Gosling, som ändå lyckades göra en karriär efter detta). Det var roligt och engagerande och inte särskilt bra tv. Ärligt, var man inte gammal och woke nog att fatta hur banbrytande Xena var, så var det ju mest ganska halvdana actionscener och halvbra repliker. Lucy Lawless var absurt snygg som Xena och jag tyckte verkligen om henne, men kom liksom aldrig in i grejen innan serien slutade gå på TV. Jag bar också på en stor irritation gentemot bästa vännen Gabrielle, vilket jag inte alls kommer ihåg bakgrunden till.

Läs vidare ...

Soundtracksvecka: Soundtracket till filmen jag inte sett

Det finns olika saker som gör ett bra soundtrack:

1. Musikalisk överlägsenhet hos den/de som framför spåret (som orkestern som spelar Tom Tykwers  ”All Boundries are Conventions” från underbara Cloud Atlas).

2. Kompositörens talang (genialiteten hos Paul Leonard-Morgan när han blev inspirerad av en Justin Bieber-låt som fått farten neddragen till 800ggr långsammare än originalet, och skrev den knarkade ”Ma-Ma’s Requiem”, samt i princip alla andra industrial-electro spåren till Dredd).

Läs vidare ...

Soundtrackvecka: Enter the Magic Kingdom

Vilket är det första filmsoundtrack du minns? Eller spår? Minns du ett spår, en låt som verkligen fastnade, för många många år sedan? Jag minns inte mitt. Jag kan inte komma på vad det var som var det första, men jag har en stark misstanke om att det var till en tecknad serie som jag såg otextad på TCC (jag minns skuggfigurer från så många serier; människor och deras robotar ute i rymden, barn som ramlar i en fontän på en lekpark och hamnar i en alternativ magisk dimension, en serie där maskiner har biologiska delar så ett gäng människor försöker överleva någon form av plant-maskinsapokalyps etc) och som jag var överförtjust i som 5 åring och sen bara glömde bort. Så blev jag äldre och minns allt mer tydliga scener från en uppsjö av fantastisk tv: Mysterious City of Gold, Skeleton Warriors, Pirates of The Dark Waters, Spider-Man, Batman, Jem and the Holograms, Swamp Thing – you name it, I saw it. Jag var besatt av TV, av tecknat, och slukade serie efter serie från det att jag var fyra tills jag var säkert 15, och då började animen sakta men säkert ta över. Jag såg jävligt mycket bra tecknat, det är bland den tidigaste underhållning jag minns vid sidan av godnattsagor, men jag har väldigt svårt att komma ihåg musiken till det jag såg. En starttema här och var, javisst, men soundtracket? Helheten? Jag minns inte ens om det fanns något.

Läs vidare ...

”We’re werewolves, not swearwolves!”

Det är spikat. Bästa Fia har meddelat mig via en artikel på i09, att 2014/2015s mest fantastiska film (ja, den höll titeln så länge) What we do in the Shadows, ska få en uppföljare!! Taika Waititi håller i rodret ännu en gång, och han och Jemaine Clement har redan börjat bolla idéer. Det kommer dock inte gå av stapeln förrän efter Waititi blivit klar med Marvels Thor: Ragnarok, som planeras ha biopremiär 3 november 2017.

Läs vidare ...

The Curtain Call

Det är en tung vecka för musik och filmfans världen över. David Bowie, en legend, dog av cancer vid 69 års ålder dagarna efter att hans sista album släpptes. Hans musik betydde oerhört mycket för många. För mig var den mer något i bakgrunden, del av soundtracks jag uppskattat och mer en del av en tid och känsla, som dock aldrig  egentligen påverkade mig särskilt starkt.
För mig var han istället länge The Goblin King  från Labyrinth (1986). Han var min första upplevelse av någon typ av attraktion. Filmen gick på tv och jag, som då fortfarande gick på förskolan, hade zappat in mitt i. Jag såg honom i sitt glamrocks hår och sitt smink och sina kläder, och jag tänkte att han var så, så vacker. Att det var konstigt att en man var så vacker. Sen zoomade kameran ut och jag minns att jag var nästan förskräckt över att de satt på en man med ben tunna som en fågelskrämmas så fruktansvärt tajta tights… Det var underligt att läsa att Bowie dött. Att den odödlige Goblin King sjungit för sista gången.

Läs vidare ...

2015 – The Recap Oddysey

Jag är ett stort fan av listor; vad jag sett, vad som ska ha premiär, vilka skådisar som är med i vad, vad jag borde se och läsa etc. för att inte tala om alla saker på jobbet man måste göra (detta är dock helt oviktigt i sammanhanget, så vi lämnar det därhän). Fördelen med Onda Cirkeln är ju inte bara att jag fått en ordentlig plattform för mitt rantande, utan att jag delar den med andra som också tipsar mig och är så jävla bra personer över lag. Vi har olika smak och olika preferenser, men ibland sammanfaller dessa precis eller åtminstone tangerar varandra och vi är nog varandras främsta tipsare.
Därför tänkte jag göra en recap av mitt film- och tv-serieår 2015, så ni andra till exempel kan undvika en del missar jag utsatte mig själv för. Som ni ser är det mycket superhjältar och fantasy som dominerar, men det är ju heller inte ovanligt för min del. Beakta att allt på listan inte släpptes 2015 utan det kan vara så att jag helt enkelt bara såg det under nämnda år:

Läs vidare ...

Lucia = Gästbloggarhelg!

Onda Cirkeln har nu varit i gång i fyra månader, och lyst upp i vardagen med fantastiska tips och roliga inlägg, särskilt för oss medskribenter. Extra kul är det förstås att vi fått så positiv respons från läsare, som kommenterat här och i sociala medier, och själva kommit med intressanta förslag och infallsvinklar. Därför vill vi öppna upp bloggen tillfälligt, och lyfta fram några av läsarnas egna tips!

Läs vidare ...