Den moderna Scrooge

Julfilmernas tid är kommen!

Jag är såld på sentimentala, romantiska rullar, och när det kommer till denna genre finns det inget bättre än julfilmer. Jag har nog sett det mesta som finns där ute, på gott och på ont. Allt eftersom har jag också börjat ana en trend i julfilmernas budskap (förutom då att julen är en tid för kärlek och familj). Jag har börjat inse vad deras bild av det ideala lyckliga livet är och vad som krävs för att nå det.

Och jag gillar det inte.

De flesta julfilmer har samma upplägg: Att få en Scrooge-liknande karaktär att tänka om och inse att familjen och kärleken är det som betyder något. Scrooge är, som ni alla vet, en hjärtlös girigbuk som inte bryr sig om annat än framgång och pengar. Men så får han se sina gångna, nuvarande, och framtida jular, och inser vad han tappat en gång i tiden.

Problemet kommer när julfilmerna definierar den moderna Scrooge. Den  v ä r s t a  tänkbara girigbuken enligt Hollywood är en framgångsrik karriärkvinna.

För det finns inget värre än en kvinna som inte bryr sig om kärlek utan väljer att göra karriär och tjäna pengar, AMIRITE?

Nästan alla julfilmer har samma upplägg: Det kan vara en karriärkvinna som lämnat småstaden, sin familj och pojkvännen för jobbet i storstan, bara för att återvända och inse vad hon missat. Eller en karriärkvinna som reser till en småstad, träffar en ”enklare” kille och får smak för det livet.  Eller en karriärkvinna stöter på sin college-kärlek som hon dumpade då han ville flytta till Iowa, och inser att hon blivit ytlig.

Låt mig presentera ett par exempel:

the-holiday

The Holiday”: Arbetsnarkoman reser till pittoresk engelsk by och hittar kärleken. Cameron Diaz spelar Amanda, en hårt arbetande trailerproducent som försummat bort sitt liv så länge att hon inte ens kan gråta när hennes pojkvän berättar att han varit otrogen och skyller på att hon aldrig finns där eftersom hon vigt sitt liv åt arbetet. Amanda bryter ihop och flyr till den lilla pittoreska byn i England, där hon förstås stöter på en helylle familjeman som får henne att känna igen.

 

New-in_town-Screenshot

New in town”: Ambitiös affärskvinna i Miami reser till en småstad för att effektivisera en fabrik, blir kär i en fabriksarbetare och börjar ifrågasätta sina mål och prioriteter. En känga åt korporatism och cynism, men också åt kvinnor som väljer karriär framför familj.

 

1028179

Farewell Mr Kringle”: Cynisk journalist tar motvilligt på sig uppdraget att göra ett reportage om jultomten i småstaden Mistletoe, väl där så blir hon vän med hela byn och kär i sin snickare, och räddar typ julen.

 

145849

Holidaze”: Framgångsrik kvinna återvänder till sin hemstad och inser att en karriär aldrig kan ersätta kärlek.

 

maxresdefault

Christmas cupid”: En framgångsrik PR-agent möter spöket från en avliden kund, som berättar att hon måste förändra sitt liv, eller så kommer allt sluta dåligt för henne. Hon är bokstavligt talat Scrooge, och får besök av tre spöken som visar henne hur hon felat.

 

Hur många varianter går det att göra på cynisk/framgångsrik kvinna reser till en småstad/återvänder till sin hemstad/möter sin ungdomskärlek och inser att en karriär aldrig kan ersätta kärlek? Och vad är egentligen budskapet här? Att kvinnor utan män är olyckliga? Att kvinnor som gör karriär har hamnat fel i livet? Varför kan man aldrig få allt ihop?  Och varför är alltid storstadsmänniskor cyniska och pengagalna och småstadsmänniskor mer omtänksamma? Och varför är kvinnan nästan alltid blond och mannen nästan alltid klädd i flanellskjorta?

Det här irriterar mig av många anledningar. Dels så målas det upp en bild av karriärkvinnor som hårdhudade och djupt olyckliga inuti, dels målas det upp en bild kring småstadsmänniskor som sundheten själv. Jag är själv blond, singel, jobbar mycket, åker hem till min familj i småstaden då och då. I Hollywoods ögon är jag alltså Scrooge.

Visst är det fint att hitta kärlek, men det är inte lösningen på allas problem. Och visst, man ska inte tjäna pengar till varje pris, slita hårt, bränna ut sig och glömma bort ens vänner, men varför gör dom inte filmer om manliga arbetsnarkomaner? Och visst kan storstan vara hård, människor kan vara kalla, men småstäder har sina problem med.

The flanellskjorta is a lie.

11 kommentarer

  1. ”Och varför är kvinnan nästan alltid blond och mannen nästan alltid klädd i flanellskjorta?”

    Hahaha!

    Bra spaning. Iofs tror jag att prioritera sina relationer med andra människor är viktigt för de flesta för att må bra, men filmer som dessa ger, som du visar, en väldigt begränsad bild av vilka relationer som är viktiga. I Hollywoodfilmernas värld betyder ju att prioritera andra människor att prioritera antingen ett (hetero) parförhållande och/eller sin biologiska familj. Suck.

  2. Instämmer med allt du skriver. Kan inte titta på julfilmer längre, trots att jag tycker de kan vara mysiga, på grund av precis det du tar upp – den påtvingade heteronormativiteten och ”alla kvinnor blir lyckligare av att ha man och barn!”-temat. Nu lider ju romantiska komedier överlag av de problemen, men när det gäller julfilm verkar det vara fritt fram att vara hur sunkiga och bakåtsträvande som helst eftersom allt ska vara så juligt och traditionellt. Blä.

  3. Jag kan köpa julfilmer med budskapet att familj och vänner är viktiga, älskar ”It’s a wonderful life” och ”Love actually”. Det som stör mig är att moralen i dessa moderna Scrooge historier alltid handlar om att kvinnor måste välja bort karriären, och att det känns som ett sätt att försöka hålla kvinnor på plats. De säger ju också att kvinnor är känslokalla om de är hårt arbetande och fokuserade på sitt jobb, när kvinnorna egentligen bara deltar i yrkeslivet på samma villkor som männen. Scrooge-tropen i ”It’s a wonderful life” fyllde ett syfte, de massproducerade Sceooge-kvinnorna fyller ett annat.

  4. Jag har inte sett någon utav dessa utom The Holiday, som jag tycker ytterst illa om trots att jag gillar skådespelarna (utom Cameron Diaz). Den enda relationen i filmen jag är för är den mellan Kate Winslets Iris och Eli Wallaches gamle Arthur. Den vänskapen är jättefin.

    Jag tycker verkligen att du sätter fingret på problemet: äkta julmys kan bara uppnås av att kvinna uppoffrar sina själviska ambitioner och blir tillsammans med en man. Så jäkla tråkigt och skrämmande.
    och alla småstäder är bara myspys, och alla i stan är galna klasshatande själviska typer. Jag har personligen inga toppenerfarenheter av landet kan jag tillägga, men jag är heller inte blond och letar efter flanellklädd snubbe :P

    En annan film av samma slag, som dock inte är julig, är Sweet Home Alabama med Reese Witherspoon. Jag hatar den. Den är fucking förfärlig.

  5. Sweet home Alabama faller definitivt in i förrädiska flanellskjorte-genren. :D Och du ska inte känna att du gått miste om något som inte sett alla dessa. Det enda jag gillade var (precis som du sa) Winslets och den äldre mannens relation. Otroligt skönt att se en annorlunda relation få betydelse, sen bara sabbade dom det med att para ihop henne med deuche Black.

  6. Alltså, håller med generellt sett, men just The Holiday gillar jag ju. Främst för att den är en av få romcoms jag sett som inte romantiserar ohälsosamma saker som svartsjuka/stalking-beteende/ovilja att ta ett nej som ett nej.

    Och jag tycker inte riktigt den passar in i flanell-films fällan. Visst, Diaz pojkvän kanske skyller sin otrohet på att hon jobbar för mycket, men det känns mest som en dålig ursäkt och att det riktiga problemet är att han är en douchebag.

    Och Diaz ger ju inte upp sin karriär för kärleken (vad jag minns så pratas det inte ens som ett alternativ?), de bestämmer sig för att pröva långdistans.

  7. Nej, du har förstås rätt Karolin, och jag har med den mest pga framställningen av den moderna Scrooge som den yrkesarbetande kvinnan. Visst är hennes ex en douche, men hans försvar säger något om förväntningarna på kvinnor vad gäller emotionell tillgänglighet, jämfört med männen.

  8. Drog mig till minnes vilken film som jag mest förknippar med julen, och hur den skulle kvalificera sig till ditt inlägg. Nog för att den innehåller man i flanellskjorta och budskapet att kärlek och familjen är viktig men filmen har nog en och annan tvist, trots allt. Har du sett Medan du sov med Sandra Bullock? Jag såg denna varje jul när jag var yngre.

  9. Are you kidding me? Jag äääälskar Medan du sov!! Bästa julfilmen ever! Och med hjärtat på rätt ställe. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *