En ond cirkel

Det är i slutet av juni 2015. Vi sitter ett gäng på Ålandshotellet Arkipelags uteservering, och misslyckas grovt med att smälta in bland lokalbefolkningen. Det är pool-party, glatt humör och de sämsta mojitos i mannaminne (på allvar, en kvinna gick tillbaka till baren och klagade argt). Vi har varit på Archipelacon, en finsk-svensk science fiction- och fantasykongress, och vi försöker sammanfatta upplevelserna och säga hejdå till folk vi resten av året mest pratar med över nätet.

Så lyckas vi glida in på ämnet, som vi så ofta gör: tv-serier och film. Det kommer alltid upp, det är lika oundvikligt som pampig musik av Hans Zimmer. Vi pratar Netflix, nya titlar, varför Oliver Queen är en sådan avskyvärd karaktär, om vi borde se Sense8, vad som går på bio och om någon actionfilm någonsin kommer kunna bli bättre än Mad Max: Fury Road.

Så säger slutligen Fia: Det kan inte bara vara jag som tänkt att vi borde ha en tv-serieblogg ihop? Nej, intygar Maria, Anna och Nahal, vi har också tänkt det. Mer än en gång. Kanske för många gånger, så varför inte? Frida och Hanna är lika entusiastiska. Övriga hundratals deltagare på denna kongress-efterfest har redan hamnat i periferin, den här bloggen har redan tagit död på kvällens övriga potentiella samtalsämnen. På bara några timmar har vi stakat ut syfte, tvingat Maria att ta ansvar för hemsidan, hittat ett namn. Och vi pratar, pratar och pratar. Dagen efter, när vi sitter på olika båtar och färjor hem till Sverige, så är behovet av denna blogg glasklart för oss alla.

Vi har jävligt mycket att säga helt enkelt, och Twitter räcker faktiskt inte till.

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *