I ain’t afraid of no ghosts

Nu är det dags att bekänna en sak för er, kära läsare.

Jag är lite av en fegis.

Jag tål inte splatterskräck, tortyrscener och blod. Jag dör av nervositet då det är sån där spännande musik och någon hoppar ut från ett gömställe med blodig kniv. Jag drömmer mardrömmar om jag ser en film som skrämmer mig, även om det är Gremlins (tydligen, testade det häromdagen).

Ändå så älskar jag Halloween och dess bus-kuslighet. Kanske för att det är något annat än en helgdag som firas runt middagsbordet med snaps, skinka och sill.  Kanske för att 80-talisten inom mig för länge sen blev hjärntvättad av den amerikansk kulturen och tycker det är urmysigt med pumpalyktor, höstmörkrets intåg och spökhistorier. Kanske för att Halloween inte egentligen handlar om att skrämmas, utan att ha kul. Äta godis, klä ut sig, skoja med vännerna. Vi behöver ett gott skratt och ljus i mörkret.

Därför vill jag lyfta fram den ultimata Halloween-filmen enligt mig: GHOSTBUSTERS!

ghostbusters1

 

That’s right! Ghostbusters! Och varför då?

Denna rulle representerar för mig en tid av ren och pur love for the art. Både filmen och Bill Murray nominerades också för en Oskar, och även om båda förlorade så säger det en del om hur mycket filmen uppskattades då det begav sig. Så här 30 år senare så håller den fortfarande trots dåliga effekter. Den har den där härliga 80-talskänslan. Den är laid back, den har en hälsosam dos cynism, och bäst av allt: den behöver inte kämpa för att vara rolig. Humorn kommer sig naturligt då de levererar sina linjer, samt i hur karaktärerna relaterar till varandra. Det skiner också igenom i varje scen hur roligt skådisarna haft. Oh, och så handlar den om spökfångare!

Jag hittade en artikel om 30 skäl till varför Ghostbusters är tidernas bästa film, men jag tycker ni kan kolla på dessa scener istället. (Spoiler alert!)

 

Jag vet inte om det beror på att jag föddes under den första halvan av 80-talet eller om det finns någon objektiv sanning om detta, men det känns som det är något speciellt med filmerna som kom då.

Det verkar som Hollywood också drabbats av någon slags 80-tals nostalgi då de gör remakes på allt möjligt som kom från det årtiondet. Men jag tror vi tappat något viktigt i våra försök att återskapa 80-talets filmer. Vi kan inte återskapa känslan som vi hade då vi såg dessa filmer för världen ser annorlunda ut idag. Det var ett annat tempo då, folk var mindre jäktade och det var mer fokus på roliga detaljer och quirkyness. Jag vet inte om det stämmer, men det känns som man på den tiden också kunde skriva mer nyanserade kvinnoroller.

 

lego81

 

Det kanske bara är så att jag glorifierar 80-talet, och visst är kvinnorna i 80-talsfilmerna grymt underrepresenterade och även i många fall sexualiserade, men jag reflekterade häromdagen kring att mamman i Gremlins (som visserligen var en typisk 80-tals hemmafru) även fick vara en riktig tuffing som tog kål på tre gremlins i köket.

I Ghostbusters så har vi två kvinnliga karaktärer, den lata sekreteraren, samt den tuffa Dana (som spelas av Sigourney Weaver) som får vara vettig, cool och tar ingen bullshit från Venkman. När det kommer till Venkmans ständiga försök att lägga in moves på henne skrattar mest åt honom och tycker han är absurd och genomskinlig. Då tänker jag bara: ska det vara så jäkla svårt att skildra kvinnor och ge dem personligheter och djup?  Även männen fick ha mer känslolägen på 80-talet, det gjorde inte så himla mycket om sonen i Gremlins gullade med sin Mogwai, han var inte mindre kille för det.

Det problematiska är att det som var originellt på 80-talet är gammal skåpmat nu. Det är svårt att få till samma enkla humor, det är svårt att komma undan med dåliga effekter. Allt ska vara så snyggt gjort nuförtiden, så smart. Allt analyseras och plockas isär. Vad säger filmen? Vad har den för budskap? Ghostbusters var mest av allt bara kul. Gremlins var också kul, något löjlig men gullig:

Jag antar att det jag egentligen vill är att han tillbaka den tid som flytt. Och på så sätt kan filmer vara en tidsresa.

Oh, and by the way, om nu någon missat det: Det kommer en ny Ghostbusters 2016! Med Kristen Wiig och Melissa McCarthy! YAY! Also, sluta kalla det All Female Ghostbusters.

Vilka filmer är det som du minns bäst från 80-talet? Och vad vill du se en reboot på? Och vad brukar du se på Halloween?

halloween3

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *