I expect you to die.

CraigSpionfilmer är ett aldrig döende koncept. Från action till rom-com, varje genre har sina spioninslag. Senaste spionfilmen jag såg var komedin Spy. Snart kommer jag försöka se The man from U.N.C.L.E, som har en kul trailer fastän man bara tänker Superman när man ser Henry Cavill, och fastän sist jag såg Armie Hammer (är inte detta bara ett väldigt misslyckat porrskådis namn?) i en film så var jag föga imponerad. I fredags hade Bond-rullen Specter premiär, och tro’t eller ej, men jag kommer se den också.

Jag fattar hur man kan tänka: Nahal, varför ska du se ännu en Bond-film? Chauvinistiska, koloniala Bond? Du gillar karaktärsutveckling, representation, fjantig humor, omkull-kastandet av stereotyper och övernaturliga inslag, vad fan ser du i Bond?
Sen jag misslyckades med att komma på att han var agent 007 och inte agent 002 i en frågesportstävling på fritids som 7-åring, så har han funnits där i periferin och hemsökt mig. Nej, ärligt, jag svarade fel på frågesporten men det riktiga svaret här är väl att jag ser underhållning, precis som de flesta andra som ser på Bond. James Bond löser inga världsmysterier för min del (snarare är han ett samhällsproblem), men han underhåller mig. Han dricker dyr sprit och tycker han är så bra, irriterar sina chefer, får ibland på käften, är lite rolig, är lite charmig, är ofta också ocharmig, slåss väldigt bra och har så mycket självförtroende att jag fattar att han aldrig går hem ensam (dock är det ju ingen som stannar, vare sig han vill eller inte, med den jävla personlighet som han har…).

Bond-filmernas koncept är något jag egentligen motsätter mig: en vit man åker runt i massa fattigare länder, förstör för lokalbefolkningen på premissen av att hans regering ger honom rätt att göra precis vad fan som helst. Det är kolonialt, misogynt och dessutom tröttsamt repetitivt. Men, och det finns som sagt ett men, det är ändå många gånger underhållande i sin helhet. Jag vet liksom redan att Bond-rullarna är misogyna och rasistiska, så jag har inte så höga förväntningar. Därför är det ju kul att den senaste inkarnationen av Bond (Daniel Craig) hittills främst haft en kvinna som chef  (den alltid fantastiska Dame Judi Dench, som visserligen introducerades som M redan under Pierce Brosnans era), erkänner att han åtminstone haft en del affärer med andra av samma kön, och att samtliga Bond-brudar inte ligger med honom. Det är uppfriskande, om än inte banbrytande på något vis.
Sen funkar det ju inte alltid. Jag menar, ju längre tillbaka man går, desto mer problematisk är Bond. Sexismen är övertydlig, rasismen så påtaglig att det ligger som ett lager olja på allt och bara smutsar ner. Men det har blivit aningen bättre sedan Sean Connerys breda skotska eller Roger Moores solbrända nuna representerade 007. Med det sagt så var de så kallade Bond-brudarna i Ian Flemmings romaner inte alltid bara ögongodis; flertalet var självständiga, hade yrken och försörjde sig, och arbetade och klädde sig relativt atypiskt för sin tid. Tyvärr hade en oerhört stor del av de också genomgått olika typer av sexuella trauman, och var i stor grad aviga mot relationer till män (och ibland uttalat lesbiska) tills de tydligen mötte Bond, som fick de alla på fall (äckligt, jag vet).

Daniel Craig

I senaste Bond-inkarnationen, som började med Casino Royale (2006) och baserar sig på Flemmings bok med samma namn, har man alltså försökt starta om Bond-cykeln och fräscha upp materialet lite. Man har lyckats sådär.
Pluset är ju Dame Judi Dench som M, tål att upprepas cirka en miljon gånger. Mads Mikkelsen som skurk, han är alltid en jättebra skådespelare. Inga nakna brud-siluetter i intron för första gången på en evighet. Den ikoniska kommer-upp-ur-vattnet-i-bikini-scenen från första filmen Dr. No (1962) (som även spoofas av Halle Berry i Die Another Day (2002), görs nu om med en badbyxeklädd Daniel Craig i rollen. Jag tänker att om så många kvinnor ska objektifieras, så kan väl protagonisten också utsättas för det? Jag läste dessutom att i scenen där Vesper Lynds karaktär, spelad av Eva Green, bryter ihop i badrummet, så hade man i originalmanus tänkt att hon skulle hinna ta av sig kläderna innan detta hände. Daniel Craig insisterade på att detta var helt omotiverat och behövde tas bort (kudos).
Ett annat mycket bra inslag, är att Bonds bekanta, den återkommande amerikanska CIA-agenten Felix Leiter, spelas av en svart man, Jeffrey Wright. Det är enda gången det hänt bland alla Bond-rullar, bortsett från Never Say Never Again med Connery, som inte hör till originalfranchisen.

Filmen följdes upp av Quantum av Solace (2008), som var urusel. Jag skojar inte, tror inte jag gillade något med den annat än att Olga Kurylenko inte ligger med Bond. That’s it. Där tanken bakom filmen inte är så illa, Specter som  lyfts tydligare som det stora antagonistiska nätverket, Bond ses tydligt påverkad av sin förlust av Vesper och är berusad och sjaskig för första gången i Bond-historien, och viktigast: en aktuell problematik med världskapitalismen lyfts fram, så är filmen ändå bara tråkig. Det är en jämförelsevis kort rulle som tar alldeles för lång tid. Den misslyckades till och med i en av de viktigaste aspekterna för min del: Bond-låten. Jag har en soft spot för denna filmseries intro-låtar, det finns en hel del riktigt bra hits av såväl band som solo-artister. För Quantum of Solace var det tänkt att Amy Winehouse skulle stå för låten, och trots att produktionen kom igång, så var det omöjligt att färdigställa på grund av alla hennes privata omständigheter. Man valde en duett av Alicia Keys och Jack Black, och i likhet med filmen den representerar så var den sorgligt lack-luster.

Sen kom Skyfall (2012). Jag tyckte verkligen om den trots en del klara missar. Actionen är snygg, Daniel Craig är väldigt bra i rollen av arg, frustrerad, inte helt kapabel. Dench är en alltid lysande stjärna. Javier Bardem är en superbra skurk. Bi-rollerna är bra, och filmen funkar fastän den liksom tar en underlig vändning halvvägs in och känns som att en helt ny historia fått börja. en del saker är ju såklart taffliga, som plot-holesen. Och den scen där Bond kliver in i duschen med karaktären Severine! Vem skrev skiten? Hon har precis avslöjat att hon sålts som sexslav som barn, tre minuter senare smyger han in i hennes dusch, så jävla obehagligt.
Men jag älskade att Judi Dench var med så mycket och vart så besviken att de skrev ut henne sen och ersatte henne med Voldemort Ralph Finnes. Eller att Naomi Harris, en ung, svart kvinna spelar fältagent med Bond, och vart dubbelt besviken när hon sedan ”pensionerades” och sattes i sekreterarrollen.

Jag tycker ändå Daniel Craig spelar rollen väl i denna nya, råare Bond-inkarnation. Han är aggressivare och mindre förfinad, vilket passar hans roll och miljö. Det finns mycket snack om att Bond ändå måste vara suave, och jag tillhör helt klart de som tycker världens mest suava skådis Idris Elba ska ta över manteln efter Craig, för han kan kombinera det med den brutalare skildring man försökt svarva fram i senare filmer.
Men filmerna har trots försök på modernisering tendens att ge en fadd smak i munnen, genom att kvinnorna ofta är precis lika utbytbara som tidigare. De dör oftast våldsamt och onödigt, precis som tidigare, och i fallet Agent Fields (ur QoS) var rollen endast där för att vara ett ragg och sedan en homage till en äldre film i serien. Så onödigt, och sådan lathet i manusförfattandet.

Det finns försök till att lyfta kvinnorna i filmerna från annat än att bara vara ikoniska Bond-brudar: snygg kropp, intressant personlighet, dör i slutet eller blir pris-pokalen. Hälften av gångerna har man ju strukit intressant personlighet dessutom. Jag menar Denise Richards som Christmas Jones vill man ju bara glömma, medan Grace Jones som May Day var stentuff. Nya Specter, som precis haft premiär, försöker lyfta detta lite. För första gången är en av motspelerskorna faktiskt i samma ålder som mannen som spelar protagonisten. Daniel Craige är 47 och Monica Belluchi är 51. Herregud vad snack det blivit om att hon är en äldre kvinna, och ojoj, att Bond faller för denna äldre kvinna. Seriöst? Det är löjligt att detta ens är en fråga. Och fastän Craig själv försöker sätta ner foten och säga åt journalisterna att detta bara är skitsnack och varför är detta ens en grej, så anser ju filmbolaget tydligen att det faktiskt är en grej, för på affisherna är det ju den andra Bond-tjejen som står med, 30-åriga Léa Seydoux, som får det att se ut som att Bond och MI6 har en take your daughter to work-day…

Det är lite underligt egentligen, att jag hoppas på mer från James Bond. Men jag gör det, trots att dte är så mycket sunk, både i karaktärens historia och i filmbranchen i övrigt. Jag vill ha mer från tittarna, jag vill ha mer från skådisarna. Daniel Craig själv talar väldigt ofta om jämnställdhet, och gör tydligen en del för att minska på de mest uppenbara Bond-ismerna, men jag önskar att alla inblandade skulle ta mer aktivt avstånd från sunkigheten som ligger kvar. Jag menar, om Mad Max kan vara en bi-roll i sin egen film, så kan väl Bond bara vara lite mindre rövhatt mot sin egen omgivning? Just saying.

6 kommentarer

  1. Word! Jag såg Skyfall och gillade den, såg inte QoS och tror jag skippar den, litar på dig här. :)

  2. Jag har aldrig gillat Bond eller någon av de Bond-filmer jag sett, men den där intervjun med Craig var väldigt bra däremot. ;)

    • Över lag har jag genom åren fått ett rätt positivt intryck av Daniel Craig, som jag hoppas jag inte kommer ångra :P

      Jag menar, det känns som att jag konstant måste plocka ner mina fan-flaggor för att folk öppnat käften och varit idioter. Min senaste besvikelse är Anthony Mackie. Han har ju haft lite foten-i-munnen-syndrom tidigare, men nu ger jag bara upp.

  3. Såg Spectre igår och blev ännu mer förvirrad ang. uppståndelsen kring Monica Bellucci. Hon har en liten roll, är bara ett av Bonds tillfälliga ligg. Filmens riktiga Bondbrud/kärleksintresse spelas ju av Léa Seydoux.

    • Jag ska försöka se den på söndag. Men det är exakt detta jag hört också, hon är typ med i 5 min? Besviken.

      Grejen är väl den att Bellucci sökte rollen som Bond-bruden Paris Carver för nästan 20 år sedan. Hon var då i toppen av världens alla ”vackraste kvinna”-listor, och de blev lite av en grej att man inte valde henne och istället valde Terry Hatcher (då väldigt känd som tv-Lois Lane) som visade sig vara gravid under inspelningarna så man strök flera av Carvers kärleksscener med Bond för att det inte skulle bli weird (!).

      Så grejen är väl inte bara att hon är ”äldre” än Bond, och att hon inte är ”snyggast i världen” längre (för att hon inte är under 30?), utan också att de tackade nej till henne för 20 år sedan och hon har nu äntligen fått upprättelse och benådats rollen som (cougar)-Bondbrud.

      SUCK.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *