If the apocalypse comes, beep me

X-Men-Apocalypse-poster

Min relation till X-men började redan för 16 år sen då den första X-men-filmen gick på bio. Ett par år har gått sen dess och jag har inte riktigt hängt med i hajpen. Jag har varken sett alla Wolverine-filmerna eller läst serietidningarna.  Dock har filmerna kvalitéer som jag uppskattar; hjältar med superkrafter, humor och episka fajter.

Eftersom detta är tredje delen i den rebootade filmserien som började med X-men: First Class kan det ju vara bra med en liten recap om vad filmserien handlar om:

  • X-men: First Class fick vi se Mystique och Xavier rädda världen medan Magneto ställer till det.
  • X-Men: Days of Future Past fick vi se Mystique och Xavier och gänget rädda världen medan Magneto ställer till det.
  • X-Men: Apocalypse handlar, för omväxlings skull, om hur Mystique och Xavier och gänget räddar världen medan Magneto ställer till det.

Okej, det händer kanske lite mer än så.

Helt ärligt minns jag inte riktigt handlingen från förra filmerna, mer än vissa detaljer som stod ut, som Quicksilver och hans roliga slowmotion-scen. Och det var mycket pga honom och hans story med Magneto som jag såg fram emot denna film.

 

85d5df6d175d06422c2b9aa70b8dc0686affe8a6.png.cf

Days of Future Past så rekryteras Quicksilver till att hjälpa X-men bryta ut Magneto ur fängelset. Denna gång har Quicksilver fått reda på att Magneto är hans far, och söker därför efter honom.

Som alltid så är jag en sucker för familjemysterier, och hur familjerelationer kan skapa intressanta storys. Tyvärr uppfyller inte Apocalypse de förväntningar som jag hade på den storyn, även om det medför att man får lära känna Quicksilver lite bättre. I mina ögon så är Quicksilver en av de bästa karaktärerna i hela franchisen, så mer Quicksilver i nästa film, please!

X-men: Apocalypse har en hel del problem, inte minst med att den skulle vunnit på en längre uppbyggnad för att etablera Apocalypse som ett hot, dels för att den använder våld mot kvinnor som en mekanism för att motivera män. Det är ett problematiskt berättargrepp som förstärker strukturer där kvinnor ses om disponibla redskap som kan användas för att föra fram historier om manliga karaktärer. Filmen har dock kvinnliga karaktärer som får vara sina egna hjältar, och det är det som räddar den.

NEcJGiwzwCGlgc_2_b

Jag gillade introduktionen till Storms karaktär, och my GOD visst är Alexandra Shipp lik en ung Halle Berry? Det enda jag hade önskat vore att hon fått vara något mer bad-ass. Det gick också lite väl snabbt när alla fyra ryttarna till Apocalypse skulle värvas.  Angel och Psylocke var väldigt underutvecklade karaktärer.

En annan sak jag noterat med X-Men: Apocalypse är hur förvirrad filmen verkar vara kring vem som filmen egentligen handlar om. Den frontar Jennifer Lawrence som huvudperson, och mycket av filmen handlar också om  efterdyningarna av Days of Future Past och hur Mystique påverkat världen, men i grund och botten så berättar Apocalypse historien om Jean Grey, och hur hon kommer till acceptans med den hon är. Filmen berättar om hennes skoltid, Xaviers mentorskap, hur hon träffade Cyclop, hur hon träffade Wolverine, hur hon plågas av sina krafter. Och allt jag kan tänka är vilken jäkla bra skådespelerska Sophie Turner är, och hur glad jag är att Sansa äntligen fullbordar sin potential.

X-Men-Apocalypse-Movie-Review-2

Ett par saker:

  • Hade så gärna velat att Magneto fick mer scener med Quicksilver!
  • Cyclops både gillar och ogillar jag.
  • 80-talsjackorna!
  • Night Crawler var en riktig söting, och jag gillar hur han och Mystique och Beast bondar över deras blåhet!
  • De kunde ju gett Mystique lite mer att göra i filmen än att gå runt och vara en Motivational Poster.

 

gallery-jean-grey-cyclops-nightcrawler-and-jubilee-in-x-men-apocalypse

Det riktiga brottet här är dock att man tagit en sån vacker skådespelare som Oscar Isaac och förvandlat honom till en blå blobb. Such a crime.

 

Slutligen så blir nog mitt omdöme av denna film att den är en underhållande blockbuster som dock innehåller en hel del tråkiga upprepningar av tidigare X-Men-filmer.

Nu till den juiciga spoilerdelen.

 

spoiler

Återigen så rockade Wolverine fett med en cameo. Jag bryr mig inte om att skaparna verkar vara besatt av Hugh Jackman, jag blir glad när jag ser honom! Det var en fin scen mellan honom och Jean som visade en ny sida av deras relation genom att lyfta fram Jean som hans räddare i nöden. Faktum är att Jean är mångas räddare i nöden. Det jag älskade med denna film var hur Charles Xavier blev the damsel in distress och bokstavligt ropade ”Help me, Jean!”. Sen så påpekade min kompis Tobias att Xavier är ju faktiskt alltid the damsel in distress. Sen så googlade jag och hittade den här artikeln och nu tycker jag bara X-men är fantasilösa.

Det finns dock ett mönster i enformigheten. Nya X-men-filmer kommer med jämna mellanrum men precis när det gått så lång tid att man inte minns exakt vad som hände i förra filmen. Vilket gör att man uppskattar den precis samma anledningar som man uppskattade de förra filmerna. Det känns tryggt och förutsägbart. Och vissa saker i livet kan få vara förutsägbara. X-men är en av dem.

 

2 kommentarer

  1. Är det 16 år sen den första X-Menfilmen kom?! Oj, så gammal jag känner mig.

    Kanske borde jag titta på dessa filmer. Den enda av de tre jag sett är X-Men: First Class och för mig är det den absolut bästa X-Menfilmen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *