När vissa saker är viktigare än andra

Innehåller spoilers för Arrow säsong tre och Vikings säsong tre.

I ett av mina favoritavsnitt (åtminstone fram till de sista fem minutrarna) av min bästa hatserie Arrow fokuseras handlingen på den otippade vänskapen mellan Laurel Lance och Nyssa al Ghul. Nyssa är Laurels döda systers ex-flickvän och trots att de tyckte illa om varandra i början och Laurel klandrade Nyssa för Saras död, börjar de efterhand bonda över kvinnan de båda förlorat, sina respektive hopplösa fäder samt sina superhjälteskills. Det är en fin relation som gjorde mig glad att se, men vad som inte gör mig glad är hur tydligt den snart den förkastas för Viktigare Saker (se: snubbar och heterosexuella romanser).

I “Al Sah-Him” får Nyssa reda på att hennes far förkjutit henne som sin arvinge och istället utsett Oliver Queen till att bli nästa Ra’s. Oliver accepterar, vilket betyder att han måste döda Nyssa för att få sin plats. Felicity och Diggle tycker inte att det skulle vara en jätteförlust om världen förlorade en lönnmördare, men Laurel håller inte med: “Nyssa saved my sister’s life”, säger hon till dem. “She gave her a home. She’s a good person, in spite of everything that she grew up with. And the last time I checked, protecting good people, that is what we do.”

Laurels beslut att skydda Nyssa beror dels på deras numera varma relation men också på grund av henne själv – att hjälpa människor är vad Laurel gör hela serien igenom. Som advokat till en början, som superhjälte i senaste säsongen. Hela avsnittet cirkulerar kring Laurels försök att skydda och hjälpa Nyssa. Trots det lyckas Oliver och ett gäng lönnmördare kidnappa henne och ta med henne till Nanda Parbat, där Ra’s avslöjar att Nyssa inte kommer dö, utan istället giftas bort med Oliver Queen (denna plotline är fruktansvärd från början till slut på så många plan att jag får huvudvärk). I nästa avsnitt tar sig Team Arrow till Nanda Parbat för att rädda Oliver (ej Nyssa) från sig själv. Väl där får de reda på att Oliver och Nyssa ska gifta sig och vems reaktion fokuserar serien på? Felicitys. Inte Nyssas. Och Laurel reagerar inte överhuvudtaget – trots att hennes karakärsbeskrivning typ är “vill rädda allt och alla”, trots att hon spenderade hela förra avsnittet med att försöka skydda Nyssa, trots att Nyssa är en god vän och hennes systers ex-flickvän. Varför lägga tid på att vara karaktärerna trogna eller sätta relationer mellan kvinnor i fokus när Oliver och Felicitys dödstråkiga romans är i fara (as if)?

En liknande grej dök också upp i tredje säsongen av Vikings, min andra bästa serie att hata. I andra säsongen är Ragnar ute på räd tillsammans med majoriteten av alla krigare i byn, varpå Jarl Borg, som är sur över att han inte får vara med, passar på att invadera. Ragnar återvänder med kraftigt decimerade styrkor och hittar vad som är kvar av sitt folk uppe i en lada i bergen. Han är inte direkt i en position att vinna tillbaka sitt land, men räddas av sin ex-fru – Lagertha kommer till undsättning tillsammans med ett stort band av krigare och hjälper Ragnar att besegra Borg. Aslaug, kvinnan för vem Ragnar lämnade Lagertha precis efter att hon förlorat två av deras barn, tackar Lagertha: “There are no possible words to describe what you have done for us. I will always be in your debt”. Lagertha menar att skulden redan är återbetald och de båda kvinnorna omfamnar varandra och skiljs åt som vänner. När Lagertha återvänder hem är hennes man inte speciellt glad över att hon tagit med sig hans krigare för att hjälpa sin före detta man så han försöker förödmjuka henne som straff, varpå Lagertha dödar honom och själv blir jarl. Efter det börjar hon samarbeta med Ragnar för en längre expedition till England och hon och Aslaug fortsätter att ha en varm och vänskaplig relation till varandra.

I säsong tre ger Lagertha sig återigen av till England tillsammans med Ragnar och stannar där för att överse anläggandet av en ny bosättning på engelsk mark. När hon väl kommer tillbaka befinner sig hon i samma situation som Ragnar i säsong två: hennes närmaste man har övertalat folket att förkasta henne och utse honom till jarl istället. Lagertha ber Ragnar om hjälp, men han säger att han tyvärr inte har råd med ett inbördeskrig just nu och undrar varför det egentligen är så viktigt för henne att vara jarl som den själviska skitstövel han är.

Aslaug som hittills i serien skildrats som en omtänksam kvinna med mycket stolthet och moral dyker inte överhuvudtaget upp i diskussionen – eller har någon som helst kontakt med Lagertha alls under hela säsongen, för den delen (okej, jag har inte sett sista avsnittet än, men tvivlar på att det kommer ändras). Visserligen har hon blivit bitter tack vare sitt äktenskap med Ragnar (och vem skulle inte bli det) men jag köper inte att hennes karaktär helt skulle strunta i att Lagertha behöver hjälp i första taget, och speciellt inte nu efter att Lagertha hjälpt dem och Aslaug sagt att hon därmed föralltid står i skuld till henne. Det är alldeles out of character för henne att inte ens försöka sig på att övertala Ragnar och det gör mig så sur att manusförfattarna tydligen tycker att hon är så oviktig att de inte ens orkar bry sig om att skriva henne konsekvent.

Medan relationer, såväl bra som sämre, män emellan driver båda dessa serier används relationer mellan kvinnor mest som tillfälliga plot devices. Nyssa och Laurel är bästisar i “Al Sah-Him” för att driva handlingen i rätt riktning en stund och prata om saker för att ge publiken viktig info. Lagertha och Aslaugs vänskapliga relation verkar såhär i efterhand mest varit en ploj för att serien inte skulle anklagas för att framställa Aslaug some en ‘home-wrecker’ när det är Ragnar som är en självisk idiot (vilket i och för sig är en bra sak) och för att inte anklagas för att framställa den svärdsvingande Lagertha som en bättre kvinna än den mer traditionella Aslaug (vilket de ändå tydligt gör). Relationer mellan kvinnor får alltså inte vara viktiga i sig eller drivande för hela handlingen och manusförfattarna verkar dessutom vara så vana vid eller så villiga att ignorera dessa relationer att de hellre får sina karaktärer att bete sig out of character eller på ologiska vis än att råka ge dem en framskjuten plats i berättelsen. Det suger.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *