One-Punch Man, the One-Hit Wonder

25220

Jag har nyligen sett första säsongen av animen “One-Punch Man” efter att ha bombarderats av memes, skämt och bilder från serien i månader. Hypen har varit enorm online. Efter att ha först lärt känna huvudkaraktären och hans side-kick vid deras, jag måste säga, mycket gulliga nicks ”Egg and Toaster” (it makes sense once you see them, I promise) så hade jag blandade känslor inför serien. Den började som en ganska kasst ritad men mycket populär webcomic som blev upplockad av ett mangaförlag, fick en professionell tecknare och har sedan publicerats både online och i pappersformat. Som med så många andra populära mangaserier så fick en animeversion också se dagens ljus, vilket skedde hösten 2015. Att säga att den blev väl emottagen är att underdriva. Rejält.

Tänk dig en värld lik vår full av fruktansvärda monster, men också full av hjältar med superkrafter som räddar världen från sagda monster. Tänk dig Saitama, en vanlig kontorsarbetare som, trött på livet, bestämmer sig för att bli hjälte han också. Bara för skojs skull. Efter att i tre år ha tränat så hårt (men egentligen inte så hårt) att han blivit skallig är Saitama så stark att det endast krävs ett enda slag för att ta ut hans motståndare. Because reasons (don’t get me started) så får han emellertid inget erkännade från folket och hjälteorganisationen som rangordnar hjältarna efter förmåga ser inte honom för vad han är. Den enda som ser hans sanna styrka är Genos, en cyborg som utnämner sig själv till Saitamas padawan.

Det låter som en väldigt generisk och ganska tråkig värld. Hur kul kan det bli om Saitama tar ut alla sina motståndare med ett enda slag? Pretty freaking hilarious, om du kombinerar det med hans avslappnade attityd och rättframma syn på livet. Något inombords jublar lite när du ser honom gå från lättsam till seriös (när ritstilen av Saitama går från inga detaljer till massor av detaljer, that’s when you know shit is going down!).

FB_IMG_1450698597931

Så vad är det som gör One-punch Man så populär? Jag tror det är flera faktorer som spelar in. För det första så har serien lyckas med att kombinera action och humor på ett uppfriskande sätt. Många Shōnen-serier har en tendens att trots humoristiska inslag ta sig själva på för stort allvar, men One-Punch Man känns hyffsat jordnära. Seriens upplägg är enkelt, världen de rör sig i är mer som en skissad kuliss och handlingen mycket rättfram utan krusiduller. Animationerna i actionscenerna är också riktigt snygga. Effektfulla vinklar kombinerat med en vid spännvidd av olika tjocklek av penseldrag ger ett tyngd åt de kvicka actionsekvenserna.

maxresdefault

Can you feel the power? :O

Som icke-japan, men studerande av japanska så är serien också rolig att se på ur ett rent språkligt perspektiv. Saitamas sätt att tala är väldigt casual och serien är fylld av användbara idiomatiska uttryck som jag suttit och plitat ner och sedan använt under lektionerna till mina lärares stora förtjusning. För trots att serien i sig är härligt opretentiös så bjuder den på små vardagsfilosofier som passar Saitama som karaktär väldigt bra.

Det viktigaste tror jag dock är Saitama som karaktär. Han är universums starkaste och lyckas vara episk utan att ens försöka. Trots att han är ”den utvalda” i den här världen så är han dock utstött och utan erkännande. Han framstår som en helt vanlig Svensson med vanliga Svenssonbekymmer. Saitama avskyr väckarklockan på morgonen, jagar rabatter i mataffären, pillar sig i naveln och är överlag rätt lat och uttråkad. Det enda han drömmer om är att träffa en motståndare som är stark nog att göra fighten lite spännande. Han är helt oengagerad i politiken och intrigerna i hjälteorganisationen och gör bara saker han gillar att göra. Allt detta bidrar till att Saitama är lätt att tycka om och relatera till.

Så, hur blir man universums starkaste hjälte?

8e84c3e1fbfa6f32540c8e478d394cda

4 kommentarer

  1. Det var bara några dagar sedan Daniel rekommenderade mig att se just One-punch Man och nu bloggar du om den. Känns som att universum försöker säga mig något. ;)

    • It is! Listen to the universe, follow the path laid before you. *overly dramatic* ;P Det är bara 12 episoder á 22 min så det går fort att se igenom.

  2. Okay, that does it! Nu ska jag se denna. :D

    Jag gillade ju Swordart Online så jag borde gilla denna, right? ;)

    • Kul! Do it! :D
      Det är två väldigt olika serier, så bara för att du gillade SAO så betyder inte det att du kommer gilla denna. Fast det tror jag du kommer göra ändå. ^^

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *