Paper Towns

papetowns1 Grannarna Quentin och Margo var vänner som barn, men i high school gled de isär. Nu är sista året i skolan snart slut och de har inte pratat med varandra på länge. Men en natt dyker Margo upp utanför hans fönster och vill att han ska följa med henne på ett uppdrag. Hon har upptäckt att hennes pojkvän vänstrar med en av hennes vänner och hon har en plan för hämnd. Efter en natt då de jävlas med Margos forna gäng – en fisk, hårborttagningskräm och massor av plastfolie förekommer – tror Quentin att de ska bli vänner igen, eller kanske ett par, men istället försvinner Margo. Det är inte första gången hon rymmer, och eftersom hon tidigare har lämnat små ledtrådar efter sig börjar Quentin leta efter spår.

Paper Towns (2015) är baserad på John Greens bok med samma namn och jag minns den som helt ok, även om den inte hör till hans bästa. Det är ungefär samma med filmversionen: trevlig för stunden, men knappast minnesvärd. Eftersom det här i grunden är John Greens värld är den befolkad av hyfsat smarta och lite quirky karaktärer, som ibland är roliga och ibland är påfrestande pretentiösa. Margo är rätt mycket en stereotyp ”mystiska tjejen”, men Cara Delevingne med de episka ögonbrynen spelar henne med en sorts underliggande trötthet och leda som gör att hon funkar – skådespelarna är hyfsade överlag. Dessutom är det nog meningen att hon ska framstå lite som en typ snarare än en människa, eftersom vi främst ser henne genom Quentins ögon.

Paper Towns innehåller mycket av den vanliga teen drama-rekvisitian, uppfyller några klichéer och vänder på andra. Det bästa (förutom att den har en road trip, jag älskar road trips!) är att den låter drömmen om den Stora Dramatiska Gesten som ska leda till Kärlek spricka. Margo är en person med närmast mytisk status i skolan och kanske är Quentin den som har den allra mest orimliga bilden av henne. Han har knappt pratat med henne på flera år, vad det verkar, men är ändå kär i henne och tycker att han känner henne och vet hur hon funkar. Han tror att hennes liv är äventyr efter äventyr, men hon är vilsen och olycklig och känner sig knappast så cool som andra tycker att hon är, även om hon själv såklart hjälper till lite med att bygga myten om sig själv. Att man borde låta bli att projicera sina fantasier på andra och inte anta att man vet en massa om någons liv bara för att man ser ytan av det är inte nyheter, men kanske är det bra att banka in det lite då och då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *