SHIELDs up!

Agents_of_S.H.I.E.L.D._season_3_posterDet har inte varit så mycket buzz kring den tredje säsongen av Marvel’s Agents of S.H.I.E.L.D. trots att den startat för drygt två månader sedan. Det känns lite konstigt med tanke på hur stor serien är och hur poppis Marvel-franchisen är just nu. Kanske är det så att man flyttat fokus från SHIELD till andra Marvel-serier så som Agent Carter eller Daredevil, eller så väntar alla spänt på Jessica Jones som kommer till Netflix den 20 november. Eller så är det mot all förmodan så att folk helt enkelt inte tror att SHIELD kan toppa säsong två.

Let’s be honest. Serien hade en rätt så ojämn första säsong som egentligen bara blev bra efter 16 avsnitt. Från början irriterade jag mig på Fitz och Simmons, som kändes lite som en parodi på squintarna i Bones, socialt obekväma genier, och Agent Ward kändes som deras Booth, en träig topagent med en manlig bred haka, som skrattar åt deras quirkyness.

Melinda Mays karaktär var spännande men saknade till en början personlighet och Skye var rolig men fick inte mycket att göra. Phil Coulson räddade hela första säsongen med sin torra humor och sitt tillbakalutade ledarskap, men hans TAHITI-story kom för sent och blev för utdragen. Det tog till avsnitt 17 i den första säsongen av SHIELD, ”Turn, turn, turn”, innan serien fick en spännande riktning, ett djup och tills ensemblen fick vad de gick för.

Spoileralert för Captain America: Winter Soldier och de första två säsongerna av SHIELD.

”Turn, turn, turn” rörde efterspelet av händelserna i Winter Soldier då det visade sig att SHIELD var infiltrerad av terroristorganisationen HYDRA. Man trodde att de besegrats för gott i första Captain America, men i Winter Soldier visar det sig att skurkarna inte bara överlevt, de hade även nästlat sig in SHIELD och arbetat i det tysta med att bygga upp sina styrkor under ett halvt århundrade för att slutligen slå tillbaka och förgöra SHIELD från insidan.

Avsnittet var en stor game changer. Den chockade byxorna av oss med en plot twist som ingen såg komma, och jag tror hela fandom förvandlades till Steve Carell i The Office.

687474703a2f2f33382e6d656469612e74756d626c722e636f6d2f64343233613434623236346438373264336464636364386165376466383032632f74756d626c725f6d6e667778336e5436773172796e6b34756f345f3235302e676966

Well played, SHIELD. Well played.

Allt som hänt i de  s e x t o n  avsnitten innan kändes i efterhand som uppbyggnad, man satte alla pjäserna i position och introducerade karaktärerna. Det är våghalsigt att bygga upp inför en twist så länge. Sånt kräver en STOR pay off på slutet, vilket vi fick.

Händelserna svetsade samman Phil Coulson och hans team på en helt ny nivå. De gick från att vara viktiga delar av en stor och mäktig organisation till att få hela sin tillvaro raserad. Alla vände sig emot dem, omvärlden jagade dem som terrorister, HYDRA och deras fd vänner i SHIELD var ute efter dem. De enda som de hade att lita på var varandra, de blev den enda ”goda kraften” som var kvar av SHIELD och fick bygga upp organisationen på nytt, i det dolda, i kampen mot HYDRA. Alla protokoll och säkerhetsnivåer kastades åt sidan och de hittade ett nytt mål med SHIELD tillsammans, samtidigt som de var djupt traumatiserade av allt som hänt.

Den första säsongen etablerat att SHIELD inte är rädd för att försätta sina hjältar i livsfarliga situationer, och krossa våra hjärtan. FitzSimmons (som jag vid det laget börjat gilla) puttades ut från ett flygplan i en box som sjönk ned till botten av havet, där vi fick se Fitz ge Simmons en kärleksförklaring och sedan offra sig för att rädda henne. (Han klarade sig, men hjärnan var utan syre för länge så han blev hjärnskadad.)

tumblr_no9oxu8rwi1r6s7m3o1_250tumblr_no9oxu8rwi1r6s7m3o2_250

Seriens andra säsongen plockade upp tempot rejält, samtidigt som den fortsatte leverera oväntade vändningarna i berättelserna. Gruppens dynamik blev starkare och alla karaktärerna fann sin roll i teamet. De börjar faktiskt påminna lite om the scooby gang i Buffy eller Captain Mals besättning i Firefly. They aim to misbehave, and save the world… a lot.

Dess centrala story hanterade jakten på Ward (som visade sig vara en bättre skurk än good guy), men vi fick också en efterlängtad backgrundshistoria till May. Fitz kamp med sina kognitiva problem var speciellt gripande och visade vilken otroligt bra skådis Iain De Caestecker är. Simmons moral sviktade, hon blev blodtörstig och försökte döda Ward. Där ett tag trodde jag hon skulle gå över till HYDRA. Ingen är säker i SHIELD, och det är det som gör det så spännande.

Säsongen hanterade också Skye (numera Daisy) och hennes ursprung. Vi fick reda på vilka hennes föräldrar var och att hon hade ett utomjordligt DNA i sig som gav henne oanade krafter. Hela historien med Skyes föräldrar var så smärtsam, men väldigt bra levererad och omkullkastade alla förväntningar man haft. Först fick vi veta att hennes far, Cal, var en brutal mördare och psykopat som mördat en hel by i Kina, och att Skyes mamma var en inhuman som levde i en undangömd by där hon tog hand om andra inhumans. Sen visade det sig att hennes kraft var att livnära sig på andras livskraft, och att det var hon som dödat alla i byn för att överleva efter att HYDRA hackat henne i bitar – inte Skyes pappa. Jiaying var så driven av hämnd att hon inte såg skillnad på SHIELD och HYDRA, allt hon såg var militära organisationer som jagade inhumans. När Skye visade sig lojal till SHIELD gick Jiaying of the deep end och försökte mörda sin egen dotter. Skye räddades i sista stund av sin far, som dödade henne för att rädda Skye. Det var en snygg twist, full av känsla och i slutändan kom man också till att förstå och sympatisera med Cal till viss del, när han flera gånger visat prov på att han hade en god sida.

SHIELD-s2e22-Cal-kills-Jaiying

Säsongsavslutningen knöt ihop säcken på ett tillfredsställande sätt gällande Skye och hennes far, de lät honom få sitt minne raderat och gav honom fick ett nytt liv där Skye kunde komma och hälsa på honom då och då. Men samtidigt är det ju SHIELD, och SHIELD är inte rädd för att lemlästa och plåga våra hjältar, så de var tvungen att vrida kniven i såret. Ingen gick helskinnad ur kampen mot Hydra och inhumans. Coulson blev av med en arm, Bobbi tog en kula för Hunter och precis när man trodde Fitz och Simmons skulle finna lyckan tillsammans blev hon indragen i en monolit.

AOSCoulsonAxe

agents-of-shield-221-222-8simmons-taken-away

They just can’t catch a break, can they?

Så, var lämnar det våra agenter inför säsong tre? Jag har sett de fyra första avsnitten i skrivande stund, och älskar det hittills!

Jemma saknas och Fitz sätt att hantera det är att gå över eld och vatten i jakten på lösningen till monoliten, vilket kulminerar i en stark scen där han bryter ihop totalt. (Jag älskar Iain de Caestecker, hans skådespelartalanger lämnar ingen oberörd.) Bobbi är fortfarande inte återställd, och arbetar därför i labbet istället för ute i fältet. Hon hjälper Fitz dölja sina otaliga resor och experiment för Coulson, som har gett upp angående Jemma. Ingen av dem tror att de kommer se Jemma igen, men igen vågar säga något till Fitz utan låter honom hållas, tills det kommer till den punkten då Fitz inte har mer att gå på.

Mack börjar utmärka sig som en i teamet, och jag älskar hans humor. Jag tycker också om kemin mellan honom och Daisy (som Skye nu kallas). De arbetar bra som ett team, skojar med varandra och ger varandra fåniga smeknamn (Mack kallar Daisy ”Tremors” och Daisy kallar Mack ”Teddy bear”.) Mack är som en beskyddande storebror (inte på ett creepy Ward-likande sätt). Jag gillar dom ihop, mer Mackaisy!

Agents-Of-S.H.I.E.L.D-Daisy-Mack-playing

Säsong tre börjar starkt med en ny intressant riktning för SHIELD (de ska hitta och hjälpa inhumans) och jag är väldigt spänd av förväntan kring var handlingen kommer föra våra favoritagenter. I denna säsong har man också introducerat lite nya intressanta karaktärer, speciellt Rosalind, som också driver en organisation som håller på att fånga in inhumans. Coulson behöver en ny kompis att leka med, och Rosalind verkar smart, gillar bilar och är lika uppkäftig som Coulson. Jag gillar henne omedelbart, och bryr mig inte om hon är en bad guy eller good guy. (Please don’t make me regret this.)

tumblr_nwbvw3kuDl1tb1s1bo4_500

2 kommentarer

  1. Jag gillar också Daisy och Mack! Obs: no romo. ;) Och jag älskar Rosalind, även om hon kanske kommer att visa sig vara en onding. Tycker att hennes dialoger med Coulson är något av det roligaste som har hänt i SHIELD, inte bara för själva replikerna utan för att de har så bra kemi. ”Do you really have a laser finger?”

  2. Hahaha yes! Jag klev upp tidigt och såg det senaste avsnittet, där hade Coulsalind (Eller Rosason?) mycket scener ihop, hon ger honom en bra match i spionage och sarkasm!
    Also, Mackaisy bör nog vara strikt platonisk, han är dubbelt så gammal som henne.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *