Star Wars a.k.a. The Nerd Awakens

Ni har alla väntat på att få höra Onda Cirkelns tankar kring Star Wars – The Force Awakens. Ni har inte väntat förgäves.

(Först och främst vill jag utfärda en spoilervarning för detta inlägg. Som om det fortfarande finns någon där ute som inte sett The Force Awakens ännu. Och om det finns det, get to it!)

Fia: Det finns väl inte en enda person idag mellan 15-50 som inte har någon slags relation till rymdsagan Star Wars. I mitt fall växte jag upp med original-triologin och fostrades hårt i den gamla skolan som anser att specialeffekter blir snyggast då man gör riktiga modeller istället för datoranimationer samt att midiclorians är djävulens påfund. Som ung flicka klappade mitt hjärta lite extra för Han Solo, och jag önskade att jag kunde få lika snygga kringlor som Leia. Jag var relativt ung när prequel-triologin släpptes, men den gav mig inte särskilt mycket. Första filmen var väl nästan bra, andra ok, tredje var rätt så tradig. Det som jag gillade var att se Anakin som barn, hur han var innan han kom att bli ondskans hantlangare.  Jag var länge försiktigt skeptisk till The Force Awaken, bara för att jag blivit bränd av de tidigare filmerna. Men när jag väl satt på bion och inledningstexten började rulla insåg jag hur mycket jag egentligen sett fram emot filmen.

Anna: Jag har aldrig haft något emot Star Wars, men jag har heller aldrig förstått grejen med filmerna. Alltså, jag förstår varför de är så populära, men jag har aldrig själv kunnat relatera. För mig har Star Wars mest känts som ett implicit inträdeskrav i diverse kontexter jag befunnit mig i, vilket gjort mig lite avigt inställd. Det fina med The Force Awakens är att jag nu känner att jag faktiskt kan ha en egen relation till Star Wars, så att säga. Det har skrivits så många bra texter om hur The Force Awakens både bokstavligen och tematiskt är en Star Wars-film för en ny generation och jag måste hålla med om det – samtidigt som även jag blev väldigt nostalgilycklig över att se Leia, Chewbacca, ljussablar och The Millennium Falcon igen.

Jag älskar också hur Star Wars i en tid som domineras av grimdark-action och allt vad det innebär, framförallt är en rolig actionrulle. Rey, Finn och Poe är hjältar med tunga uppdrag, men de går inte mentalt på knäna under tyngden av sina tragiska back-stories. Scenen där Poe och Finn flyr ifrån The First Order var helt fantastisk – jag borde ju egentligen ha inkluderat den i min lista över de bästa actionscenerna under 2015. Men samtidigt som filmen är lättsam, underhållande och kärleksfullt trogen sitt rymdäventyrsursprung så behandlar den ju också viktiga teman. Jag tyckte att Kylo Ren var en rätt löjlig antagonist till någon på Twitter påpekade att han ju är Gamer Gate – representativ för alla arga nerdboys som inte tål att kvinnor, rasifierade och HBTQ-personer får ta plats i vad de betraktar som sin exklusiva klubb – och det är ju precis så det är. Då funkade han plötsligt för mig.

Och så mycket kvinnor! Jag tycker att det är lite synd att det utöver Rey främst är de manliga karaktärerna som bär handlingen (även om till exempel Leia och Maz Kanata har väldigt viktiga funktioner i narrativet är ju deras roller mycket mindre), men är ändå glad att se så många kvinnliga statister och bakgrundskaraktärer i de flesta scener. Det kändes också signifikant att Finn, Kylo Ren, Captain Phasma och Rey alla introducerades med sina ansikten täckta av masker. Det finns ett behov av att berätta berättelser som är specifika för människor som faller utanför kategorin ”vit heterosexuell man”, men också att helt enkelt inte göra en grej av det inom ramarna för berättelsens narrativ och maskerna var en fin påminnelse om det – om att vem som helst kan vara en hjälte eller en antagonist – och ett ifrågasättande av förutfattade meningar om varför vissa typer av karaktärer anses passa bättre i vissa typer av roller än andra.

Fia: Det är så otroligt viktigt med kvinnliga hjältar. Jag älskar Rey, Clarke, Katniss och Furiosa, som gång på gång visar att kvinnor också är fullt kapabla till att hantera sig själva och olika situationer, som ger oss någon att identifiera oss med och se upp till. Jag älskar hur Rey står upp för sig själv, hur hon får vara den som bara ”hey, du behöver inte hålla mig i handen!”, hur hon bjuder på motstånd och vågar testa sina krafter, hur hon är en talangfull mekaniker, hur hon bara drar ut en massa kablar och utbrister, halvt häpen och överlycklig ”jag kopplade förbi kompressorn” och en imponerad Han Solo säger ”Huh.” Jag älskar hur hon tror på sig själv, men inte behöver vara maskulin eller bitchig för att framstå som självsäker.

Jag älskar Finn och Rey med. De har sån fin kemi från första början (precis som Poe och Finn!) och tillför glädje och energi till filmen, och lyfter den det där extra. Det finns mycket flirtande med den gamla publiken, trashkompaktorn, droiderna, och Finn är så otroligt entusiastisk! Här har vi en skådespelare med glimten i ögat, det märks att skådisen är en fanboy.

Anna: Ja, älskade att Finn fick vara så glad och entusiastisk! Liksom: ”Jag har flytt från den onda sidan, träffat en snygg karl och en snygg tjej, och flugit rymdskepp – fuck yeah!” Boyega spelade honom så bra. Det bästa med Rey, förutom att hon var en bra karaktär, var att hon inte behövde betala för sin hjältestatus som kvinnliga karaktärer alltid annars måste göra. Visserligen finns det tragedi i hennes liv, men det är inte könsspecifik tragedi – hon har inte blivit utsatt för sexuellt våld, nedtryckt för att hon är kvinna, tvingats bli steriliserad eller påtvingad en guldbikini.

Vidare så visste jag inte exakt hur mycket jag behövde en kvinnlig stormtrooper-kapten i totalt könsneutral rustning innan Captain Phasma dök upp i bild. Även om hennes roll var tråkigt liten (det verkar dock åtgärdas i nästa film!) var hon fantastisk. Jag vet att folk har klagat på att ingen skulle ha brytt sig om henne om hon inte spelats av en kvinna och det är kanske sant, men hur ofta får en kvinnliga villains som inte är femme fatales eller, precis som i fallet med kvinnliga hjältar, blivit ond på grund av tröttsamma klichéartade orsaker, utan bara är på den mörka sidan. Dock lite kränkt över att hon bara dumpades i sopnedkastet som om det var ingenting.

Fia: Jag älskade verkligen den scenen! När Finns ansikte lyste upp vid tanken på trashcompactorn, den var en sån fin fan-service att det förtog lite av Phasmas tråkiga story. Gwendoline Christie har dock en underbar röst som förmedlar mycket, och med hennes lätt irriterade ton föreställde jag mig att Phasma innanför masken drog en djup suck och rullade ögonen åt hjältarnas amatörmässiga plan. Jag har dessutom en teori om hennes karaktär, något säger mig att hennes brist på motstånd betyder något. Men mer om det under teori-avdelningen!

Anna: Men egentligen är ju filmens helt klart bästa grej BB-8! Jag kan erkänna att det var på grund av BB-8 som min inre Star Wars-fangirl vaknade när filmens marknadsfördes. Den är så söt! Höll på att dö gullighetsdöden när den rullade ned för trapporna och gjorde tummen upp till Finn. Jag har till och med köpt ett gosedjur i form av BB-8 och fått ge min rumskompis stränga order om att inte sno den och leka med när jag inte är hemma. En del av mig vill att episod VIII ska vara tre timmar av BB-8 som åker rymdskepp medan den piper upprört.

Fia: Jaa, BB-8 for the win! (Nu måste jag också köpa en BB-8-plushie.)

Jag vill återkomma till Kylo Ren. Han är så långt ifrån den typiska skurken som man kan komma, och så lätt att hata med sina sårade hundögon och sin darrande läpp. Samtidigt som jag avskyr honom uppskattar jag att för en gångs skull få något annat än en endimensionell brutal mördare som Game of Thrones The Mountain eller en kylig, kalkylerande mästerskurk som Moriarty. Kylo är rädd, han har mindervärdeskomplex, han har komplicerade känslor för det han gör, sårade känslor för sina föräldrar. Det finns intressanta aspekter och man blir definitivt nyfiken på karaktärens utveckling. Jag tror dock inte att han kommer fungera som metafor för Gamer Gate (däremot kan jag definitivt se General Hux anta den rollen). Kylo tillhör ju definitivt gruppen arga unga män med privilegieproblem, men hans ilska riktar sig nog inte till kvinnor, rasifierade och HBTQ-personer utan allt och alla.

Anna: Alltså, jag tycker ju verkligen att Kylo är Gamer Gate. Inte för att hans ilska riktar sig mot just de grupperna (främst för att filmen väljer att framställa en värld där sådana kategoriseringar inte har samma innebörd som i vår). Det jag menar är att han har en gigantisk nerd-boner för Darth Vader och allt han stod för och en nostalgisk längtan efter en svunnen tid (eller snarare en framtid som aldrig blev) som skulle varit väldigt otrevlig för de flesta i galaxen. Dessutom är han ju också en privilegierad snorunge som får våldsamma utbrott så fort saker inte går som han vill, likt en sann Gamer Gate-anhängare. Men visst att det inte är hela summan av hans karaktär, såklart.

Fia: Haha, nerd-boner! Jo men nu fattar jag hur du menar och är benägen att hålla med dig, han är Gamer Gate.

Hur mycket som jag än älskade The Force Awakens tycker jag dock filmen hade ett stort problem: Hur man hanterade Han Solos död. Det hela faller lite platt när man förväntas vara investerad i Han Solos och Kylo Rens relation utan att se någon som helst far-och-son-kemi mellan dem. Hur kan man chockas över det faktum att Han Solo mördas av sin egen son, när vi inte vet vilken slags relation de haft? Vi vet ingenting om Kylos vånda, vet inte vad som drivit fram det. Istället gör deras olikheter att jag tvivlar på att Kylo någonsin haft en kärleksfull relation till sina föräldrar, eller haft förmågan att känna kärlek över huvud taget.

Ett sätt att lösa det problemet hade man antingen kunnat förklara varför Kylo hatade Han Solo, eller så hade man kunnat göra Kylos personlighet lite mer lik Han Solos, för att tittarna ska se spår av att dom en gång varit nära.

Trots att Han Solo är en sån stor publikfavorit var han faktiskt inte världens schysstaste kille, och jag kan definitivt köpa att han varit en dålig farsa. Han var inblandad med en del skumma typer, smugglade och drog sig inte för att lura sin uppdragsgivare på bytet om en bättre deal kom. Han Solos försonande drag var att man visste att när det verkligen, verkligen gällde så skulle hans moraliska kompass göra honom till den oväntade hjälten. Jag hade gärna sett Kylo som som en Han Solo utan alla heroiska insatser.  Den som inte räddar dagen utan som trots alla likheter med den charmige antihjälten väljer att tro på att världen är en bättre plats om Snoke får makten. Någon som skulle kunnat vara Han Solo om han haft några försonande drag. Det hade gjort mer ont än den Kylo vi fick, som trots all sin tölpighet och sin absoluta avsaknad av ånger för mordet på sin far ändå framstår som vilseledd och förvirrad.

Anna: Mm, håller verkligen med! Jag har aldrig varit överdrivet investerad i Han Solo som karaktär, men vet ju att en stor del av Star Wars fanbase är det. Jag tycker att det definitivt är filmens svagaste punkt – tillsammans med scenen där fem planeter utplånas utan att handlingen tillägnar händelsen någon emotionell vikt. Fem planeter är totalförstörda och miljontals människor döda, men det jag förväntas bli emotionellt engagerad i är en platt, långdragen och faktiskt rätt malplacerad far-och-son-scen? Jag gissar att tanken var att peka bakåt till ”I am your Father”-scenen, fast i ny tappning, men nej, jag tycker inte heller att den fungerar, på grund av samma anledningar som du tar upp. Dock ska det bli intressant att se vad som kommer hända med Kylo Ren (vissa källor säger tydligen att Driver inte kommer vara med i nästa film) samt hur de hanterar Han Solos död.

Fia: What? Ingen Kylo i nästa film? Men jag vill ju veta vad som händer med honom! (Damn it, Disney fick mig att bry mig om honom ändå.) Håller med om att det ska bli intressant att se var de går härnäst, filmen lägger verkligen upp en hel del lösa trådar och ställer fler frågor än den ger svar. Reys drömmar om ön där Luke är – what’s up with that? Är det Luke hon har koppling till eller är Luke en s.k. red herring? Alla tror Rey är Lukes dotter, de gör liknande resor, de har båda Kraften, och om mekaniska underbarn är något som går i generna så har Rey definitivt ärvt det från Anakin eller Luke. Men jag tror likheten mellan Luke och Rey är en red herring, det känns helt enkelt för upplagt. Rey drömmer om planeten med alla öarna, men det behöver inte vara för att Luke är där utan kan helt enkelt bero på att Rey kallas till Jedi-templet, för att hon är ödesbestämd att bli en stor Jedi.

Reys ljussabel-flashback är ett till mysterium. Vem är det som lämnade henne på ökenplaneten? Varför ser hon Kylo? Min teori är att Reys mamma är Captain Phasma, som lämnade Rey på ökenplaneten för att gå med i The First Order, antingen för att hon är en riktig skurk, eller för att hon infiltrerat dem och försöker förgöra dem inifrån. Think about it, hon har övermannats av soldaten Finn, som hon basat över. Hon vet ju att Finn inte sköt någon på planeten, hon borde lätt som en plätt kunna lista ut att han inte är en kallblodig mördare och göra mer motstånd. Om hon inte vill att de lyckas… För långsökt?

Anna: Haha, har aldrig tänkt tanken på att Phasma skulle kunna vara Reys mamma! Det skulle kunna vara potentiellt awesome, men jag vet inte om jag faktiskt tror att det är så det ligger till. Mycket intressant teori, dock.

Jag är generellt dålig på teorier framåt, måste jag erkänna. Jag är en sådan som hellre ser om saker jag gillar tusen gånger och detaljstuderar allting för att hitta på komplicerade metateorier om saker i berättelsen istället och det har jag ju inte hunnit göra med The Force Awakens ännu. Jag blev väldigt pepp när det ryktades om att Tatiana Maslany skulle vara med i episod VIII, men schemakonflikter uppstod tydligen så det lär inte bli av. Istället verkar dock Gugu Mbatha-Raw (Belle, Jupiter Ascending) ha blivit castad och om det är sant ser jag väldigt mycket fram emot att se henne i Star Wars.

Fia: Så mycket att se fram emot, så mycket vi vill veta! Plågsamt nog har vi två års väntan framför oss, får se var Star Wars-fandoms vilda teorier landar och om något av det egentligen visar sig stämma.

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *