The wolves will bring Paradise

Wolf’s Rain är en episk berättelse om instinkt, filosofi, osannolika möten och i mitten av detta de komplexa relationerna mellan karaktärerna. Det finns tre raser i den här dystopiska världen; människor, vargar (som även kan se ut som människor) och de som kallas ”the Nobles”. Huvudberättelsen rör sig runt fyra vargar, som på märkliga vägar samlas kring ett syfte, och det syftet är att finna Paradiset. Enligt legenden kan endast vargar finna vägen, och för att göra det behöver de ”Lunar Flowers”, blommor som endast blommar i månsken. Låter corny, men i det här fallet finns det en artificiellt skapad ”Lunar Maiden”, Cheza, en blomma med ett medvetande, som ska hjälpa dem att öppna vägen till Paradiset. Birollernas berättelser är också en stor del av seriens starka punkter med flera intressanta karaktärer. Det är politiska maktspel, tragedier, kärlek och plot twists, allt en bra berättelse kan tänkas behöva. Du känner för karaktärerna och blir bländad av hur vacker berättelsen är. Läs vidare ...

Första titten på Wynonna Earp

Syfys nya övernaturliga Västern-serie Wynonna Earp, gjord av en av skaparna till Lost Girl och Killjoys, är baserad på serietidningarna med samma namn som handlar om en fiktiv ättling till den historiska figuren Wyatt Earp, en av Vilda Västerns mest kända revolvermän. Wynonna är hans barns barnbarn och det vilar en förbannelse över hela hennes familj – Wyatt avrättade 77 brottslingar under sin livstid och när varje ny Earp-ättling fyller 27, vaknar dessa 77 till liv igen som odöda kannibaler. Ättlingens jobb är att skicka tillbaka dem till helvetet med hjälp av Wyatts revolver, Peacemaker, och först när en ättling lyckats döda alla 77 kommer familjen få frid. Läs vidare ...

Druidens grotta

Senaste avsnittet av ostfantasyn The Shannara Chronicles gjorde åter ett besök i druiden Allanons grotta, och nu fick vi se hur det ser ut utanför. Serien är främst inspelad på Nya Zeeland, men tadaa: Island!

Skärmdump:

Närmare bestämt stranden Reynisfjara vid Vík. Där passerade jag och sambon på vår rundresa i somras och det såg ut så här: Läs vidare ...

Shadowhunters

På sin 18-årsdag börjar Clary Fray uppleva märkliga saker. Hon målar underliga symboler, en biscotti försvinner in i en sketch och hon träffar en kille, Jace, som bara hon kan se. Hon följer efter honom in på en klubb och får se honom och hans vänner döda en grupp demoner. När hon rusar hem får hon reda på att hennes mamma, Jocelyn, känner till demonjägarna, och att hon dolt sanningen för Clary hela hennes liv. Det visar sig att Jocelyn är jagad av mäktig man, och att hans följare nu hittat dem. Jocelyn blir kidnappad, och Clary måste nu ta hjälp av skuggjägarna för att hitta henne. Läs vidare ...

Nostalgitripp till alvskogen

Jag slängde mig inte över pilotavsnitten till The Shannara Chronicles samma dag som de kom, utan väntade ett litet tag, och hade därmed chansen att läsa många recensioner och kommentarer från folk som var försiktigt positiva till serien innan jag kollade. Och jag måste säga att när jag väl började titta kunde inte heller jag inte låta bli att svepas med i berättelsen med dess episka – och oväntat snygga! – miljöer, viktiga träd, högtravande dialog, magi och mystiska profetior, ondskan som hotar att förgöra hela världen, orc-wannabes, QUESTEN. Manu Bennett som en grumpy Allanon, Gimli som alvkung. Läs vidare ...

Första intrycket av The Magicians

25 januari har fantasyserien The Magicians premiär på SyFy (hur tänkte de med det namnvalet?) men de tjuvstartade genom att visa första avsnittet för några veckor sedan. The Magicians är baserad på en trilogi av Lev Grossman, som ofta har omtalats som en Harry Potter för vuxna, eller en Harry Potter med sex, droger och depression – ja, ni fattar grejen. Huvudpersonen är Quentin, som börjar på Brakebills College for Magical Pedagogy, där han ska lära sig magi. Riktig magi, alltså. För en nörd som Quentin – han är insnöad på en serie barnböcker om det magiska landet Fillory – verkar det vara drömmen, men det visar sig snart att det är både svårt, krävande och farligt. Det är en twist på klassisk coming of age-fantasy, där någon lär sig att hen är speciell, lär sig magi, hittar sin väg och växer upp till att uträtta stordåd. Här har karaktärerna redan växt upp, och även om de hittar magin och så hittar de inte nödvändigtvis sin väg och inte är de särskilt speciella heller. Läs vidare ...

Hogfather

Du sitter i mellandagarna och är ledig. Du har sett sista säsongen av Downton Abbey och kanske till och med hunnit med julspecialavsnittet. Du har fortfarande lite jul kvar i dig. Vad gör man då?

Jag har det perfekta tipset; den utmärkta miniserien ”Terry Pratchett’s The Hogfather”! Inspelad 2006 som en miniserie i två delar á 90 minuter så har den blivit en jultradition hemma i mitt hus och den är både rolig och tänkvärd, och baserad på en bok av den nyligen bortgångne sir Terry Pratchett. Har du inte läst hans böcker, gör dig själv en tjänst och köp en snarast, gärna på engelska så du får alla originalskämten. Är du mer bekväm att läsa på svenska har de även översatts mycket kompetent av bl.a. Olle Sahlin, känd från Äventyrsspel. But I digress. Läs vidare ...

Wake up, Sleepyheads

Det var långt ifrån säkert att Sleepy Hollow skulle få en tredje säsong. Andra säsongen nådde bottennivåer tittarmässigt och många tittare svek serien på grund av att man tappat den humoristiska tonen i säsong ett med monsters of the week, samt att Katrina Crane och Abbie Mills karaktärer till stor del saknade något att göra. Jag saknade också detektivduon och den härliga dynamiken mellan Abbie och Crane, graceful vs cocky, street smart vs book worm. De bästa avsnitten är när de jobbar tillsammans för att lösa problem och goofar sig med varandra. Läs vidare ...

Trailersvep: några releaser 2016

Firstly, jag gillade faktiskt Snow White and The Huntsman.
Secondly, Charlize Theron, people.

På bio i Sverige 22 april 2016.

Högborna herrar och väna damer, baler, klänningar i muslintyg med hög skärning, höga hattar kombinerat med zombies, blod och våld. Lily James som Elizabeth Bennet, Lena Heady som Lady Catherine de Bourgh, Matt Smith som Collins. Så fel, men ändå så rätt.
Jag förväntar mig att denna ska bli ungefär så dålig som Abraham Lincoln: Vampire Hunter, men vara underhållande pga diskrepansen. Kommer till svensk bio 26 februari 2016. Läs vidare ...

Apokalypsens ryttare rides again

Jag blev ombedd av Anna att förklara storyn bakom Sleepy Hollow mer ingående för henne, så jag tänkte presentera några karaktärer som är med under första och andra säsongen. I mitt första inlägg om Sleepy Hollow förklarade jag hjältarna Abbie och Ichabod och grundstoryn lite kortfattat, och detta är tänkt att gå djupare in på historien. Hade först tänkt se om de två säsongerna för att göra det hela rättvisa, men har helt enkelt inte hunnit med så detta får bli vad det blir. Läs vidare ...

Sing me a song of a lass that is gone

Det här inlägget är en del av Fiktiviteters temahelg Resor i tid och rymd.

Ingen resa i rymd här, men däremot i tid. Tv-serien Outlander, baserad på Diana Gabaldons mycket populära böcker, handlar om brittiska Claire Randall, som efter andra världskrigets slut reser till Skottland med sin man. De har varit åtskilda under kriget – han som soldat, hon som sjuksköterska – och resan är en sorts andra bröllopsresa. Men ett besök vid en stencirkel kastar iväg Claire tillbaka till 1700-talet, där hon både kärar ner sig i kiltbäraren Jamie och blir inblandad i diverse politiska spänningar mellan Skottland och England. Läs vidare ...

Sexuellt våld på tv: Spartacus vs. Game of Thrones

Det här började som en kommentar till Annas inlägg It is a fucking start, om hur sexuellt våld och hämnd skildras i vår gemensamma favorit, världens bästa-och-sämsta tv-serie Spartacus, men det blev för långt.

Jag har ägnat orimligt mycket tid åt att fundera på skillnaden mellan hur nakenhet och sexuellt våld skildras i Spartacus och Game of Thrones. GoT har ju, med rätta, fått en del skit på det området. Spartacus har nog mer av dessa inslag, men hanterar dem oftare på ett sätt som inte gjorde mig lika obekväm, trött och arg. Om jag någon gång får för mig att se om båda med hyfsat kort tid emellan lär det komma en hel jävla uppsats. Men tills det: Läs vidare ...

Ner från hyllan, upp på skärmen.

Höstens tv-serier drar igång nu under skiftet mellan september/oktober, men för oss som inte bara vill veta vad som går att titta på nu nu nu, men också en bra bit framöver, så har det varit en hel del bok-relaterad info att luska fram (ja, alltså, ni andra läsare behöver ju inte luska alls, ni kan ju bara besöka Onda Cirkeln…). Läs vidare ...

Trailersvep: superhjältar och fantasy


SUICIDE SQUAD (2016)
Jag trodde aldrig att jag faktiskt skulle känna mig riktigt taggad på något i den ändlösa ström av superhjältefilmer som Marvel och DC fortsätter att ösa ur sig, men jag hade uppenbarligen fel. Av trailern att döma ser Suicide Squad ut att kunna bli riktigt, riktigt bra. Det kan bero på att jag gillar bad guys; kan också bero på att de som får mest utrymme i trailern är Amanda Waller (som spelas av Viola Davis – ett utmärkt val) och Harley Quinn. Min största invändning mot superhjältetrenden är ju trots allt det faktum att de klämmer in i en ny vit snubbe i spandex varje vecka och tror att de ska kunna göra något nytt och kul av det (de gör de inte). Suicide Squad känns däremot som att den, om inte annat, kommer bli kul. Läs vidare ...