The Living and the Dead

Jag skrev i början av veckan att ni borde se The Living and the Dead. Here’s why.

Det är slutet av 1800-talet i England. Gifta paret Appleby – psykologen Nathan och fotografen Charlotte – flyttar från staden till landet i Somerset för att ta över Nathans familjs gård. Det är en omställning med utmaningar för alla inblandade. Charlotte är väldigt intresserad av lantbruk och har många idéer om förnyelse, men hon saknar praktisk erfarenhet och alla som jobbar på gården är såklart inte intresserade av att lyssna på en ung kvinna som har ”lärt sig lantbruk från böcker”. För Nathan river livet i Shepzoy i oläkta sår. Innan Charlotte hade han en annan fru och ett barn, ett barn som drunknade i gårdens damm. Och som om inte de väldigt verkliga problemen som sorg och skuld och hot om dålig skörd var nog, verkar Shepzoys alla gamla spöken och osaliga andar vakna. Det börjar med att prästens dotter blir besatt, och snart har de flesta i byn upplevt något underligt. Även Nathan, som ju är en utbildad man som tror på vetenskapen, ser saker han inte kan förklara på något rationellt vis. Läs vidare ...

He knows the Musketeer Motto: ‘Every man for himself’

The Musketeers dök upp på Netflix för ett tag sen och jag har suttit ned och sett de två säsongerna som finns i nuläget. Från början hade jag inte tänkt att rekommendera serien, den är trots allt ganska medioker på många sätt. Men nu mot slutet av andra säsongen så har den tagit sig rätt så bra intrigmässigt. Det är lättsmält vardagsunderhållning, men jag gillar musketörernas vänskap, jag gillar Constance, heck, jag gillar till och med kungen och drottningen! (Serien har troligen blivit nedlagd efter tredje säsongen, men vi får se.) Läs vidare ...

Agent Carter is back!

Spoilervarning för de första två avsnitten av Agent Carter – säsong två.

Den mycket efterlängtade och Agent Carter och hennes shotgun är tillbaka! Denna säsong skickas Carter till L.A. för att lösa en mordgåta, och passar då på att bo i Howard Starks herrgård medan han är iväg och förför Hollywoods filmstjärnor. Läs vidare ...

”It is the gods who have woven our destinies – not ourselves”

En av de (få) saker jag såg fram emot med säsong tre av Vikings var Porunn och hennes kommande karaktärsutveckling. Porunn introducerades nära slutet på säsong två som livegen till Ragnars familj men när hans son Björn kärar ned sig i henne, ger Ragnars fru Aslaug henne sin frihet. Porunn börjar träna som sköldmö eftersom hon ”want to fight in the shieldwall. I want to be like Lagertha”. För Pournn, som trots att hon tycker om Björn verkar tveksam till om hon vill ha ett liv som hans fru och mor till hans eventuella barn, blir Lagertha och livet som sköldmö symboliskt för den yttersta möjliga friheten, representativt för hennes egna nyfunna rätt att välja vad hon vill göra med sitt liv. Läs vidare ...

Det är en ny tid

Nu har Fröken Frimans krig kommit och gått igen – det faktum att seriens säsonger bara är tre timslånga avsnitt är både bra och dåligt. Bra eftersom det korta formatet egentligen är till berättelsen fördel och gör att den hålls ihop och inte vindlar iväg in i pinsam svensk tv-träsket, men dåligt eftersom en ju bara vill ha mer, mer, mer. Det är inte heller bara seriens feministiska tematik som lockar – Fröken Frimans krig är också ett utomordentligt tjusigt kostymdrama som får mig att tråna fejknostalgiskt efter välsydda västar och att få gå och handla i en butik där alla ens matvaror säljs i fina, gedigna små kartong- och glasförpackningar. Läs vidare ...

I brist på snärtig rubrik: Reign s3

Spoilers för säsong 3 av Reign, som kommer tillbaka efter sitt decemberuppehåll på fredag.

Sedan jag började se tv-serien Reign, om den skotska 1500-talsdrottningen Mary Stuart, har jag många gånger undrat hur den ska hantera Francis död. Mary och den franske kronprinsen Francis var ju bara gifta i ca 2,5 år innan han dog. Läs vidare ...

Mer tjat om Downton

Nu blir det mycket Downton här! Jag såg klart sjätte säsongen för ett tag sedan (spoilervarning) och nu är det bara julspecialen 25 december kvar innan serien är slut för gott.

Det jag skrev förut om att jag älskade allt med Mr Carsons och Mrs Hughes kärlekshistoria? Jag tar tillbaka det. Var Carson tvungen att bli en sådan krävande mansgris så fort de gifte sig? Jag borde väl inte bli förvånad egentligen, med tanke på att Carson är och nog alltid har varit seriens mest konservativa karaktär (ja, värre än adeln), men det har ändå alltid varit lätt att tycka om honom. Nu gör jag inte det längre. Det hjälper ju inte heller att han har varit mer än rimligt dryg mot Barrow hela säsongen. Är det rädsla för de moderna tidernas intåg som gör honom mer grumpy än vanligt? Skärpning, hur som helst. Läs vidare ...

The Girl King

Den 8 december 1626 föds drottning Kristina på slottet Tre Kronor och antas till en början vara rikets efterlängtade prins. Trots misstaget utses hon till tronarvinge och uppfostras som en prins av Sverige och när hennes far dör tar hon över tronen. The Girl King tar vid när Kristina precis fyllt arton och officiellt krönts och är berättelsen om hur hon försöker styra sitt rike, göra Sverige till ett kulturens centrum, om de konservativa krafter som försöker kontrollera henne och om hennes förälskelse i hovdamen Ebba Sparre. Det är ett fascinerande fiktivt porträtt av en fascinerande historisk figur och Malin Buska gestaltning av den viljestarka, lynniga drottningen är lysande. Filmen är engelskspråkig, men många av skådespelarna är från Sverige och Finland och jag hade väntat mig att den skandinaviskt klingande engelskan skulle kännas klumpig och störig, men den fungerar överlag förvånansvärt väl. Läs vidare ...

”My goodness, that was strong talk for an Englishman!”

Spoiler alert för Downton Abbey säsong 4.

För ungefär två år sen gjorde Downton Abbeys serieskapare världens sämsta beslut i avsnitt 2 av säsong 4, och lät en kvinnlig karaktär bli brutalt våldtagen. Detta upprörde många. Downton Abbey hade innan detta setts som en rätt så myspysig serie som handlar om kärlek, familj och små intriger (samt vitsiga och fräcka äldre damer i hatt). Läs vidare ...

Kära återseenden i januari

Snart är det nytt år vilket innebär nya serier, men framförallt – nya säsonger av gamla serier!

Fröken Frimans krig


Säsong två av Fröken Frimans krig har premiär på juldagen, så tekniskt sett inte nästa år, men den får vara med ändå. Den bästa svenska serie jag sett de senaste åren (och antagligen den enda, men äsch) är tillbaka och den här gången kämpar Dagmar Friman och hennes vänner och vapendragare inte bara för sin butik, utan också för kvinnors rösträtt. Tjusigt kostymdrama och kvinnohistoria är nog exakt vad en behöver efter julaftonskoman. Läs vidare ...

Downton Abbey – slutet är nära

Kostymdramat Downton Abbey sjunger på sista versen och igår sändes det sista vanliga avsnittet. Helt slut är det inte än, för det kommer som vanligt en julspecial 25 december och den blir den riktiga finalen. Själv följer jag den på SVT Play och har därmed bara sett fyra avsnitt – och har dessutom lyckats låta bli att spoila mig själv angående resten av säsongen. Läs vidare ...

Bomb Girls: ”If you sew buttons, you can thread a detonator”

Eftersom jag känner lite att det är min plikt i livet att ge ouppmärksammade kvinnocentrerade kanadensiska serier lite retroaktiv kärlek, återpublicerar jag det här (något omskrivna) inlägget om Bomb Girls från In Another Library.

Bomb Girls är en serie om 18 avsnitt uppdelade i två säsonger och utspelar sig i början av 1940-talet under andra världskriget då kvinnor fick kliva in i bland annat fabriker för att fylla de jobb som männen som var ute och stred på andra sidan Atlanten lämnat efter sig. Den Toronto-belägna fabrik kvinnorna i Bomb Girls arbetar på tillverkar, som seriens namn antyder, bomber. Det är ett tungt och riskfyllt arbete men såväl den frihet en egen lön för med sig som chansen att hjälpa deras soldater att vinna kriget gör det värt mödan. Läs vidare ...

Sing me a song of a lass that is gone

Det här inlägget är en del av Fiktiviteters temahelg Resor i tid och rymd.

Ingen resa i rymd här, men däremot i tid. Tv-serien Outlander, baserad på Diana Gabaldons mycket populära böcker, handlar om brittiska Claire Randall, som efter andra världskrigets slut reser till Skottland med sin man. De har varit åtskilda under kriget – han som soldat, hon som sjuksköterska – och resan är en sorts andra bröllopsresa. Men ett besök vid en stencirkel kastar iväg Claire tillbaka till 1700-talet, där hon både kärar ner sig i kiltbäraren Jamie och blir inblandad i diverse politiska spänningar mellan Skottland och England. Läs vidare ...

Den bästa tv-serien som ingen tittade på

Nu har jag gjort det igen: Börjat skriva en kommentar till ett av Annas inlägg, men sedan gjort ett eget inlägg av den eftersom den blev lite lång. Rubriken syftar på att i mitt lilla tv-hörn av internet var det fan ingen som snackade om den här serien (utöver Anna då).

Jag menar Strange Empire. Jag må använda ordet ”tv-sorg” mest på skoj, men jag är på allvar ledsen över att den tog slut i förtid. Vad som gör mig mest ledsen med att förlora denna drömska, leriga, subversiva feministwestern efter bara en säsong är att den första säsongen så tydligt bara var en början, en glimt av vad den skulle kunna bli. Och då menar jag inte främst att det är tråkigt med oavslutade trådar, även om det såklart är tråkigt, utan att det fanns så himla mycket potential som inte fick uppfyllas. Så många möjligheter som sprack, så många karaktärer och relationer som inte fick växa. Läs vidare ...