Jessica Jones, del 2: Nightmare Barbie’s Dreamhouse bullshit

Spoilervarning för hela säsong ett av Jessica Jones!

Jessica Jones är ju som bekant den andra kvinnocenterade installationen i MCU efter Agent Carter och precis som i dess systerserie behandlas sexism som ett återkommande tema. Även om jag tyckte mycket om Agent Carter och det egentligen känns onödigt att dra paralleller tycker jag att Jessica Jones behandlar ämnet på ett betydligt mer skickligt vis – mindre sexistiska schablonkaraktärer som tar upp plats, mer fokus på kvinnor och relationer dem emellan och med manliga antagonister som framgår som så mycket mer skrämmande på grund av att de faktiskt är tredimensionella karaktärer och inte karikatyrer. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg är Tennants Kilgrave djupt obehaglig, mycket på grund av hur trevlig och charmig han kan vara – så länge han får som han vill. Eller som en annan recensent uttryckte det: “[Kilgrave’s] superpower is being a straight white man in America”. Läs vidare ...

Jessica Jones, del 1: What doesn’t kill you makes you stranger

Netflix är ju som bekant den ultimata enablern när det gäller att maratontitta tv-serier (numera skippar till och med tjänsten själv över intro-sekvensen när nästa avsnitt hoppar på automatiskt så att en inte längre behöver ta sig upp ur soffan för att slippa se det irriterande många gånger i rad) och när en har en seg helg där en inte orkar så mycket annat än att slöa är det väldigt lätt att dra igenom hela säsonger på kort tid. Mitt senaste maratonprojekt utgjordes, föga förvånande, av Jessica Jones (när och varför tappades A.K.A.-biten av titeln bort, förresten?), den andra av de fem tv-serier Marvel gör tillsammans med Netflix och som hade premiär 20 november. Jag har ännu inte sett mer än tre avsnitt av Daredevil, så jag gissar att min recension kommer vara en av de få som inte diskuterar Jessica Jones i förhållande till den. Läs vidare ...

En titt på hösten

Några av höstens nya tv-serier som jag har tänkt se, eller i alla fall hade tänkt se:

Scream Queens (Fox), började i september. Jag var rätt pepp på Ryan Murphys slasherparodi om sorority-tjejer som dör våldsamt, men efter två avsnitt kände jag tyvärr mest ”meh”. Eller som jag skrev på Twitter för ett tag sedan: jag förväntade mig gapigt, oförskämt och roligt, men fick mest gapigt och oförskämt. Och inte nog med att det inte var särskilt kul (lite underhållande var det ju, men inte tillräckligt för att väga upp det vulgära): det var inte heller ett dugg läskigt, inte ens lite spännande. Jag låter den vara tills vidare och kollar hur recensionerna låter när hela säsongen har gått. Läs vidare ...