Central Intelligence: ”You’re like Jason Bourne in jorts!”

Häromkvällen var jag och såg actionkomedin Central Intelligence med Dwayne Johnson och Kevin Hart i huvudrollerna på bio tillsammans med Nahal och hennes syster. Filmen handlar om Bob Stone som återvänder till sin hemstad för sin high school reunion och söker upp sin enda och bästa vän från skolan, Calvin Joyner, för att ses för första gången på tjugo år. Vad Calvin inte vet är att Bob, som var skolans mest utsatta mobboffer under skolåren, har blivit en hemlig CIA-agent och är på väg att dra in honom i ett komplicerat terroristfall.

Läs vidare ...

If the apocalypse comes, beep me

Min relation till X-men började redan för 16 år sen då den första X-men-filmen gick på bio. Ett par år har gått sen dess och jag har inte riktigt hängt med i hajpen. Jag har varken sett alla Wolverine-filmerna eller läst serietidningarna.  Dock har filmerna kvalitéer som jag uppskattar; hjältar med superkrafter, humor och episka fajter.

Läs vidare ...

Master of None: ”Frozen yoghurt? That’s ice cream for losers”

Master of None är en komediserie skapad av Aziz Ansari och Alan Yang, båda kända från Parks and Recreation – Yang som producent och manusförfattare och Ansari som Tom Haverford, en narcissistisk ung man med ambitiösa affärsidéer och dyr smak. Till en början hade jag väldigt svårt för Ansaris karaktär när jag började titta på Parks and Rec, men allteftersom (i takt med att manusskrivandet för serien överlag blev bättre) började han växa och blev en av seriens bästa karaktärer. Därefter har jag sett delar av Ansaris ståupp-repertoar där han ofta tar upp viktiga frågor rörande rasism och sexism på humoristiska vis och då Master of None beskrivits som en tv-serieversion av hans ståupp-show kände jag att den verkade värd en chans.

Läs vidare ...

Brooklyn 99

Foxs humorserie Brooklyn Nine-Nine har blivit min bästa feel good-serie. Det är Brooklyn Nine-Nine jag tittar på när jag tar en lunchpaus från skolarbetet och behöver rensa hjärnan lite. Brooklyn Nine-Nine åker ofta på om jag har en dålig dag eller huvudvärk. Den är rolig och mysig och, viktigast av allt, varje avsnitt är bara tjugo minuter långt – perfekt när en vill ha bra tv-underhållning men inte orkar engagera sig i något alltför långdraget.

Läs vidare ...

I ain’t afraid of no ghosts

Nu är det dags att bekänna en sak för er, kära läsare.

Jag är lite av en fegis.

Jag tål inte splatterskräck, tortyrscener och blod. Jag dör av nervositet då det är sån där spännande musik och någon hoppar ut från ett gömställe med blodig kniv. Jag drömmer mardrömmar om jag ser en film som skrämmer mig, även om det är Gremlins (tydligen, testade det häromdagen).

Läs vidare ...