Voltron – Badass Robot Lions in Space (reboot)

Voltron – Legendary Defender poster 2016

Voltron – Defender of the Universe poster från 80-talet

Återigen skriver jag om en animerad serie (it seems to have become my thing?), men jag tycker verkligen den här är värd att nämnas. Voltron: Legendary Defender på Netflix är en reboot av en gammal animerad mecha-serie från 80-talet och ger en riktigt nostalgisk känsla med de actionfigur-vänliga robotarna, split screens och transformationssekvenserna som upprepas varje episod (tänk sekvenserna när Sailor Moon blir Sailor Moon, fast med robotar). Den hade premiär i juni 2016 och första säsongen, bestående av 11 episoder är avslutad, med en andra säsong planerad. Storyn är (på ytan) mycket enkel. Fem personer sätts ihop till ett lag som ska försvara universum mot ondska. De får alla varsitt högteknologiskt robotlejon som de styr från cockpiten i huvudet på lejonet och de kan kopplas samman till en stor superrobot vid namn Voltron (cue transformationssekvensen). Såklart så är universum fullt av onda utomjordingar, i det här fallet coola lila rymdkatter. Läs vidare ...

Thomas Kinkade’s Christmas Cottage

Julen är här, och vad är då bättre än en tvättäkta julfilm, rekommenderad av Onda Cirkeln?

Jag gillar så klart julfilmer, mitt Flanellskorte-inlägg till trots. Det finns en lång tradition hemma hos mig att se ett par varje julhelg. Medan Du Sov, It’s a Wonderful Life och Hogfather är några av mina favoriter. En nyare favorit är även Thomas Kinkade’s Christmas Cottagesom jag tänkte tipsa er om. Läs vidare ...

Den moderna Scrooge

Julfilmernas tid är kommen!

Jag är såld på sentimentala, romantiska rullar, och när det kommer till denna genre finns det inget bättre än julfilmer. Jag har nog sett det mesta som finns där ute, på gott och på ont. Allt eftersom har jag också börjat ana en trend i julfilmernas budskap (förutom då att julen är en tid för kärlek och familj). Jag har börjat inse vad deras bild av det ideala lyckliga livet är och vad som krävs för att nå det. Läs vidare ...

Sorry doktorn, the pepp is gone

Jag såg igenom Doctor Who under 2014 och föll handlöst för serien. Jag älskar kontrasterna, i ena stunden får hjältarna uppleva slutet av universum, i andra stunden kastas de tillbaka till det vardagliga och går och äter fish and chips. Sure, det finns en hel del lågbudget-monster men upplägget är fantasirik, gripande och hissnande.  Följeslagarna är helt vanliga människor (isch), men de är otroligt betydelsefulla för doktorn, och vissa av dem som River Song och Rose är så magnifika att de skulle kunna bära serien helt själva. Läs vidare ...

Lång dags färd mot trivsam rymdaction

Ett TV-minne från när jag var liten. Sitter i köket en kväll, middagen är något sånär undanstökad men jag har vänt ryggen till för att titta på TV. Möjligen rynkar mina föräldrar på näsan åt att jag inte ägnar mer intresse åt maten och att umgås med min familj, funderar säkert på om det var så välbetänkt att ställa en TV i köket. Jag märker det knappt, jag är redan uppslukad. Vet inte vad det är för program, jag hade väldigt sällan koll på vad som var vad i den åldern. Något med utomjordingar och annorlunda kulturer och häftiga vapen och blinkande manicker. Jag älskade det. Allt med minsta anknytning till rymden var såå häftigt. Allt som uppenbarligen inte utspelade sig i vår värld, vår verklighet, fångade mig. Läs vidare ...