Person of Interest och fallet med den mörkhåriga kvinnan

Jag vet ingenting om Person of Interests casting director, men jag är ganska säker på att jag vet vilken typ av kvinnor hen föredrar.

Person of Interest är en slags low-key cyberpunk-thriller som handlar om en man som byggt en maskin som genom att filtrera information från alla typer av övervakningsutrustning kan förutse när en person befinner sig i fara. Han rekryterar en föredetta FBI-agent som han samarbetar med för att förebygga farorna. Jag är drygt halvvägs genom säsong två och hittills är det en bra om än extremt snubbig serie. Jag står ut med det dels eftersom jag vet att det kommer bli bättre snart och dels eftersom de kvinnliga karaktärer som faktiskt dyker upp, speciellt de som är återkommande, generellt är väldigt bra skrivna. Men de ser ju alla likadana ut. Läs vidare ...

Postapokalyps när det är som bäst

Jag måste erkänna att jag dömde ut The 100 första gång jag såg en poster om den. Jag fick för mig att detta är en i raden av postapokalypser där alla ser nyduschade och superfräscha ut (när hinner de duscha och var får de tag på hårgelé?).

Ska jag vara helt ärlig så är jag också trött på YA-tropen ”Tonåringar måste kämpa för sin överlevnad, de vuxna är frånvarande eller oansvariga”. Läs vidare ...

Interstellar


Jag såg Interstellar igår och den var jättebra! (Ja, jag vet, jag är lite sent på det.)

Interstellar handlar om en framtid där jordens resurser är på väg att ta slut och klimatet börjar bli för dåligt för att mänskligheten ska överleva. Stora dammoln väller in över städerna så gott som varje vecka, mjöldaggen frodas i den kväverika atmosfären. Likväl måste alla odla mat, för den andel av produkterna som klarar sig behövs. Läs vidare ...

Time is of the essence

Detta inlägg är en del av Fiktiviteters temahelg om resor i tid och rymd. Jag kommer prata om vad jag älskar med tidsresor och så kommer jag tipsa om några Fia-Favoriter. Checka gärna in Marias inlägg imorgon kl 14 med!

Varför tidsresor?

Mitt specialintresse inom litteratur, film och tv-serier är tidsresor. Jag älskar spekulationen om determinism å ena sidan och makten över det egna ödet å andra sidan. Hur allt har betydelse. Allt från de små vardagliga tingen, till de stora valen, och de människor vi väljer att omge oss med. Jag gillar också när tidsresenärer besöker andra epoker och ser den tiden genom nutidens filter. Det är intressant att se hur vi tolkar det som varit, men också hur vi tänker oss att människor som levde förr tolkar den värld vi har idag. Läs vidare ...

Ner från hyllan, upp på skärmen.

Höstens tv-serier drar igång nu under skiftet mellan september/oktober, men för oss som inte bara vill veta vad som går att titta på nu nu nu, men också en bra bit framöver, så har det varit en hel del bok-relaterad info att luska fram (ja, alltså, ni andra läsare behöver ju inte luska alls, ni kan ju bara besöka Onda Cirkeln…). Läs vidare ...

Sorry doktorn, the pepp is gone

Jag såg igenom Doctor Who under 2014 och föll handlöst för serien. Jag älskar kontrasterna, i ena stunden får hjältarna uppleva slutet av universum, i andra stunden kastas de tillbaka till det vardagliga och går och äter fish and chips. Sure, det finns en hel del lågbudget-monster men upplägget är fantasirik, gripande och hissnande.  Följeslagarna är helt vanliga människor (isch), men de är otroligt betydelsefulla för doktorn, och vissa av dem som River Song och Rose är så magnifika att de skulle kunna bära serien helt själva. Läs vidare ...

”We all have our roles to play” – Orphan Black säsong 3

Innehåller spoilers för Orphan Black säsong tre.

Tredje säsongen av Orphan Black tar sin början några veckor efter Sarah och Kiras flykt från DYAD som mynnade ut i avslöjandet om att Leda inte var det enda klonprojektet igång – medan DYAD utvecklade Leda, producerade militären Castor, en serie manliga kloner. Mot sin vilja blir Sarah snabbt uppsvept i Castorprojektets intriger, medan hennes systrar kämpar vidare för att hålla ställningarna i sina egna liv. Läs vidare ...

SyFy satsar på The Expanse

Det var många som reagerade när SyFy slutade fokusera på science fiction och pysslade mer med spökjägeri och wrestling där under några år. Nu verkar det ju som att någon försöker styra skutan tillbaka igen och de har börjar klämma ur sig en och annan SF-serie igen.

Just nu ser jag mest fram emot att få reda på om The Expanse är så bra som den verkar kunna bli. Läs vidare ...

Myrmannen

Jag gick och såg Ant Man i fredags och tänkte precis samma sak. ”Wow, I can’t wait and see how stupid that’ll be.

Jag hade knappt sett trailern innan och har väldigt dålig koll på denna Marvel-karaktär över lag, så jag visste faktiskt inte riktigt vad jag skulle tro, annat än att jag sett twitterkonversationen mellan Nahal och Frida där de förkastar den och tycker Marvel kunde gjort en Wasp-film istället. Läs vidare ...

Lång dags färd mot trivsam rymdaction

Ett TV-minne från när jag var liten. Sitter i köket en kväll, middagen är något sånär undanstökad men jag har vänt ryggen till för att titta på TV. Möjligen rynkar mina föräldrar på näsan åt att jag inte ägnar mer intresse åt maten och att umgås med min familj, funderar säkert på om det var så välbetänkt att ställa en TV i köket. Jag märker det knappt, jag är redan uppslukad. Vet inte vad det är för program, jag hade väldigt sällan koll på vad som var vad i den åldern. Något med utomjordingar och annorlunda kulturer och häftiga vapen och blinkande manicker. Jag älskade det. Allt med minsta anknytning till rymden var såå häftigt. Allt som uppenbarligen inte utspelade sig i vår värld, vår verklighet, fångade mig. Läs vidare ...

The 100: ”Hurry up and save the world”

CWs YA-serie The 100 är ett postapokalyptisk actionäventyr baserad på en roman av Kass Morgan med samma namn och utspelar sig i en avlägsen dystopisk framtid där jorden ödelagts av ett långvarigt kärnvapenkrig. En spillra av mänskligheten har bosatt sig på en rymdstation där de gör vad de kan för att överleva, men efter närmare hundra år uppe i skyn börjar stationen sakta men säkert falla sönder. Historien tar sin början när Clarke Griffin och 99 andra ungdomsbrottslingar skickas ned på jorden för att undersöka om den kan tänkas bli beboelig igen. Men väl där nere upptäcker de att jorden kanske inte var fullt så övergiven som de trott och ungdomarna hotas snart av såväl yttre fiender som inre slitningar. Läs vidare ...

Varför alla borde se Sense8

Jag fastnade häromveckan framför en ny tv-serie på Netflix som heter Sense8. Den handlar om ett så kallat kluster, åtta människor från olika delar av världen som en dag vaknar upp och är sammanlänkade via telepati. De kan känna vad dom andra känner, se vad dom andra ser, veta vad dom andra vet. De börjar kommunicera med varandra och försöker ta reda på vad som hänt. Läs vidare ...