the 100 – Den onda cirkeln

The 100, säsong 3: ”How you reach the goal matters, too”

25 maj 2016Anna 1 kommentar

Förra veckan sändes sista avsnittet av säsong tre av The 100. Som alla som följt den här bloggen vet så har The 100 varit lite av en bergochdalbana för mig – jag älskade de första två säsongerna, blev sjukt taggad på början av säsong tre och tappade närapå helt intresset när serien halvvägs genom den deteriorerade i någon slags tragisk shockvalue-döda-alla-som-inte-är-vita-dudes-spiral av strunt. Jag var tillräckligt hooked på serien för att fortsätta titta trots att varje efterföljande avsnitt gjorde mig mer och mer besviken – fram tills de sista två, ”Perverse Instantiation” del 1 och 2, där serien lyckas återfå åtminstone lite av sin forna storhet. (Vilket inte betyder att jag förlåtit dem för Lexa eller Lincoln. Eller Hannah. Eller Monroe. Eller Anya.) Läs vidare ...

The 100 och döden

5 april 2016Anna 3 kommentarer

Det senaste avsnittet av The 100 ”Stealing Fire” avslutades med att en svart man släpades ut ur en fängelsecell i kedjor för att knäböjande avrättas i en lerpöl i en extremt grafiskt detaljerad slow-motionsscen. Två avsnitt efter att The 100 hamnat i hetluften då de efter en hel säsongs queerbaiting dödat Lexa, dör ytterligare en av seriens minoritetskaraktärer och fanfavoriter på ett vad som känns som närapå utstuderat grymt vis. Utförandet av Lexas död fick (och får fortfarande) kritik för hur seriens skapare använt henne och hennes förhållande med Clarke som en PR-kampanj för att sedan döda henne på exakt samma vis som Tara i Buffy dog – händelsevis den dödsscen som blivit det exempel som främst associeras med intåget av The Dead Lesbian Trope på amerikansk tv. Läs vidare ...

Jus drein jus daun

18 mars 2016Anna 4 kommentarer

Spoilervarning för The 100 3×07.

Jag hade tänkt skriva ett genomtänkt inlägg om Lexas död på The 100, om queerbaiting och hur HBTQ-karaktärer får fungera som billiga marknadsföringsverktyg, om serieskapare som gör serier fulla av roliga, smarta intertextuella referenser men tror att deras berättelser är unika, visionära snöflingor när det gäller representationspolitik, om hur CW borde lärt sig sin läxa redan med Sara Lance och Nyssa al Ghul, om hur jag i en värld där tv- och filmrepresentationen av queera kvinnor inte främst bestod av 1) tragedi, 2) mjukporr skapad av män för män, eller 3) en otrevlig kombination av ovanstående, skulle tyckt att ”Thirteen” var ett fantastiskt avsnitt, och det faktum att Lexas dödsscen är så gott som en exakt repris av Taras i Buffy känns snudd på sadistiskt, men jag är dränkt i tentaplugg och orkar inte. Läs vidare ...

The Soundtracks – Introt till en Soundtrackvecka + Fias fem favoriter

27 februari 2016Fia 5 kommentarer

För några veckor sen så kom vi i Onda Cirkeln fram till att vi skulle ha en Soundtrack-vecka. Jag blev lyrisk! Äntligen får jag ett tillfälle att prata om film- och tv-seriemusiken som slagit an en sträng (pun intended) hos mig. Ända sen jag var liten har jag varit en soundtrack-lyssnare. Kommer än ihåg hur uppslukad jag var av musiken från Days of thunder med Last note of freedom och Gimme some lovin’, eller X-Files tv-soundtrack med Red right hand etc. Läs vidare ...

The 100 3×01: ”I did what I had to do, that’s all”

27 januari 2016Anna 1 kommentar

Innehåller spoilers för The 100 säsong tre.

Det är äntligen nytt år och våra favoritserier har börjar återkomma, tjohej! I fredags hade jag en episk tv-tittardag med säsongspremiärer av Agent Carter, Legends of Tomorrow och – bäst av allt – The 100. Första avsnittet för säsongen heter ”Wanheda, Part One” och refererar till Clarke som efter att ha bränt trehundra Trikru-krigare till döds i säsong ett och besegrat deras största fiende the Mountain Men genom att döda dem allihop i säsong två har blivit en legend bland Trikru: Wanheda, Commander of Death. När säsong tre tar sin början lever hon ute i den djupa skogen, så långt borta från allt som påminner henne om vad hon gjort som hon kan komma, och lajvar Trikru med rödfärgat hår och livnär sig genom att brottas med stora kattdjur. Läs vidare ...

Kära återseenden i januari

19 december 2015Anna 2 kommentarer

Snart är det nytt år vilket innebär nya serier, men framförallt – nya säsonger av gamla serier!

Fröken Frimans krig

Säsong två av Fröken Frimans krig har premiär på juldagen, så tekniskt sett inte nästa år, men den får vara med ändå. Den bästa svenska serie jag sett de senaste åren (och antagligen den enda, men äsch) är tillbaka och den här gången kämpar Dagmar Friman och hennes vänner och vapendragare inte bara för sin butik, utan också för kvinnors rösträtt. Tjusigt kostymdrama och kvinnohistoria är nog exakt vad en behöver efter julaftonskoman. Läs vidare ...

Postapokalyps när det är som bäst

4 november 2015Fia 10 kommentarer

Jag måste erkänna att jag dömde ut The 100 första gång jag såg en poster om den. Jag fick för mig att detta är en i raden av postapokalypser där alla ser nyduschade och superfräscha ut (när hinner de duscha och var får de tag på hårgelé?).

Ska jag vara helt ärlig så är jag också trött på YA-tropen ”Tonåringar måste kämpa för sin överlevnad, de vuxna är frånvarande eller oansvariga”. Läs vidare ...

The 100: ”Hurry up and save the world”

11 augusti 2015Anna 8 kommentarer

CWs YA-serie The 100 är ett postapokalyptisk actionäventyr baserad på en roman av Kass Morgan med samma namn och utspelar sig i en avlägsen dystopisk framtid där jorden ödelagts av ett långvarigt kärnvapenkrig. En spillra av mänskligheten har bosatt sig på en rymdstation där de gör vad de kan för att överleva, men efter närmare hundra år uppe i skyn börjar stationen sakta men säkert falla sönder. Historien tar sin början när Clarke Griffin och 99 andra ungdomsbrottslingar skickas ned på jorden för att undersöka om den kan tänkas bli beboelig igen. Men väl där nere upptäcker de att jorden kanske inte var fullt så övergiven som de trott och ungdomarna hotas snart av såväl yttre fiender som inre slitningar. Läs vidare ...