First rule of clone club

Orphan Black är över och åtminstone en av oss har haft en gråtstund över det. Själv har jag inte sett sista säsongen än, utan har ägnat den senaste tiden åt att se om allt först. Jag kände att jag nog hade glömt mycket och ville återuppleva hela pusslet från början. Det var verkligen rätt beslut – jag hade glömt hur mycket som helst, märkte jag snabbt. Nu tänker jag skriva ett (antagligen kort och inte särskilt strukturerat) inlägg om varje säsong. Läs vidare ...

The Living and the Dead

Jag skrev i början av veckan att ni borde se The Living and the Dead. Here’s why.

Det är slutet av 1800-talet i England. Gifta paret Appleby – psykologen Nathan och fotografen Charlotte – flyttar från staden till landet i Somerset för att ta över Nathans familjs gård. Det är en omställning med utmaningar för alla inblandade. Charlotte är väldigt intresserad av lantbruk och har många idéer om förnyelse, men hon saknar praktisk erfarenhet och alla som jobbar på gården är såklart inte intresserade av att lyssna på en ung kvinna som har ”lärt sig lantbruk från böcker”. För Nathan river livet i Shepzoy i oläkta sår. Innan Charlotte hade han en annan fru och ett barn, ett barn som drunknade i gårdens damm. Och som om inte de väldigt verkliga problemen som sorg och skuld och hot om dålig skörd var nog, verkar Shepzoys alla gamla spöken och osaliga andar vakna. Det börjar med att prästens dotter blir besatt, och snart har de flesta i byn upplevt något underligt. Även Nathan, som ju är en utbildad man som tror på vetenskapen, ser saker han inte kan förklara på något rationellt vis. Läs vidare ...

Kostyminspiration

Eftersom det är Halloween känns det passade att posta det här gruppfotot med All Hallows-utklädnader ur BBC:s utmärkta spökminiserie The Living and the Dead:

Jag kommer nog att skriva mer om The Living and the Dead när jag har sett klart, men om jag inte gör det: Den är asbra. Se den.

American Gothic

En annan tv-serie som inte heller kan kallas bra, men däremot underhållande, är mordsåpan American Gothic i tretton avsnitt. Den utspelar sig i Boston alldeles nyss (någon i andra halvan av säsongen hann nämna Brexit), och handlar om en rik familj som måste omvärdera om de verkligen känner varandra, efter att pappan dör och det visar sig att han kanske hade något att göra med seriemördaren Silver Bells Killer. Läs vidare ...

Dead of Summer

För någon vecka sedan insåg jag att det jag såg fram emot mest i tv-väg var säsongsavslutningen av flaggviftande hjältedravlet The Last Ship. Om inte det är ett tecken på att jag inte har följt någonting riktigt bra på ett tag så vet jag inte vad det är. Så vad har jag tittat på för undermåliga grejer? En av dem är Dead of Summer. Läs vidare ...

Voltron – Badass Robot Lions in Space (reboot)

Voltron – Legendary Defender poster 2016

Voltron – Defender of the Universe poster från 80-talet

Återigen skriver jag om en animerad serie (it seems to have become my thing?), men jag tycker verkligen den här är värd att nämnas. Voltron: Legendary Defender på Netflix är en reboot av en gammal animerad mecha-serie från 80-talet och ger en riktigt nostalgisk känsla med de actionfigur-vänliga robotarna, split screens och transformationssekvenserna som upprepas varje episod (tänk sekvenserna när Sailor Moon blir Sailor Moon, fast med robotar). Den hade premiär i juni 2016 och första säsongen, bestående av 11 episoder är avslutad, med en andra säsong planerad. Storyn är (på ytan) mycket enkel. Fem personer sätts ihop till ett lag som ska försvara universum mot ondska. De får alla varsitt högteknologiskt robotlejon som de styr från cockpiten i huvudet på lejonet och de kan kopplas samman till en stor superrobot vid namn Voltron (cue transformationssekvensen). Såklart så är universum fullt av onda utomjordingar, i det här fallet coola lila rymdkatter. Läs vidare ...

Just noise in the system

Jag reagerade med blandade känslor när jag hörde att Person of Interest skulle läggas ned efter en femte avslutande och dessutom nedkortad säsong. Å enda sidan kändes det bra att serien skulle få avslutas på topp istället för att pågå för länge och hinna försämras och att en säsong på tretton avsnitt snarare än 22 bara skulle göra serien gott genom att eliminera filler-avsnitten. Å andra sidan kändes det tråkigt eftersom det alltid är trist när en serie en älskar läggs ned, trots att en vet att inget bra varar för evigt. Sista avsnittet, return 0, sändes för ett par veckor sedan och jag tänkte att det var dags att sammanfatta mina tankar kring sista säsongen. Läs vidare ...

Sommar-tv

Vi har sommarplaner!

Maria: Jag har verkligen ingen koll på vad som är nytt i sommar. Nada. Men jag kommer såklart att följa andra säsongen av UnREAL, som var förra sommarens antagligen bästa nya grej. Sommar betyder också ny säsong av OITNB, som jag redan har sett. Jag och sambon har börjat se Person of Interest, som verkar lovande. Annars kommer jag nog mest att titta ikapp serier jag brukar följa, men har hamnat sådär en halv säsong efter med, som Agents of SHIELD eller sådär sju andra – det har inte varit en bra vår för mitt tv-tittande. Eller plocka upp The Americans igen, en väldigt bra spionserie som jag av någon anledning inte har sett på länge. Eller så skiter jag allt och ser om Spartacus. Det börjar dags, eller vad säger du, Anna? ;) Eller så kommer jag inte se något alls för att jag kommer att resa större delen av min semester. Vi får se, helt enkelt. Läs vidare ...

The wolves will bring Paradise

Wolf’s Rain är en episk berättelse om instinkt, filosofi, osannolika möten och i mitten av detta de komplexa relationerna mellan karaktärerna. Det finns tre raser i den här dystopiska världen; människor, vargar (som även kan se ut som människor) och de som kallas ”the Nobles”. Huvudberättelsen rör sig runt fyra vargar, som på märkliga vägar samlas kring ett syfte, och det syftet är att finna Paradiset. Enligt legenden kan endast vargar finna vägen, och för att göra det behöver de ”Lunar Flowers”, blommor som endast blommar i månsken. Låter corny, men i det här fallet finns det en artificiellt skapad ”Lunar Maiden”, Cheza, en blomma med ett medvetande, som ska hjälpa dem att öppna vägen till Paradiset. Birollernas berättelser är också en stor del av seriens starka punkter med flera intressanta karaktärer. Det är politiska maktspel, tragedier, kärlek och plot twists, allt en bra berättelse kan tänkas behöva. Du känner för karaktärerna och blir bländad av hur vacker berättelsen är. Läs vidare ...

The 100, säsong 3: ”How you reach the goal matters, too”

Förra veckan sändes sista avsnittet av säsong tre av The 100. Som alla som följt den här bloggen vet så har The 100 varit lite av en bergochdalbana för mig – jag älskade de första två säsongerna, blev sjukt taggad på början av säsong tre och tappade närapå helt intresset när serien halvvägs genom den deteriorerade i någon slags tragisk shockvalue-döda-alla-som-inte-är-vita-dudes-spiral av strunt. Jag var tillräckligt hooked på serien för att fortsätta titta trots att varje efterföljande avsnitt gjorde mig mer och mer besviken – fram tills de sista två, ”Perverse Instantiation” del 1 och 2, där serien lyckas återfå åtminstone lite av sin forna storhet. (Vilket inte betyder att jag förlåtit dem för Lexa eller Lincoln. Eller Hannah. Eller Monroe. Eller Anya.) Läs vidare ...

”I’ve never saved the world before. Feels good”

Fia: Legends of Tomorrow som kom i januari har snabbt blivit min nyaste favorit-show efter Wynonna Earp (nu när The 100 lagt sig till med tråkiga fasoner). Kanske var det tidsresorna. Kanske var det Arthur Darvill. Kanske var det Captain Canary-shippen som jag stenhårt håller fast vid. Det är en underhållande serie, stundvis rätt spännande, men det jag gillar bäst är nog att den lyckas vara väldigt rörande och fin med. Det har börjat bli rutin att jag och Anna snackar efter varje avsnitt, och nu när sista avsnittet kom så har vi båda kastat oss över det och tänkte nu sammanfatta våra tankar kring hela säsongen. Läs vidare ...

”Things will definitely be different this time”

Trailern för femte och sista säsongen av Person of Interest är här! Till skillnad från de tidigare säsongerna består den här bara av tretton avsnitt, vilket antagligen inte är en direkt nackdel då de tidigare 22-avsnittssäsongerna innehållit en del filler-avsnitt, men samtidigt känns det sorgligt att den här fantastiska serien tar slut då den ändå hållit en imponerande jämn kvalité under sina fyra långa säsonger. Läs vidare ...

Första titten på Wynonna Earp

Syfys nya övernaturliga Västern-serie Wynonna Earp, gjord av en av skaparna till Lost Girl och Killjoys, är baserad på serietidningarna med samma namn som handlar om en fiktiv ättling till den historiska figuren Wyatt Earp, en av Vilda Västerns mest kända revolvermän. Wynonna är hans barns barnbarn och det vilar en förbannelse över hela hennes familj – Wyatt avrättade 77 brottslingar under sin livstid och när varje ny Earp-ättling fyller 27, vaknar dessa 77 till liv igen som odöda kannibaler. Ättlingens jobb är att skicka tillbaka dem till helvetet med hjälp av Wyatts revolver, Peacemaker, och först när en ättling lyckats döda alla 77 kommer familjen få frid. Läs vidare ...

Helix

När jag först hörde talas om tv-serien Helix för några år sedan blev jag först förväntansfull. Inte bara för att Battlestar Galactica-skaparen Ronald D. Moore hade sitt namn på en tv-serie för första gången på ett antal år, utan för platsen: att farligt virus bryter ut på en arktisk forskningsstation. Jag älskar snöiga miljöer, platser som är lite avskurna från omvärlden, och få saker skrämmer mig som virusberättelser. Här fanns klar potential för klaustrofobisk stämning i en vild, ödslig miljö. Läs vidare ...