The girls are back in town.

Det första riktiga serieinlägget här på Onda Cirkeln, var Marias inlägg om Gilmore Girls. Hon hade börjat se om serien från början. Flera andra jag känner har fortfarande inte släppt Gilmore Girls av olika skäl: för att Luke och Lorelai inte blev tillsammans, för att Rory och Jess inte fick varandra, för att Amy Sherman-Palladino inte ens skrev sista säsongen utan fick gå pga kontraktsgräl (känner någon som inte ens såg sista säsongen av just detta skäl).

Jag själv var aldrig ett stort fan. Det gick på tv när jag gick högstadiet/gymnasiet och ibland tittade jag och ibland inte. Ibland var det kul och många gånger var det irriterande, och Stars Hollow var alltid en creepy mardrömsby för mig. Men, som sagt, kärleken på internet till Gilmore Girls är ännu stor.
Därför tänkte jag vidarebefordra nyheten jag idag snappat upp via sociala medier, styrkt av artiklar på Tvdags.se och tvline.com:

Gilmore Girls kommer tillbaka!
Warner Bros har förhandlat klart och lämnar över skutan till Netflix. Sherman-Palladino är tillbaka, likaså Lauren Graham och Alexis Bledel och ett antal andra ur leden. Morfar Gilmore har tyvärr gått bort (i verkliga livet), och Sookie lär inte dyka upp pga att McCarthys Hollywood-schema är galet. Dean är numer en Sam som jagat demoner i 11 år, så ja – alla kommer ju inte tillbaka. Men det planeras att bli fyra 90 minuters avsnitt, alltså fyra filmer, och Sherman-Palladino glädjs alltså åt att äntligen få avsluta som hon tänkt, och leda berättelsen dit hon planerat att den skulle.

För mig personligen är det ju mer en ”meh” upplevelse, men då jag redan sett inlägg i stil med ”OMGOMGOMGOMG” så misstänker jag att alla inte delar mina känslor.
Jag kan tänka mig dock, glädjen i när något man sett och investerat i och älskat, får en andra chans.

2 kommentarer

  1. Hm. Även om jag tycker att det är roligt och hoppas att det nya blir bra, så är jag mera på nivån ”intressant” än ”OMGOMGOMG”. ;) Kanske för att GG är inte en sån serie där jag känner att jag blev snuvad på något. Den gick fan i sju säsonger, så man kan ju inte säga att den blev för kort eller lades ner i förtid eller liknande. Jag är känner inte att jag behöver mer, även om det säkert blir kul att återse karaktärerna i äldre versioner. Man kan aldrig få för mycket Emily Gilmore.

    Fast att jag inte känner detta behov kan ju ha att göra med att jag i stort sett inte kommer ihåg någonting av sista säsongen, som ju många är arga på. Jag har inte kommit dit i min omtittning än, och har fan inga minnen av förra gången jag såg den. Kanske kommer att ändra mig sedan och sälla mig till dem som vill ha ett nytt slut. xD

    (Och ja, Stars Hollow är jättecreepy.)

  2. Jag gillade också Emily. Mest gillade jag Lane, de gjorde inte henne rättvisa…

    Läste en artikel där skribenten hoppades att man skulle skriva Emily Gilmore som en ”late in life-lesbian”. Någon som haft ett bra, vänskapligt fungerande förhållande med en man i många år för att det var så det ”skulle vara”. Men sen inser i äldre dagar att de egentligen är lesbiska, eller åtminstone bisexuella, men att tanken liksom aldrig varit aktuell för att det helt enkelt inte ”passade” i den omgivning man var i, så man hade aldrig sett på sig själv så…
    Det var intressant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *