Vilken ny serie är värd min tid?

Nu är det höst, och därmed säsongsstart för både nya och gamla serier. Men vilka ska man se, och vilka ska man skippa? Jag kan helt ärligt känna mig vilse i tv-serie-djungeln, aldrig förr har jag sett så många nya intressanta serier ploppa upp.

Som tur är så har Io9 färdigställt en checklista för oss tv-tittare med nio punkter man ska tänka på, och som extra tur är så har mina vänner på Onda Cirkeln faktiskt fyllt bloggen med massor av tips på intressanta tv-serier jag inte sett. Jag vill speciellt lyfta fram dessa inlägg: Annas Falling back into the stars, Hannas SyFy satsar på The Expanse, Nahals Ner från hyllan, upp på skärmen, Marias Den bästa tv-serien som ingen tittade på och UnREAL: ”We’re selling true love here. True love, people!”.

Jag kommer använda checklistan i höst när jag börjar kolla på de nya serierna, men har redan använt mig av, och resonerat om, checklistan gällande ett antal andra serier vi skrivit om. Detta blev resultatet.

1) Är det andra avsnittet sämre än piloten?

Det är en bra måttstock på ett sätt, och ett dålig måttstock på ett annat sätt. Det är en sak att göra ett pilotavsnitt där man försöker sälja in ett koncept, det är en annan sak att fortsätta leverera lika hög kvalité hela säsongen igenom. Piloter får oftast en högre budget än resten av serien, och måste göra leverera genom välskriven story, engagerande karaktärer och en hook som får en att vilja se vidare. Ibland går det flera månader från pilot till resten av tv-serien, och när idén får ligga och gro och puttra så kan serien ta nya riktningar.

Jag bävar – fullkomligt bävar! – inför att fortsätta se Supergirl efter att både jag och Nahal sett den tyckt den är ganska kass. Kommer det bära eller brista? Läs Nahals inlägg om Supergirlpiloten här.

Samtidigt ska man vara lyhörd för att vissa seriers story-arcs behöver tid att utveckla sig, så när man använder sig av denna parameter måste man ha i beaktande vilken slags serie man ser. Serier som Sense8 ska man ge ett par avsnitt, gärna fyra. (Den är briljant, se den!) Jag är också väldigt sugen på att se The 100 efter Annas inlägg om att serien visserligen inte börjat så bra men efter två säsonger bara blir bättre och bättre.

2) Är det strul med tv-bolaget?

Detta kan man ha i baktanken när man väljer om man ska fortsätta se en serie, inte när man väljer om man ska ge den en chans. Det var strul med Sleepy Hollows produktion redan innan serien satte gång. De kreativa viljorna drog åt olika håll, och det syntes genom att andra säsongen tog en helt annan riktning än första säsongen. Frågan är om serien vinner eller förlorar på den lösning som nu gjorts (skaparen Mark Goffman, tidigare känd för White Collar och West Wing, har lämnat produktionen). Kvar är skaparna bakom de nya adaptionerna av Star Trek och Spiderman, samt skaparen bakom Underworld-filmerna. Kan bli bra, kan bli dåligt. Upp till bevis, säsong 3!

3) Gillar du manusförfattarnas tidigare verk? 

Det ligger mycket i detta, och behöver du hjälp att välja i tv-seriedjungeln kan vara värt att kolla upp skaparna/manusförfattarna bakom serier. Hannas fina inlägg Lång dags färd mot trivsam rymdaction handlar väldigt mycket om kärleken till Joe Mallozzi som även skapat SG1 och Stargate Atlantis. Det fick Hanna, och även mig, att vilja se Dark Matter.

Ett par serieskapare jag lysstrar till är Joss Whedon, Tim Kring, Bryan Fuller, Michael Straczynski, Wachovski-syskonen, Amy Sherman-Palladino, Brannon Braga och Rob Thomas.

Jag kan också fatta intresse för en ny serie om den är inspirerad av en annan serie jag gillat, eller skapad av en skådis jag gillar. *host* Firefly *host*…

4) Är rollbesättningen fantastisk?

Se ovan.

Även om manuset är dåligt så går det faktiskt ibland att fortsätta se en serie så länge karaktärerna, eller någon av dem, är sympatiska och tilltalande. Och tvärt om gäller förstås också. Jag gillade Lost Girl för Kenzi, Warehouse 13 fick mig att stanna pga Claudia, jag älskade The Alphas för Gary (fast fan vad sur jag blev på Bones då Ryan Cartwright skrevs ut!), och Eureka är en underbar serie i sig men jag älskade den mest för Douglas Fargo.

5) Känner manusförfattarna av stämningen och ser vilka intressanta relationer som uppstår mellan karaktärerna? Spelar de på detta?

Ibland är manusförfattarna helt tondöva för kemin, och det är vanligtvis ett mycket dåligt tecken. Men ibland så är dom lyhörda och då kan det bli väldigt bra. Ett lysande exempel på detta är serien Veronica Mars där manusförfattarna såg kemin mellan Kristen Bell och Jason Dohring. ”Though Logan was originally written as the bad guy, Thomas Rob [seriens skapare] said he and the writers started noticing the interaction between Bell and Dohring. ”As we got dallies back and we started seeing Kristen and Jason on screen together, it was like, ‘Must have more of that. That is where the show lives’ … We just felt it in the room and made a course adjustment,” Thomas said.”

6) Finns det material nog eller förutsättningar för en hel serie? Eller är det mer en film-premiss?

Det kommer ett tillfälle då en serie helt enkelt slutat funka. I Under the Dome så borde resurserna tagit slut för länge sen, och i Big Bang Theory tröttnade jag på samma slags skämt år ut och år in. Man ska sluta när man är på topp, eller åtminstone då man får slut på idéer. Serier som krampaktigt håller sig kvar genom såpopera-stories är Arrow, vars karaktärer börjar bete sig mer och mer underligt för att föra dramatiken framåt.

7) Undanhåller man saker eller fördröjer handlingen? 

En bra tv-serie vet hur man belönar tv-tittarna som troget följer serien år efter år. Det handlar om en bra balans genom spänning och att då och då visa tittarna skatten vid regnbågens slut.  Jag har aldrig sett mer än pilotavsnittet av Lost, men jag har inte undgått hela debatten om deras ovilja att belöna tv-tittarna, och det är bara dåligt. Man följer en serie för att få reda på hur det går, och får man inte det så kommer man till slut att tröttna. Man behöver inte berätta allt hela tiden, vissa mysterier är bra att hålla på. Men det gäller att veta när man måste avslöja saker. En annan serie som har haft problem med det är Once upon a time, som jag nog kommer skriva mer om ett annat tillfälle för jag är så kluven till denna serie.

8) Har man målat in sig i ett hörn?

Finns det logiska fel? Har serien andra problem? Gilmore Girl målade in sig i ett hörn då Lorelai Gilmores karaktär gjorde något helt okaraktäristiskt i slutet av sjätte säsongen. Det sabbade slutet på serien för mig. Sen tycker jag att Doctor Who målade in sig i ett hörn under Matt Smiths era, då de hela tiden skapade mer och mer episka historier som till slut gjorde Doktorn för oslagbar.

9) Vad handlar serien om *egentligen*?

Det gäller för en serie att ha en drivkraft, men det behöver ju inte vara en tydlig handling. Det kan ju vara som Seinfeld, a show about nothing, så länge den har en nisch eller element som folk återvänder för (i Seinfelds exempel är det situationskomedin) och fortsätter leva upp till dom förväntningarna. Har inte serien en tydlig drivkraft som motiverar karaktärerna, eller om drivkraften inte är det som serien bör handla om, så kan det bli ganska tråkigt.

Io9:s nio budord är värda att tänka på. Har de missat någonting? Har ni andra förhållningsregler när det gäller vilka tv-serier ni följer? Sound off!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *