You don’t look ready.

Jag älskar Netflix. ”We’re involved” som Mandela en gång sa i 10 things….
Konceptet är så bra, det är tillgängligt och billigt (relativt, baserat på inkomst), och det har fyllt många kvällar med TV-lycka. Jag har hittat massa nytt, sett om en hel del bra och dåligt men underhållande, och även lyckats se ett antal riktigt kassa filmer sedan Netflix blev en del av min vardag. It’s all good.

Men trots att det finns rätt mycket att tillgå, får jag oftast känslan (speciellt när jag känner för att se på film), ”att det inte finns nått att se på Netflix”. Och visst, det är inte perfekt. Det är inte en outsinlig källa. Men det finns trots allt rätt mycket. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska sålla. Det är ett flöde som trots uppdelningar i kategorier och underkategorier förblir diffust. Jag är medveten om att det finns tusentals filmer men tycks jämt bläddra upp samma 30.
Nyligen har jag noterat att man försökt göra dessa uppdelningar tydligare. På huvudsidan, där det finns rekommendationer som ”kritikerrosade filmer”, ”för dig som gillade …”, ”baserad på litterär förlaga” etc, har det också dykt upp: ”filmer med starka kvinnliga huvudroller”.

Min första reaktion var ärligt talar ”o-oh” med duschscens-musiken från Psycho spelandes i den mentala bakgrunden. Jag tycker egentligen inte det här är något dåligt. Jag tycker att det är helt jävla fantastiskt att Netflix fattar det Hollywood medvetet försökt missförstå under ca 100 års filmproduktion, att kvinnliga huvudroller är intressanta, säljer och förtjänar både vettiga manus och screen-time. Men när man vill lyfta detta, händer det väldigt ofta att man inte bara råkar sladda av vägen, utan också gärna ner i diket för att sedan välta bilen och inte lyckas ta sig ur innan den exploderar i nyllet på alla.

Det här är grejen: vad fan betyder ens starka kvinnliga karaktärer? Jag fattar att det i början betydde en kvinna som var en Ripley eller Linda Hamilton, handlingskraftig och målmedveten i en actionfilm, kapabel till att ta hand om situationen när shit goes down, en kvinna som egentligen projicerar väldigt många klassiska manliga karaktärsdrag och attribut (fast hon får gärna se bra ut enligt heteromän också). Och jag älskar Ripley, jag tycker Beatrix Kiddo är riktigt grym, jag tycker om tjejer som är bra på att slåss, är praktiska och jordnära. Men grejen är, att de bara ansetts starka för att de lyckas vara snygga men samtidigt inte feminina; vilket alltså är ekvivalent med flamsiga, opraktiska, utseendefixerad… Som att det vore standard att anta att en kvinna i en nödsituation är helt inkapabel att ta hand om läget, och därför är de unikum som gör det ”starka kvinnor”.

Sen är det så, att dessa kvinnor väldigt ofta är solo i sina filmer. Det finns nästan aldrig någon annan kvinnlig karaktär, och om de finns är de många gånger någons flickvän eller liknande. De spelar inte på samma nivå, de rör sig inte i samma kretsar och den andra tjejen/kvinnan framstå bara som en dum motpol till den klassiska Starka Kvinnan TM. Hon är antingen för våpig eller för butch. För nördig eller för grabbig, och får på så vis hjältinnan att se mer komplex ut som karaktär bara för att hon får representera hela kvinnosläktet medan den andra är en avvikelse med ett personlighetsdrag.
Missförstå rätt: Ibland är det alltså kul med en tjej/kvinna som bara är en kampsportsexpert utan massa bakgrundshistoria. Kicking ass and taking names. Jag finner filmer som The Expendables roande och skulle finna The Expendables med bara kvinnliga skådisar minst lika roande.
Men med tiden är det tråkigt om alternativen bara presenterar samma variabler. Bristen på andra kvinnor gör dessutom att denna enda Ripley-karaktär måste vara så mycket på en och samma gång: smart, stark, praktisk, snygg, atletisk, gärna vit och hetero, ha modersinstinkter osv osv. Man lyckas sällan pressa in så mycket i en karaktär och göra henne trovärdig. Detta skulle inte vara ett problem om man istället hade tre olika typer av kvinnor som alla fick representera lite olika mänskliga aspekter och därigenom visa ett spektra av karaktärsdrag.

Så jag slänger en blick på listan med filmer som Netflix presenterar. Här finns faktiskt allt från fantastiska Pan’s Labyrinth till bottennapp som Letters to Juliet. man har till och med delat dessa filmer i fler undergrupper, med drama och thrillers med starka kvinnliga huvudroller. Man lyfter olika kvinnor och olika personligheter, vilket är toppen. Och självklart finns där filmer jag tycker är usla i sin helhet, från manus till skådespeleri, och där samtliga karaktärer är helt menlösa. Det är till viss del en kvalitativ fråga och till viss del smaksak, någon annan tittare kanske finner porträtten inspirerande (doubtful, very doubtful).
Men där jag finner största problemet, är att man verkligen satt fokus på ”huvudkaraktär”. Stark eller ej, man har seriöst nästan bara valt filmer som har en kvinnlig huvudroll över lag. Men filmer, där en av huvudprotagonisterna är kvinna, medan top-billed är man, har inte kommit med. Bland dessa vill jag lyfta bland annat filmer som Edge of Tomorrow, där Emily Blunt är 10ggr mer intressant än Tom Cruise. Dredd, Pacific Rim, Mad Max: Fury Road är actionfilmer där de kvinnliga karaktärerna är extremt prominenta. Likadant filmer som Eternal Sunshine of the Spotless Mind, där Kate Winslet är lika viktig för storyn som Jim Carrey.

Med andra ord, ni gör en bra grej Netflix. Tanken är god, utförandet är heller inte dåligt. och jag vill inte dra ner er när ni ändå försöker. Men, ni kan försöka mer, ni kan tänka längre och ni kan göra det här bättre. För ni har rätt, en stark kvinnlig huvudroll kan se ut lite hur som helst. Det kan vara en tystlåten kvinna som tillbringar hela filmen med att skjuta på folk medan hon kör bil, eller en kvinna som försöker hantera sin familjs break-down medan någon är sjuk, eller en ung tonårstjej som försöker göra något av sitt liv och flytta hemifrån. Men ”filmer med starka kvinnliga huvudroller”, borde inte betyda att filmen exklusivt berättas ur kvinnans perspektiv, har hennes namn i titeln, eller har skådisens namn störst och först på affischen. De finns väldigt ofta där ändå, ibland med sitt namn dolt bakom någon mer ovärdig huvudrollstiteln.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *