You keep failing this city, asshat.

Ni som följt Onda Cirkelns medlemmar över Twitter sedan tidigare, vet att CW-serien Arrow är ett återkommande problem för flera utav oss.

I början var Arrow en underhållande, ganska gritty tv-serie om Oliver Queen, playboy miljonär som strandats på en öde ö, som sedan kommer tillbaka till sin hemstad Starling City och tar upp bågen och kåpan för att rensa upp i staden som en annan budget-Batman. Till sin hjälp har han John Diggle, föredetta amerikansk militärspecialist, som för allmänheten poserar som Queens livvakt. Sedan får teamet tillskott av hackaren Felicity Smoak, en smart, ambitiös tjej som bidrar till mycket av seriens humor.

Upplägget är bra, och detsamma gäller länge flera av bi-karaktärerna. Arrow, baserad på DC Comics Green Arrow (hjälte löst baserad på Robin Hood, och som även är med i Justice League) är DC universats försök att fortsätta vara värdiga konkurrenter till Marvel. Där Marvel/Disney släpper en superhjältefilm per år och tjänar storkovan, så har DC inte lyckats följa spåret med sina broody filmer, med undantag för Nolans Batman-trilogi (där den sista filmen var usel). Arrow, The Flash och från senare i år även Supergirl, är försök att låta DC karaktärer komma fram i serieformat. Det funkar så klart som medium, och Marvel har därför gjort en deal med Netflix som säkert kommer bli ett problem för DC att konkurrera med ändå.

Men ja, åter till Arrow, som har en hel del problem, varav den första är huvudrollen. Där Stephen Amell faktisk verkar vara en ganska rolig kille privat, så är hans Oliver Queen skriptad som en riktig rövhatt. Arrogant, självcentrerad, dominerande, envis, barnslig, sexistisk, hopplös: you name it, he’s got it. Ju längre serien går, desto jobbigare blir Oliver. Han vill skydda ”alla”, men håller allt han tycker passar hemligt så att det konstant kan explodera i andras face. Han vill aldrig att kvinnorna i hans liv ska utsättas för fara, men kan under ca 50 avsnitt inte ens acceptera tanken på att Laurel eller Felicity vill börja träna självförsvar, och bli sedan upprörd över att de konstant blir damsels-in-distress och kidnappas för jämnan.

Diggle är oftats en motbalans till Olivers idioti, men lagom till säsong tre vill de ju i princip skriva ut seriens enda prominenta icke-vita karaktär för att göra honom till familjefar, och jag gav upp på serien innan jag fick veta om de skulle driva hans plot framåt genom den klassiska ”ha ihjäl hans familj”-tropen.

I början av säsong tre har man gjort sig av med Sara Lance, damslat Felicity i absurdum tills hon gått från mest intressanta karaktär till plattast, satt fokus igen på Lauren (som tyvärr spelas av den på kartongpersons-tråkiga Katie Cassidy), inte fått fram en bra antagonist (sådan miss efter att andra säsongen hade fantastiska Manu Bennett), samt värst: gjort Oliver så sexistisk och dryg att jag bara vill se Arrow utan Arrow. Jag ger liksom upp efter några avsnitt trots att lillasyster Thea Queens story äntligen börjar bli intressant, och lyckas därmed missa när Ra’s al Ghul vill tvångsgifta bort sin lesbiska dotter Nyssa till Oliver Queen så att han kan ta över League of Assassins (dö, manusförfattare, dö).

Nu kan man alltså tänka att jag är ute, jag har brutit mig loss och inte sett tillbaka, så varför angry-ranta om Arrow när jag så tydligt sagt att jag inte tänker se mer, aldrig vill se mer? Jo, för ”as soon as I’m out, they pull me back in”. Problemet med att läsa release-nyheter är att du kan läsa intressanta saker om serier du börjat hata.

Efter tre säsonger av klagomål om representation, så ska tydligen Arrow vara första tv-serien som castar en svart superhjälte som är gay. Komiker och skådis Echo Kellum ska spela Mr. Terriffic, och i denna inkarnation är han alltså gay, vilket han inte varit i serietidningarna. Jag ser detta bara som ett plus. Ännu bättre om han får ha en fungerande relation, och gärna med en annan svart man, eftersom fungerande relationer mellan svarta visas så sällan på tv, som om man är rädd att ett par ska få de övriga tio vita paren att mirakulöst bli osynliga. Sedan ska även Rutina Wesley (känd som Tara från True Blood) dyka upp i säsong fyra! Mycket troligt att hon spelar hjälten Vixen, som CW även släpper en tecknad serie om från och med slutet på denna månad.

Arrow behöver nytt blod, nya storylines, mindre fokus på Oliver och hans idiotiska relationer, mer icke-romans fokus på Felicity, fler icke-vita skådisar. Till säsong fyra ska alltså två svarta skådespelare få större story archs, Constantine (från nedlagda tv-serien Constantine) ska göra ett uppdykande, man kanske gör en crossover med Supergirl, och så vitt jag vet börjar serien med att Oliver Queen inte ens är i stan? Allt låter bra, vilket är jättemisstänksamt. Man har därför såklart även skrivit kontrakt med en annan kvinna att spela Olivers gamla flamma som kommer tillbaka, för att starta en ny kärlekstriangel mellan henne-Oliver-Felicity (jag visste att de skulle förstöra allt det bra med något fullständigt menlöst och frustrerande).

Det här sista låter ju precis som något som jag förväntar mig av denna serie, men frågan är om det är tillräckligt för att hålla mig tillbaka? Vill jag verkligen se det här? Antagligen inte. Kommer jag se säsong fyra? Antagligen.

Fan.

11 kommentarer

  1. Jag vill inte veta eventuella bra saker som kommer att hända i nästa säsong, jag ska ju inte titta! :P Jag vill ju egentligen fortsätta följa Thea. Och Laurel, otroligt nog.

    Du vet ju redan allt jag tycker om tredje säsongen, men ändå: Hatar att de gjorde Felicity tråkig, hatar att de körde den extremt förutsägbara ”hota familjen”-grejen med Diggle (fast de lever fortfarande, lyckligtvis). Tråkig skurk. Blah.

    • Min enda regret över att inte ha sett klart säsong tre är ju verkligen att jag inte fick fortsätta veta vad som hände med Thea.
      Annars har jag också inte velat ha ny info om säsong fyra, men nu när jag har den måste jag ju dela den.

  2. Titeln till det här inlägget är verkligen on point!

    Jag har tusen problem med Arrow men utöver hur sugig Oliver Queen är så undrar jag vad grejen är med Malcon Merlyn? Vad har skådisen för jävla dirt på seriens skapare och manusförfattare för att han ska få stanna säsong efter säsong trots att karaktären slutade var intressant långt innan säsong 1 nådde sitt slut och alla efterkommande plotlines som involverar honom är mer skräpiga än vad som är normen i denna serie full av skräpiga plotlines? Varför överlever han ALLT medan fantastiska kvinnliga karaktärer dör som flugor omkring honom eller skjuts åt sidan för hans/Olivers/random snubbes manpain? Gah.

    Hörde också att de skulle introducera en manliga homosexuell superhjälte. Visste inte att han var svart, men det är bra och, som sagt, välbehövligt! Dock är jag lite sur för att Arrow behandlat sina kvinnliga queera karaktärer som skit och istället för att satsa på att ge Nyssa en ordentlig storyline introducerar en ny queer karaktär som de antagligen kommer få asmycket cred för bara för att han är man (inte Arrows fel iofs, men det är ett mönster). Tycker att de borde uppgradera Nyssa till regular på Legends of Tomorrow eller något.

    • Jag fattar inte heller grejer med Malcom Merlyn, men jag har förstått att skådisen har en mycket stor fanbase. Han är väl en föredetta Doctor Who/Torchwood-skådis? Håller även med om att snubbarna får en miljon chanser att stå i ljuset medan kvinnorna bara förkastas.
      Jag menar Shado är borta, Sara är borta, Felicitys karaktärsutveckling sjunker till botten med ett ankare runt foten, Nyssas vilja och ambitioner slaktas men Constantine som var så opopulär att han serie lades ner ska få en egen plotline?! Vad fan är det som händer?

      Så ointresserad av att se Legends of Tomorrow så det finns inte. Tävlar med Ant-Man när det kommer till mitt ointresse, m.a.o. oändligt.

      • Ja, det är så jävlig dåligt. :( Snubbarna försvinner aldrig medan kvinnorna dör eller åtsidosätts på löpande band.

        Alltså, enda anledningen till att jag vill se den är för att Sara Lance återkommer. Rolig grej i allt det sugiga: som jag fattat det var LoT var från början tänkt som en Atom-spinoff, men när intresset var så ljumt för Ray Palmer att de ändrade konceptet och bland annat återupplivade Sara eftersom fansen blev så arga och besvikna när hon dog. Samtidigt gör den vetskapen mig nästan ännu mer arg – Arrow vet att de har mycket kvinnliga fans och hur de ska nå dem, men verkar helt skita i det.

        • Jag är ju inte emot Constantin personligen, tycker alla plot-lines som inte fokuserar på Oliver Queen kan vara ett plus just nu, men jag tycker bara det är så onödigt att väva in honom och det säger så mycket om serieskaparna så jag får spel.

          Lär inte se LoT, och Ray Palmer är astråkig….

  3. Medhåll! Jag har inte kommit fullt lika långt i min Arrow-avsky som ni, men till och med jag blir trött i förebyggande syfte på alla dessa bra saker de med all sannolikhet kommer slarva bort.
    Rutina Wesley hade jag svårt för i True Blood, hoppas innerligen att hon får roligare saker att göra nu. Fast ptja, who am I kidding…

    • Ja, det är så mycket som bara försvinner, känns som att det verkligen är ren lättja som bidrar till att ploten är så skräpig.

      Jag gillade Rutina, men så tröttnade jag på True Blood två säsonger och åtta böcker in, så jag vet faktiskt inte vad som hände med hennes karaktär sen. Min favorit var ju tveklöst Nelsan Ellis som Lafayette.

  4. Jag har lagt ner denna serie. Sorry, jag kan inte muster up intresse att se färdigt säsong tre, hur mycket jag än försöker. Kom väl halvvägs in, sen kom jag på att ”vänta nu, det här är ju Days of our lives”. Mervyn har en stark Stephano DiMera-vibb, om ni kommer ihåg Dool:s bad guy, den ondskefulla gamla maffiabossen med en hållhake på varje jäkla karaktär.

    Precis som Malcolm. Först hjärntvättar han sin dotter, sen får han Oliver till att åka på självmordsuppdrag, sen övertalar han Oliver att låta honom leva för att inte Thea ska förlora sin far. I don’t even… fräckheten! Thea har ingen relation till mannen annat än blodsband, och innan de ens visste om det blodsbandet var de ju dödsfiender för att han försökte förstöra staden.

    Det är ett cheap trick för att de vill ha kvar honom i serien, och utfallet är att X har hemligheter för Y som har hemlighet för Z som i sin tur har hemlighet för Y och de kan aldrig sitta ner och prata i fem minuter som riktiga människor och lösa sina problem utan skapar femtio nya genom att gå in i pakter med fienden. Bara såpa.

    Och sen hela grejen med Laurel och hennes pappa, det är hemskt. Jag tappar förtroende för serieskaparna när de skriver så fruktansvärt idiotiska karaktärer.

    • Urk, ja, Laurel som inte är ärlig mot sin pappa är bara en av de underligaste jävla manusbesluten som finns. Uttjatat, ologiskt och bara fruktansvärt korkat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *